Kvinnor, känner ni skuld?

Endast en reflektion på inlägget ställt till annan skribent när essensen löper som en röd tråd i din kommunikation.

Det är väl i modern tid relativt få partners som skuldbelägger den andre när relationer är på upphällningen. De allra flesta är väl numera upplysta om att det krävs två för att dansa en tango (grovt förenklat), vilket gör att många på djupet rannsakar sig själva - utöver partnern - i det pussel som läggs när förhållandet tar slut.

Om båda har gett järnet - kvinnan och mannen - vilken anledning finns det till skuld?  Med att göra sitt yttersta menar jag öppna samtal om vad som känns fel, barnledigt, parterapi, romantiska weekends, utlandsvistelser, besök hos sexterapeut, orgasmskurs för kvinnan vid behov mm.

Vilken anledning till överdrivna skuldkänslor (ett mått av dem sunt när lojaliteten kvarstår starkt till exet) i så fall om kärleken, attraktionen och lusten uppstår i en annan konstellation om äktenskapet/förhållandet redan brutits? Alla korten på bordet och eventuellt en balanserad vänskap uppnåtts mellan parterna.

Varför menar du kvinnan i ett upplöst äktenskap ska känna mer av skuldkänslor än mannen i mötet med en ny partner? Sannolikheten är dessutom statistiskt större att skilda mannen är den som gängar sig allra först; beroende på  ensamhetskänslor oftast slår hårdast mot honom, plus att han i allmänhet mindre kräsmagad än kvinnan i nya valet.   

Anonym (min tanke) skrev följande i sitt inlägg 135:

"Det kan ju vara så att hon tappat sexlusten på grund av att det finns saker i förhållandet som hon är missnöjd med och då är det enbart på grund av den obefintliga lusten som förhållandet tar slut. Dock tycker jag att den som tappat lusten har ett ansvar att kommunicera med sin partner om vad som eventuellt inte fungerar och hur man skulle kunna lösa problemet".

Trådskaparens (En manlig man) respons:@manlig man

Din tolkning av inlägget är uppåt väggarna. Angreppssättet blir helt fel. (Min tanke) uppmärksammar dig/oss på att det kan finnas missförhållanden i relationen som kvinnan är mindre nöjd med och att den som tappar lusten därav har ett ansvar att kommunicerad bristerna. Min tolkning inbegriper mannen om det är hos honom den obefintliga lusten hamnar. Mannen har då motsvarande ansvar att kommunicera orsaken med kvinnan.

Din subjektiva övertolkning polariserar hela kvinna/man grejen i linje med dina fördomar mot kvinnliga varelsers reflektioner... När du upprepat och generellt påstår att alla kvinnor skyller på männen... "Allt är mannens fel". En sån slogan är svår att köpa rakt av för väldigt många kvinnor.     

 

"Tror du det beror på att de tappar intresset för dig?"

Anser din kommentar till en annan kvinnlig skribent hårresande. Du spekulerar vitt och brett utan vetskap om förhållanden eller om orsak och verkan. Din andra passus kan väl visa sig korrekt för många.    

Lever mig in i kvinnornas och männens upplevelser när de är autentiska. Däremot vet jag inte om tråden särskilt representativ överlag när stämningen "piskas upp" av somliga, många är lätt ledda. Det finns för övrigt skribenter som tydligt uttrycker det är kvinnans fel och lägger skulden där om lusten fallerar och förhållandet i förlängningen kraschar. Det är nyttigt att skifta perspektiv då och då, vet du.

Vill gärna upplysa herrn om att det finns lika många män med omhändertagande sidor som kvinnor med egenskapen. De männen pysslar om sin kvinna med fantastiska kulinariska maträtter i köket, tar hand om hemmet, är utmärkta pappor, familjeförsörjare och med glimten i ögat hela vägen. Den vägen leder ofta till lika fantastiska upplevelser i sovrummet eller var man planerar för kvällen.

