Orkar inte vara gravid längre...

Kära du, såklart du får känna så! Gör inte dom flesta det på slutet? Stor kram!

Tack. Försöker verkligen att aldrig gnälla ens när jag suttit en dag med nonstopsammandragningar och olustkänsla i magen av det, just för att det här med en graviditet är något jag själv velat så mycket. Det har känts så fel då att klaga, för det är ju en positiv sak i grunden. Så jag försöker ju se allt som är positivt ändå såklart och det är ju mycket det med.

Men just nu med allt stress med att hinna klart på jobb och känslan att svika när jag inte hinner eller orkar saker, kombinerat med säkert en miljon graviditetshormoner har det bara blivit lite mycket.

Så tack.

Självklart får du känna så!! Jag har kännt precis samma med alla mina fyra barn. Tänker att de ger den där sista kraften under förlossningen för man bara vill ha ut ungen. Kämpa du är snart i mål????

Tack. Har verkligen skämts att klaga alls nu eftersom jag vet hur många som kämpar så mkt för att få barn och hur det kändes när jag själv gått genom missfall och oro.

Så det har känts så fel att gnälla överhuvudtaget när jag samtidigt är så tacksam. Liksom.

Släpp ambitionen att du ska göra klart allt på jobbet, som höggravid orkar man inte jobba på som vanligt, och speciellt inte med en högre växel. När är din sista dag? Kan du sluta tidigare? Du behöver vila för att orka förbereda dig inför förlossningen. Prioritera sig själv och bebisen.

Jobbar sista veckorna nu så jag ser slutet. Inser att jag har svårt med att inte försöka lösa saker, så jag är tacksam att jag planerade det så att jag går på ledighet en tid innan BF. Är så van att alltid försöka lösa alla problem och jobba över om det krävs för att hinna, att det är ett invant beteende. Får skuldkänslor om jag inte hinner. Så som sagt, tur jag ändå insåg det och planerade in ledighet innan BF med tanke på hur det känns nu...

Jag hatade de sista veckorna som gravid. Jag grät i princip hela tiden och tyckte inte alls det var roligt längre. Jag hade haft sömnproblem sedan v. 12 med trötthet 24/7 med sura uppstötningar + uppvak 10 gånger per natt av okänd anledning och jag ville bara sova en natt utan att få den där äckligt brännande känslan i halsen/svaljet var och varannan timme. Jag jobbade heltid och somnade oftast på bussen hem och gick i princip och la mig vid 17-18-tiden för att jag helt enkelt inte klarade av att hålla ögonen öppna...

Så jo, man får vara trött på att vara gravid. Man får hata det. Och det är okej att gnälla.

Barnet kan ju komma när som helst. Vem orkar vara produktiv när man sovit dåligt i flera veckor? Att försöka jobba när det känns lika illa som att man vore sjuk i influensan. Jag tycker du ska ta ett seriöst snack med chefen. Lätta ditt dåliga samvete, men samtidigt berätta att du nåt din gräns för vad du orkar med. Du ska snart föda barn och behöver tid för att förbereda dig inför förlossning och bebis. Vila på dagarna. Samla energi. Börja boa. Du vill ju inte heller dra på dig en förkylning nu... Finns alltså flera skäl att vara hemma och vila!!

Jag var hemma från v32 pga graviditetspenning. Satt mest hemma och tittade på serier och åt choklad.

Hoppas det löser sig för dig!

Tack. Ja, sura uppstötningar kommer lite nu och då så jag sover med extra kudde, vilket nog stör sömnkvaliteten med. Har inte sovit en hel natt sen jag vet inte. Och även om det är samma med bebis så har ju kravet nu varit att vara en normal människa på dagarna sen...

Tack. Jag ser slutet på det iaf då jag har ledigheten inbokad. Men det har varit lite mycket nu med allt, också säkert för att jag så gärna velat prestera som vanligt. Har mått bra i graviditeten fram till slutet och jag har haft svårt nu att liksom skylla på att jag är gravid - det är ju självförvållat och jag vill inte överbelasta andra pga det har det känts som.

Tror mest jag nått en gräns nu när kroppen gjort sig mer påmind som gravid, hur tungt det KAN vara. Och då kom alla känslorna på en gång på något vis...

Tycker också att du ska prata med din chef om hur läget är. Om du har kunnat jobba på som vanligt fram till nu så har det ju varit ett stort plus som underlättat för din arbetsgivare.

