• Anonym (Floda)

    Han gör inga ansträngningar

    Problemet jag står inför. Jag vaknar upp i Sverige och jag känner att min kille inte bryr sig om vad som händer i mitt land där jag flyttade ifrån för att vara med honom. Han har inte ansträngt sig för att min mamma ska kunna prata med hans mamma etc. Han vet att familjen är en stor sak för mig. Jag vill att min mamma ska känna sig som en del av vårt liv, jag vill att han ska vara intresserad. Att han ska prata om allt som förbinder oss och våra familjer.

    För hur jag ser det nu är det jag och han och hans son och det enda han pratar om är sonens mamma och alla problem de har med hämtning och lämningar och sonen och vilket as hon är (hon är ett as, har hotat mig, och varit elak etc vi behöver ej gå in på detta när) men det är en jobbig person som vi har i bakgrunden av vår realation.

    Jag är inte nöjd med att jag har en styvson men när jag åker iväg hem ibland och jobbar så erbjuder han och är inte intresserad av att ha ett FaceTime -samtal med mig eller min mamma med sonen. Han erbjuder inte ens det. Säger att sonen inte vill. Han går bara och lägger dig i vår säng med barnet och somnar klockan åtta är knappt intresserad av att ringa mig när jag är 10000 mil bort.

    Jag känner att vi behöver connection och något saknas där. Jag vill att allt ska hänga ihop och att han ska vilja planera vår framtid tillsammans med min familj i landet jag kommer ifrån. Han ska prata om att åka dit åka på resor och träffa min familj etc. Men han fokuserar bara på han och hans son och vill att jag ska vara som mamma i hans land typ.

    Och jag känner att om jag har ett problem känner jag inte att jag får ha en åsikt.

    Det är jag som gör alla uppoffringar. Jag vill vara den perfekta styvmamman, det är svårt i ett land jag inte känner till.

    Mitt mål är att jobba som fan så vi ska kunna köpa ett hus tillsammans.

    Det känns som att jag har fått stadga mig med han och som jag måste ge hela mitt liv till han utan att du anstränger sig för mig: men jag älskar honom så mycket.

    Jag vill att det ska funka för alla men han är för självisk och tänker bara på vad som ska funka för han och med han och med hans barn.

    Och han säger till mig att jag måste skaffa mina egna vänner, han tar inte med mig till hans vänner. Vi har varit tillsammans i 1,5 år och han har aldrig bjudit med mig till någon. Till några kompis eller något till exempel bara dra och äta pizza med någon. Bara hans familj och syster.

    Han säger till mig typ utan att ens ge mig vänner att träffa nya vänner i Sverige jag vet inte hur ?Du kan glömma dina vänner, få vänner i Sverige och glömma hela din familj i landet du bor i?.

    Jag saknar att något socialt liv, han bil bara att vi ska vara en liten familj bara han jag och hans barn och att inget ska vara involverad. Han har själv nästan ingen han umgås med och jag kommer ju ej ens från detta land. Vi bor i en liten stad där folk inte verkar vilja prata med mig för jag inte förstår svenska så bra. (Bara engelska)

    Vad ska jag göra?

  • Svar på tråden Han gör inga ansträngningar
  • Drottningen1970

    Du ska definitivt inte komma till Sverige och försöka starta ett liv med någon som har barn om du inte tycker om att han har barn. Självklart kommer hans son alltid att vara nummer 1. Det är normalt.

    Du behöver hitta någon utan barn.

  • Anonym (A)
    Drottningen1970 skrev 2021-09-29 20:39:35 följande:
    Du ska definitivt inte komma till Sverige och försöka starta ett liv med någon som har barn om du inte tycker om att han har barn. Självklart kommer hans son alltid att vara nummer 1. Det är normalt.

    Du behöver hitta någon utan barn.
    Håller med
  • Anonym (Candy)

    Problemet är löst när du flyttar tillbaka hem.Ditt liv låter inte roligt där ärligt talat .Var närä din egen familj istället.

  • Anonym (SvenskiNewyork)
    Anonym (Floda) skrev 2021-09-29 17:09:33 följande:

    Problemet jag står inför. Jag vaknar upp i Sverige och jag känner att min kille inte bryr sig om vad som händer i mitt land där jag flyttade ifrån för att vara med honom. Han har inte ansträngt sig för att min mamma ska kunna prata med hans mamma etc. Han vet att familjen är en stor sak för mig. Jag vill att min mamma ska känna sig som en del av vårt liv, jag vill att han ska vara intresserad. Att han ska prata om allt som förbinder oss och våra familjer.

