"Utslängd" hemifrån, 17 år. Vad gör jag nu?

Grattis på födelsedagen eller så. Imorgon fyller jag 17 och här sitter jag på en busshållplats med min hund, skolväska och en större väska med lite kläder och grejer. Jag och min styvmorsa har bråkat i flera år och vi fick väl båda nog. Hon sa att jag skulle dra åt helvete och inte sätta min fot i hennes hem igen. Jag sa att jag gärna lät bli. Farsan är en jävla mes och håller sig undan eller så är han på hennes sida när vi bråkar. Så jag drog. 

Jag tänker ta sista bussen som går ut till vårt landställe. Det blir jobbigt att ta mig till skolan i morgon bitti men skitsamma. 

Jag vill egentligen inte prata med någon på skolan om det. Särskilt inte på min födelsedag. Jag har faktiskt aldrig pratat med någon annan än mina lärare på skolan. Men jag antar att jag måste? Vad ska jag annars göra?

Död. Sen jag var 6.

Ok.

Ring eller chatta med bris.se

Dom borde kunna hjälpa dig och ge dig råd.

Det första du ska göra nu ts är att ringa soc-jouren! Du kan nå dem via 112 om du inte får tag i numret. Säg precis som det är till dem, de kommer att hjälpa dig med tak över huvudet och mat i magen.

Imorgon pratar du med din skolkurator, du kan också be soc kontakta hen. Det är alltid bra med samverkan i sådana här situationer. Prata gärna med någon lärare du har förtroende för. Det är viktigt att skolan vet och förstår vad du går igenom just nu för det kan spegla av sig på ditt mående i skolan och hur du orkar med skolarbetet.

Du varken kan eller ska behöva ta hand om dig själv, det finns hjälp att få!

Jag är medveten om att de ofta inte hjälper med lägenhet. Men ibland ger de någon form av hjälp.

För mig gick det ganska dåligt när jag själv blev utslängd, skulle inte säga att det gick bra i slutändan för min del, jag har iof en utbildning osv nu, men det tog 15 år till innan jag kom så långt. I några år klarade jag mig okej, men sedan var det mycket som inte gick bra. Orkar inte skriva om det här, men anser att det oftast är bäst om man kan bo med släktingar när man är 17 hellre än själv.

Tycker det är så sjukt att de säger att det är föräldrarnas ansvar utan att kolla upp om föräldrarna ens tar det ansvaret.

Han sa mest att det kan vara skönt för både mig och min styvmamma att ha en paus från varandra eftersom det alltid varit lite knackigt mellan oss och det är har varit extra mycket senaste året. Hans ord. Han sa också att jag kommer hem när jag vill och annars kommer han och tar med mig och veckohandlar och så.