Kolla om du kan gå ner på 75% och börja ta ut föräldraledighet på deltid redan nu. Du är ju redan i v. 38 och barnet kan komma när som helst. Om du ska jobba heltid två veckor till är det inte alls säkert att du hinner vila upp dig inför förlossningen.

Insåg att jag skrev fel, det är sista veckan med aktivt jobb nu, inte veckorna (det har bara känts som sista veckorna länge för att se slutet på det; har lite administration kvar sen efter som måste lösas praktiskt sen när själva jobbet är klart). Så det går nog att härda ut, men denna vecka fick jag bara överslag på känslokontot efter att sömnen brakat sönder mer.

Mest skönt att få ventilera, har känt det som att jag inte har rätt att klaga på något när det är en efterlängtad sits jag är i ändå.

Enligt mig helt normalt att känna så.Jag var ochså väldigt trött på att vara gravid sista tiden,det kändes inte kul.Men trösten är den att ha tålamod,barnet är ute snart och då börjar ett nytt liv.

Precis som du är jag gravid i v 38 nu. Åh herre min get vad jag är trött på graviditeten! Hela året har man gått runt och format på denna människa. Det trycker på och man är otymplig. Tänker att det är helt naturligt att känna sig less nu, kanske för att man ska "se framemot" förlossningen.

Jag har klagat högt och skäms inte alls. Vissa har det jobbigare, och vissa dagar är bara jobbiga. Det är helt okej. Alla känslor är okej!

Nu är vi på sluttampen! Heja heja!

Jag är gravid i vecka 37 och har känt sådär i säkert 3 månader. Jag har inte kunnat sova en hel natt sen jag blev gravid i stort sätt. Sammandragningarna har också varit konstanta sen dag 1.

Dock tar det mer på psyket just nu, vill gärna också att det ska ta slut.

Har turen att vara förbjuden att arbeta dock. Så kan iallafall ligga på soffan hela dagen om jag så vill.

Jag mådde så uselt med andra barnet att det fanns stunder när jag önskade att jag inte ens blivit gravid. Det var dessutom sommaren -18 i värsta hettan. Jag räknade minuter ibland. 5 minuter färre att vara gravid. Orkade verkligen inte se framåt, det kändes helt olidligt. Vilade hela dagarna förutom det lilla jag var ensam med äldsta barnet. Man får må skit och tycka det är aptrist att vara gravid. Och då tillhörde jag ändå dom som fick kämpa i massor med år för att få första barnet och tvåan blev en total bonus.

Tids nog föds barnet. Det kanske känns som månader bort, men i backspegeln gick det fortare än man trodde när man satt där och ojade sig. Och då är det värt det!  Ta en dag i taget. Eller en halv. Eller bara en timme.

Tack hörni!!

Tror mkt av det är att jag känt att när det är något man velat och skapat sitsen för själv liksom så ska man inte gnälla.

Men det är ju också klart att det är en sak att längta efter ett barn och en annan att inte njuta av att inte få sova och att ha en mage som krampar ihop konstant...

Man får visst gnälla! Det är ju inte barnet i sig man gnäller över utan hur skit man mår. Det förstår folk. I alla fall alla vi som också mått pest. Jag njöt inte en sekund av att vara gravid med nån av barnen. Var det inte oron för fler missfall var det uselt fysiskt mående. Men i slutänden var det ju värt det. Måendet går över. Och sen är man knäpp nog att göra om det.  

Att få barn är något underbart. Att vänta barn är bitvis underbart och bitvis urjävligt. Foglossning, illamåendet, att kissa 5 ggr varje natt eller oftare, känslan av att vara en klumpig koloss osv är baksidorna som var riktigt jobbiga. Att kissa på sig på stan var inte heller kul.

Men det är en ganska kort tid även om det inte känns så då, och efteråt känner man att det var värt alla plågor när man har sin älskade bebis på magen.

Ja.. första 12 v var total ångest för missfall med mardrömmar där jag vaknade i panik och trodde det hänt igen. Sen blev det oro att vänta barn i en pandemi.

Sen nu på slutet känns det som jag går runt med konstant lätt magkatarr eller kramp av alla sammandragningar, illamående och tillhörande sura uppstötningar. Precis i lagom dos så det ligger och småirriterar.

Men jag har också haft många bra perioder mellan v 12-37 ungefär där jag njutit av att vara gravid. Så det är jag ju glad för...