    För hur jag ser det nu är det jag och han och hans son och det enda han pratar om är sonens mamma och alla problem de har med hämtning och lämningar och sonen och vilket as hon är (hon är ett as, har hotat mig, och varit elak etc vi behöver ej gå in på detta när) men det är en jobbig person som vi har i bakgrunden av vår realation.

    Jag är inte nöjd med att jag har en styvson men när jag åker iväg hem ibland och jobbar så erbjuder han och är inte intresserad av att ha ett FaceTime -samtal med mig eller min mamma med sonen. Han erbjuder inte ens det. Säger att sonen inte vill. Han går bara och lägger dig i vår säng med barnet och somnar klockan åtta är knappt intresserad av att ringa mig när jag är 10000 mil bort.

    Jag känner att vi behöver connection och något saknas där. Jag vill att allt ska hänga ihop och att han ska vilja planera vår framtid tillsammans med min familj i landet jag kommer ifrån. Han ska prata om att åka dit åka på resor och träffa min familj etc. Men han fokuserar bara på han och hans son och vill att jag ska vara som mamma i hans land typ.

    Och jag känner att om jag har ett problem känner jag inte att jag får ha en åsikt.

    Det är jag som gör alla uppoffringar. Jag vill vara den perfekta styvmamman, det är svårt i ett land jag inte känner till.

    Mitt mål är att jobba som fan så vi ska kunna köpa ett hus tillsammans.

    Det känns som att jag har fått stadga mig med han och som jag måste ge hela mitt liv till han utan att du anstränger sig för mig: men jag älskar honom så mycket.

    Jag vill att det ska funka för alla men han är för självisk och tänker bara på vad som ska funka för han och med han och med hans barn.

    Och han säger till mig att jag måste skaffa mina egna vänner, han tar inte med mig till hans vänner. Vi har varit tillsammans i 1,5 år och han har aldrig bjudit med mig till någon. Till några kompis eller något till exempel bara dra och äta pizza med någon. Bara hans familj och syster.

    Han säger till mig typ utan att ens ge mig vänner att träffa nya vänner i Sverige jag vet inte hur ?Du kan glömma dina vänner, få vänner i Sverige och glömma hela din familj i landet du bor i?.

    Jag saknar att något socialt liv, han bil bara att vi ska vara en liten familj bara han jag och hans barn och att inget ska vara involverad. Han har själv nästan ingen han umgås med och jag kommer ju ej ens från detta land. Vi bor i en liten stad där folk inte verkar vilja prata med mig för jag inte förstår svenska så bra. (Bara engelska)

    Vad ska jag göra?


    Hej, det låter inte som att du trivs i relationen med allt vad det innebär. Det är ju lättare att trivas i ett annat land om man har en bra relation. Men det låter som att er relation inte är bra, det låter som att din partner inte bryr sig särskilt mycket om att du ska känna dig trygg. Vilket blir svårt när du inte känner någon här.

    Vad är det som gör att du fortfarande stannar kvar med honom? Har du pratat med honom om detta?
  • StudierKemi

    "Mitt mål är att jobba som fan så vi ska kunna köpa ett hus tillsammans".

    Du hade varit en sann dröm-kvinna till mitt ex. Han skulle ha dött för Dig om Du sa så till honom. Alltså finns det män som väldigt väldigt gärna vill ha Dig, med det tankesätt Du har. Så tro alltid på Dig själv.

    Svenskarna är ateister. Dem är kalla som snö, och de är vilse för de har ingen Gud som leder dem till moralisk mognad. Dem utstrålar ingen särskild värme och de är inte direkt populära jämfört med utländska män... Jag är en svenska som kommer gifta mig med en kristen indier. Mitt liv skulle inte blivit kul över huvud taget med en ateistisk, oromantisk svensk. Jag skulle varit en ledsen kvinna som Du då... Hitta Dig en fantastisk katolik om det inte funkar med denna opopulära, hopplösa, ointressanta man i fråga. Och kom ihåg snälla att ingenting i det här är ditt fel. Svenskarna har blivit lärda fel varje dag sen de var barn.