Bäst för en relation är när män och kvinnor skämmer bort varandra ömsesidigt. Vem förlorar på win win??? Delad glädje är som det heter dubbel glädje. Vi kvinnor älskar mycket när männen är omhändertagande mot oss på alla områden.  

  

Om den typen av kvinnor "faller för dig" kan det hänga ihop med att de indirekt känner dina krav på dem? Innebär de att de efter ett tag känner ett starkt behov av att bry sig om sig själva, separera och flytta till egen bostad? För att till sist känna att de äger sin tid, och slipper stå givakt så snart du är hemma? I synnerhet när du blir pensionär och de ingen egentid ges?

Den rollfördelning du beskriver leder ofelbart till inställt samliv. 

Hur vet du något om att din kvinnliga kollega har samma egenskaper i praktiken?   

men........ spetsa din lyssnarförmåga.... feltolka mindre och i onödan misshaga skribenter... många bollar i luften? Här en kopia på mitt inlägg för enkelhetens skull.
 Kvinnor har initialt i en relation samma sexlust som mannen även om hon den som skämmer bort honom (kvinnor födda på 70-talet och framåt saknar ofta den kvinnliga/manliga föråldrade rollfördelningen ens inledningsvis) när alltjämt en förhoppning lever om utjämnad maktbalans. I en bra relation turas man om med att pyssla om varandra. Om givandet och tagandet skiftas och relationen sund är vardagsbestyren inget hinder för en fantastisk gemensam erotisk resa. Den mannen uppenbarligen beskriver sig sakna, om han oerhört cementerad i sitt könsrollstänk.

Således har jag inte hävdat att kvinnan tappar sin sexlust om hon skämmer bort sin man -  under förutsättning att uppassandet" inte permanentas.  Det är väl jättemysigt att omväxlande passa upp på varandra :)

Nix män är inga sexrobotar! De vill inte alltid erotik om de ex vis är deprimerade, har ryggont, eller är utarbetade på arbetet PLUS av sitt rättmätiga ansvar för  vardagen i hemmet och få den fungera. Killar som lurar på sex i sin study eller i bilverkstan medan kvinnan jobbar från morgon till kväll ligger mindre.  

En man som i samtliga fall varit den som lämnat relationer upprättar inte en sådan här tråd. Det går jag i god för. En man som öppnar typen av tråd blöder av hjärtesorg, är besviken och känner sig ensam när erotiken inte kommer till så ofta som han önskar/behöver/kräver. Därför tar mannen helt mänskligt emot minsta skärva av mänsklig uppmärksamhet och tar även tacksamt emot ledtrådar till hur återställa samlivet med kvinnan han är gift med/sambo med/skild ifrån/särbo med. Inputen är god och det finns en uppsjö av tankar om hur göra relationen mer balanserad. Frågan handlar mer om att göra avkall på sin egen bekvämlighet och få fatt i sin vilja till kompromisser. Därtill bör man av stolthet eller av högmod inte värja sig från sessioner tillsammans med sin partner i terapirummet. Där kan kvinnan, i det här fallet, mer obehindrat ge sin syn på samlevnaden och sexet.

Det finns lika många "dåliga kvinnor" som "dåliga män" när vi alla är only human beings. Dras män till "dåliga kvinnor"? Kvinnor kan oxå skippa betala räkningar, vara otrogna, oärliga och misshandla sina män både psykiskt och fysiskt. Hur många bevis behöver du (en manlig man). Eller besitter du redan erfarenheter men är osäker på dina upplevelser? Varifrån har du fått att allt den enes fel? Sker inte allt relaterande i samspel?

När du fabulerar så mycket om dig själv i ditt manusförfattande är jag på vippen att lämna tråden. Lycka till! Alltid lurar du någon/några.

Det är ingen omöjlighet även för dem som är spinkiga, otränade med glasögon på näsan att hook up på nätet när ensamheten är väldigt utbredd i vårt land. Det är väldigt omdömeslöst av dig att påstå annat.