Kvinnor, känner ni skuld?

Hade barnens far inte bara prioriterat sig själv och sitt eget först i alla lägen utan tagit sin del av ansvaret för hem, barn, familj, relation osv så hade kanske inte hans ölmage spelat så stor roll för min förlorade sexlust.
Så nej, jag känner ingen skuld alls för jag försökte. Det gjorde inte han.

Eftersom han blev väldigt kränkt när jag lämnade så har han faktiskt ändrat på en hel del beteenden.
Varför det var tvunget att bråkas med mig i många år kring dessa saker som nu flyter på bra mycket bättre än när vi levde tillsammans är för mig oklart, men orkar inte bry mig. Han fick chansen i många, många år och tog den inte förens papprena var påskrivna.
Han skaffade sig omgående en ny kvinna som sköter hem, hushåll och ungdomarna, men han verkar lite bättre på att prioritera dem nu än vad han prioriterade oss. Mig pratar han fortfarande inte med. Inte ens det som rör barnen.

Och jag är superglad för hans och barnens skull att de har denna fantastiska kvinna i sitt liv och jag håller tummarna för att han ändrat sig så mycket att hon ska vilja vara kvar. Hon passar honom mycket bättre än vad jag gjorde.

Lite kul ändå att han skaffade eller gör sådant som jag önskade i flera år, men han inte hade tid för/med eller intresse av. 
Senaste som jag skrattade åt när barnen berättade var att han ville ha en katt av den kattras jag pratat om i flera år. 

En gång undrade han varför jag gnällde på honom eftersom han aldrig gnällde på mig.
Då svarade jag att jag skulle inte heller ha mage att gnälla om jag kunde komma och gå som jag ville, någon annan tog hand om barnen, hemmet, sociala livet. Lagad mat på bordet varje kväll, rena underkläder i byrån och alltid fullt i kyl och frys utan min inblandning.
Då blev han faktiskt tyst, så jag var väl inte helt ute och cyklade.

Jag skötte hem, barn, trädgård, bilar, renovering, semester/socialt liv osv till 95%
Även när jag jobbade 150%! Och det har alltid vara prydligt hemma.

Sedan måste man väl inte vara snygg som en fotomodell för att vara värd att lyssnas på i frågan om att man tappar attraktionen till någon som inte tar ansvar vare sig för familjelivet eller sin egen hälsa. Två väldigt oattraktiva val i mina ögon. Kräver inte att någon ska vara modellsnygg och synliga magmuskler utan normal och bry sig och inte bara äta kakor och vägra allt som innebär annan rörelse än i och ur ett fordon...

Det är mycket troligt att hon kanske tröttnar, men jag upplever det ändå som att han ändrat på sig och hade han varit mot mig och oss och familjen AB som jag nu upplever att han är så hade jag kanske inte lämnat honom. 

Sedan vet jag inte om man kan frånta en annan vuxen normalintelligent människan sin del av ansvaret genom att försöka skylla på att kvinnan ev skämt bort honom. 
Att utnyttja en annan människa är aldrig okej oavsett om det är en partner hemma eller en kollega på jobbet eller en vän osv. 
Och varför tar många män inte tag i ansvaret när de märker att kvinnorna tröttnar på dem? Varför ser de inte?