  • Anonym (Floda)
    Drottningen1970 skrev 2021-09-29 20:39:35 följande:

    Du ska definitivt inte komma till Sverige och försöka starta ett liv med någon som har barn om du inte tycker om att han har barn. Självklart kommer hans son alltid att vara nummer 1. Det är normalt.

    Du behöver hitta någon utan barn.


    Jag tycker om att han har barn men inte att hela hans liv kretsar kring att lägga sig med barnet och somna själv och att han inte verkar vilja göra så mycket. Han pratar aldrig om att göra något med min familj eller att vi kan reda någonstans eller så. Han vill bara vara hemma med sonen och jag vill också vara med dom som en familj. Men han stänger mig ute och sonen är mest bara intresserad av sin pappa.

    Känns som jag bara ska finnas som en styvmamma. Men att han inte vill göra saker med mig. Jag vill bara med honom och hans son jag älskar de båda men önskar jag fick något mer
  • Anonym (Floda)
    Anonym (SvenskiNewyork) skrev 2021-09-29 21:59:40 följande:

    Hej, det låter inte som att du trivs i relationen med allt vad det innebär. Det är ju lättare att trivas i ett annat land om man har en bra relation. Men det låter som att er relation inte är bra, det låter som att din partner inte bryr sig särskilt mycket om att du ska känna dig trygg. Vilket blir svårt när du inte känner någon här.

    Vad är det som gör att du fortfarande stannar kvar med honom? Har du pratat med honom om detta?


    Han förklarar att han vill men han vet inte hur han ska göra att jag får vänner eller blir mer integrerad. Sonen är lite anti mot mig är mycket pappig. Och han själv umgås aldrig med folk nästan. Jag vill ha socialt liv, jag förstår inte hur han själv vill ha det såhär att bara vara hemma med mig sonen och han själv och att han somnar klockan 8 på kvällarna. Han är en underbar man men det är väl inte mycket av ett liv?

    Lever alla svenskar såhär? Jag ser inte ens folk utomhus, alla svenskar verkar stänga in sig efter jobbet och aldrig göra något. De hejar aldrig heller?

    Jag kan inte få kontakt med någon känner mig ensam, har bara sambon och hans son och ingen mer att träffa
  • Anonym (jobb är nyckeln)

    Ett socialt jobb är nyckeln till ett socialt liv i Sverige. Har du inte det så är det kört. 

    Men helt ärligt tycker jag att det inte låter som att din han är särskilt intresserad av dig. Det luktar lite undangömd trofé. Han ser dig som en trofé men han vill inte skylta med dig.

  • Olympia

    Det där förhållandet verkar helt dödfött. Flytta hem till din familj och dina vänner istället, och försök hitta en man som uppskattar dig.

  • Pope Joan II

    Ja, det låter som en dålig matchning.

    Själv skulle jag hellre engagera mig i ett barn, vilket som helst, än i någons mamma. Jag har haft mycket bra svärmödrar och välfungerande relationer till dem men att - som i ditt exempel - ha förväntningar på sig om ett stort känslomässigt engagemang där man ska ha Facetime med partner och svärmor hade inte varit aktuellt för min del. 

  • LFF
    Anonym (Floda) skrev 2021-09-29 17:09:33 följande:

    Problemet jag står inför. Jag vaknar upp i Sverige och jag känner att min kille inte bryr sig om vad som händer i mitt land där jag flyttade ifrån för att vara med honom. Han har inte ansträngt sig för att min mamma ska kunna prata med hans mamma etc. Han vet att familjen är en stor sak för mig. Jag vill att min mamma ska känna sig som en del av vårt liv, jag vill att han ska vara intresserad. Att han ska prata om allt som förbinder oss och våra familjer.

    För hur jag ser det nu är det jag och han och hans son och det enda han pratar om är sonens mamma och alla problem de har med hämtning och lämningar och sonen och vilket as hon är (hon är ett as, har hotat mig, och varit elak etc vi behöver ej gå in på detta när) men det är en jobbig person som vi har i bakgrunden av vår realation.

