18 mån mellan syskon

Hej! Jag har blivit oplanerat gravid o kommer ha 18 mån mellan barnen (om jag fullföljer). Jag har läst mycket negativt om ?psuedotvillingar? (men även en del positivt) och oroar mig mycket för hur detta kommer påverka vår förstfödde, men även och mig och min man. Jag har därför lite frågor till er med tätt mellan barnen (men även intressant att höra från er som inte har lika tätt, vad ni tänker!).

1. Många skriver att det är väldigt jobbigt/stressigt, framförallt den först tiden. Vad har varit jobbigt? Hade det möjligtvis varit (nästan) lika jobbigt om det varit t.ex 2-2,5 år mellan barnen? Tänker att det alltid kommer vara jobbigt att gå från 1 till 2 barn :) men vill försöka förstå hur mycket jobbigare det är om det är tätt.

(Obs. Vår äldste kommer börja förskola när han är 14 mån och kommer gå kvar även när den lille i så fall föds (mer än 15h), men jag kommer hämta lite tidigare på eftm).

2. Vissa skriver att det var så stressigt att de inte kommer ihåg första tiden / utvecklingen av deras barn / kunde njuta av att ha småbarn. Finns det mammor o pappor som inte upplevde detta? Utan känner att de hann ha kul (?njuta?) o följa utvecklingen av barnen?

3. Viss forskning säger att det finns en större risk för den äldre av syskonen att inte hinna knyta an bra till föräldrarna, bli inåtvänd, må dåligt senare i livet etc. Hur har ni upplevt att er äldsta tagit det? Om de var spralliga och utåtvända innan syskonet kom, är de det fortfarande? Känner ni att ni har bra anknytning?

Andra tankar och/eller tips mottages tacksamt! Vi tänker till exempel att vi inte ska behandla vår äldsta som ?stor? utan han får vara liten så länge han vill. Och försöka ge honom så mycket uppmärksamhet som vi kan - splitta på oss föräldrar ibland för att göra detta möjligt, osv. Ta hjälp av mor- & farföräldrar. Trots detta känner jag mig väldigt orolig och osäker på situationen. Så alla tankar och tips är som sagt välkomna! :)

Till Anonym (L):

Ja vi ska låta honom gå kvar i förskola när syskonet kommer. Han kommer börja förskolan när han är 14 månader och syskonet kommer när han är 18 mån. Jag tänker att det är bättre att låta saker vara mer ?som det brukar? när syskonet kommer. Det känns som att det hade varit värre att han ska gå i förskola i 4 mån, precis lära känna personal och andra barn, och sedan inte träffa dem något mer. Han kommer nog också tycka om att leka med så många andra barn i hans ålder under en viss tid på dagen, för att sedan komma hem till familjen på eftermiddagen. Han älskar att vara med andra barn nu så jag tror han kommer gilla förskolan. Märker vi att han vantrivs får vi ju omvärdera då såklart!

Till fjanten:

Men vi båda jobbar ju då när han är 14 mån. Så hur skulle vi lösa det i tre-fyra månader om han inte gick på förskola? Nej det går inte. Jag tror att det här blev en annan diskussion om förskola eller inte för små barn. Finns säkert andra trådar för det :)

Hur vanligt är det att vara hemma med barn i tre år? Inte vanligt folk med vanliga löner tror jag.

Beror inte det på barnet lite dock? Att bara vara hemma med mamma och litet syskon som mamma också måste ge uppmärksamhet med mycket amning, mot att få leka med andra barn iaf på deltid?

Så menar du verkligen att barn har det bättre att inte träffa andra barn än ett syskon tills de är 3? Det har väl varit en jättediskussion om det under corona nu, att barn just inte fått träffa andra barn på många håll i världen och hur det påverkar dem.

Plus, det kanske är den enda lösningen för föräldrarna. Om du behöver skola in barn 1 tidigare, pga att du behöver jobba antingen för ekonomin eller för att inte tappa all din kontakt och kompetens mot ditt yrke. Sedan jobba lite innan barn 2 kommer. Sedan vara föräldraledig igen. Då har ju barnet kommit in i förskolevärlden. Ska man då rycka bort det helt igen?