Kär i min arbetskamrat

Det finns säkerligen flera i liknande situation så jag jag är inte så säker på att det är just dig jag skrivit om.  

Men det är absolut en spännande tanke, eller snarare läskig.  Har inte haft för avsikt att lämna ut mig så här till någon jag känner och absolut inte till henne/dig.  Ville bara lufta mina känslor för "någon", och då är ju ett anonymt forum lämpligt.

Har din chef visat att han är intresserad? Vad skulle du välja om han berättade om sin känslor för dig?

Det låter lite som om han är intresserad. Speciellt det han säger. Det där med att komma åt varandra trodde jag inte betydde nåt ö h t. Men nu när jag är lite äldre inser jag att det sker medvetet, speciellt när man råkar göra det ofta. Och när ingen verkar rygga tillbaka. Däremot tror jag också att det betyder att man inte är så seriös, utan letar mest efter sden där extra lilla spänningen i vardagen.Detta utifrån mina egna erfarenheter. Jag vet inte hur man ser om nån menar allvar dock...önskar jag hade lärt mig det

Du leker med elden, när du som hennes överordnade ber om en kram från henne. Hon vill kanske inte kalla det sexuella trakasserier inför HR, men kan ändå kalla det för saker som kan få dig ut i problem. 

Du verkar helt blind i dina försök att trappa upp dina närmanden för att hon skall ¨förstå¨. Om hon reagerar som du önskar så bekräftar det bara dina ideer om hennes romantiska känslor för dig, och om hon inte gör det bekräftar det bara dina ideer om att du måste vara mer tydlig för att hon skall förstå. Kommer nog att sluta illa i en snar framtid om du inte besinnar dig.

Jag har i alla fall just nu landat i att jag får finna mig i att vara olyckligt kär ett tag framöver. Vilket smärtar enormt.

Får försöka tänka mig henne som en god vän istället. Vilket inte borde bli så svårt då hon faktiskt är det. 

Tog ett litet grepp häromdagen och aktiverade min profil på en dejtingsida igen och har nu en trevlig konversation med två tjejer som verkar intressanta. Hoppas att en eventuell träff med någon av dom eller någon annan ska leda mig till lyckan.  

 Innerst inne drömmer jag fortfarande om att hon ska ta min hand eller stryka mig på kinden. Ska aktivt försöka mota såna drömmar from nu.

Fredagen var riktigt bra, vi hade några bra samtal. Hon råkade nudda min hand igen och la en hand på min axel. 

Försöket att tänka mig henne som en vän går sådär, säger högt för mig själv att jag älskar henne med jämna mellanrum så jag har lite att jobba på 

Hon dyker upp i tankarna hela tiden.

Har bokat in en träff med en av nättjejerna på söndag nästa vecka och tror jag kommer boka en träff i veckan med den andra. Hoppas verkligen att nån av dom är toppen. 

Det låter rimligt. Jag antar att du har angett en del felaktiga detaljer också. Detaljerna skriver man mer för att förvirra än för att berättelsen kräver det . I alla fall på forum.

Men åter till det väsentliga. Bra att du roar dig lite, det är du värd.

Dagar som ikväll så gör det fruktansvärt ont inombords av att inte kunna säga rakt ut hur man känner, inte få leva ut det. Jag vill ta hans hand, säga vad jag känner, jag vill kramas och mer och kunna vara glad och känna in hans doft och hudkontakt.

Jag satt med honom själv och ville få ut det, men fi en sån rädsla att jag skulle förlora vår vänskap och att jag skulle göra hans dagar obekväma. Kändes som hjärtat skulle bulta ur kroppen. Sen tog tiden slut och han gick iväg.

Äntligen fick jag lite klarhet. Inte var han intresserad ett enda dugg. Tvärtom, han tyckte sig ha förstått att jag gillade honom men så kände han inte. Han hade visst känt nån connection, sa han. Vi blev avbrutna mitt i samtalet. Smärtan är brutal men det var mitt eget val. Hellre det än att älta och undra. Jag vill gå under och ändå inte visa nåt. En enda sak är säker, jag kan inte vara kvar på mitt jobb. På måndag kommer jag säga upp mig och sen fundera kring mitt liv.

Jaha, och så har vi då ännu ett egoistisk resonemang inlindat i en massa romatiskt BS om kärlek... och det värsta är att det tyvärr oxå funkar... varenda gång  //  Men det är klart du ska paaata med henne diu är ju kääär, och är man kär så kan man såklart bara skita i allt och alla för alla vet ju att käääärlek är det ultimata frokortet för gosistsiskit beteende...

Men om man skalar bort allt romantiskt BS. Vad har vi kvar egentligem?

En snubbe som känner något och vill något. Han vet mycket väl att kvinnan är upptagen och för att han ska få det han vill ha så behöver andra (hennes man och barn) betala ett högt pris för det. Men det skiter han fullkomligen i för det enda han bryr sig om är sina egna behov och känslor och ska bara ha sitt till vilket pris som helst... för han kommer ju inte vara den som betalar, det är ju andra.

Så vad vi egentligen pratar om är ett egoistiskt / narcissistisk beteende som påminner om bortskämda barn som aldrig fått lära sig att man inte alltid kan få som man vill. Men det verkar vara helt ok bara man är kääääär.