    Jag är inte nöjd med att jag har en styvson men när jag åker iväg hem ibland och jobbar så erbjuder han och är inte intresserad av att ha ett FaceTime -samtal med mig eller min mamma med sonen. Han erbjuder inte ens det. Säger att sonen inte vill. Han går bara och lägger dig i vår säng med barnet och somnar klockan åtta är knappt intresserad av att ringa mig när jag är 10000 mil bort.

    Jag känner att vi behöver connection och något saknas där. Jag vill att allt ska hänga ihop och att han ska vilja planera vår framtid tillsammans med min familj i landet jag kommer ifrån. Han ska prata om att åka dit åka på resor och träffa min familj etc. Men han fokuserar bara på han och hans son och vill att jag ska vara som mamma i hans land typ.

    Och jag känner att om jag har ett problem känner jag inte att jag får ha en åsikt.

    Det är jag som gör alla uppoffringar. Jag vill vara den perfekta styvmamman, det är svårt i ett land jag inte känner till.

    Mitt mål är att jobba som fan så vi ska kunna köpa ett hus tillsammans.

    Det känns som att jag har fått stadga mig med han och som jag måste ge hela mitt liv till han utan att du anstränger sig för mig: men jag älskar honom så mycket.

    Jag vill att det ska funka för alla men han är för självisk och tänker bara på vad som ska funka för han och med han och med hans barn.

    Och han säger till mig att jag måste skaffa mina egna vänner, han tar inte med mig till hans vänner. Vi har varit tillsammans i 1,5 år och han har aldrig bjudit med mig till någon. Till några kompis eller något till exempel bara dra och äta pizza med någon. Bara hans familj och syster.

    Han säger till mig typ utan att ens ge mig vänner att träffa nya vänner i Sverige jag vet inte hur ?Du kan glömma dina vänner, få vänner i Sverige och glömma hela din familj i landet du bor i?.

    Jag saknar att något socialt liv, han bil bara att vi ska vara en liten familj bara han jag och hans barn och att inget ska vara involverad. Han har själv nästan ingen han umgås med och jag kommer ju ej ens från detta land. Vi bor i en liten stad där folk inte verkar vilja prata med mig för jag inte förstår svenska så bra. (Bara engelska)

    Vad ska jag göra?


    Har din sambo skrivit en tråd här på forumet måntro? Om sin flickvän från långt bort som flyttat hit och som han bara introducerat för sin syster? Historien känns igen men från "andra sidan". 

    De svar han, i den tråden fick är samma som ges dig. Ni passar inte ihop. 
  • Anonym (ABC)
    Anonym (Floda) skrev 2021-09-30 01:14:11 följande:
    Han förklarar att han vill men han vet inte hur han ska göra att jag får vänner eller blir mer integrerad. Sonen är lite anti mot mig är mycket pappig. Och han själv umgås aldrig med folk nästan. Jag vill ha socialt liv, jag förstår inte hur han själv vill ha det såhär att bara vara hemma med mig sonen och han själv och att han somnar klockan 8 på kvällarna. Han är en underbar man men det är väl inte mycket av ett liv?

    Lever alla svenskar såhär? Jag ser inte ens folk utomhus, alla svenskar verkar stänga in sig efter jobbet och aldrig göra något. De hejar aldrig heller?

    Jag kan inte få kontakt med någon känner mig ensam, har bara sambon och hans son och ingen mer att träffa
    Sanningen är att det är skitsvårt att hitta vänner som vuxen. Jag har tappat kontakten med mina gamla vänner och kämpat som fan att hitta nya som vuxen men jag är inte tillräckligt likeable för det. Lite för mycket energi och för öppen och är dålig på kallprat. 

    Mitt tips till dig är att skriva i någon lokal facebookgrupp. Du som kommer från ett annat land kan ju skriva att du som inflyttad till Sverige önskar att hitta nya vänner på orten du bor och att man kan skicka pm till dig om man är intresserad. Jag önskar jag hade skrivit ett meddelande som nyinflyttad för 10 år sedan när jag var ny på orten, nu är det försent och patetisk. Jag har alltid haft massor med vänner och att nu helt plötsligt som 40-åring känna att alla är borta och att det är så sjukt svårt att hitta nya är skittungt. 

    Det där om familjen tror jag du kan sluta önska. Antingen är man en familjeorienterad person eller inte och de flesta svenskar är inte det. 
Svar på tråden Han gör inga ansträngningar