Inlägg från: sextiotalist |Visa alla inlägg
  • sextiotalist

    Med handen på hjärtat - älskar du alla dina barn precis lika mycket?

    fjanten skrev 2021-10-16 14:52:43 följande:

    Exakt. Och skulle någon liksom ställa min man på en planka och mina barn på en annan planka och säga åt mig att välja vem jag räddaf hade jag fasen knuffat ner min man från plankan själv. Intressant nog gör inte alltid män det valet, om de varit tvugna (med resonemanget att man kan skaffa nya barn. Jag hade fasen haft ihjäl min man om han valt mig över barnen).

    ...så är det såklart inte ett val man ställs för i vardagen. Som påpekat. I vardagen går man ju inte och funderar på alla man älskar vem man älskar mest och så vidare.


    Om min vältränade vuxna son stod på en planka och min betydligt sämre tränade sambo stod på en planka, nog sjutton hade jag valt den som behövde mest hjälp.
  • sextiotalist
    Anonym (Sanna) skrev 2021-10-15 18:59:44 följande:

    Jag vet inte hur man mäter kärlek. Jag älskar mina barn och min man. Har inget behov av att rangordna.


    Nu har jag bara ett barn. Men rangordnar inte.

    Nu är även sonen utflugen och den som står mig närmast, den jag dela livet är min sambo.
  • sextiotalist
    fjanten skrev 2021-10-17 07:36:25 följande:

    Då blir den andre nedknuffad i scenariot.


    Och har större sannolikhet att klara sig.
  • sextiotalist
    fjanten skrev 2021-10-17 07:47:52 följande:

    Okej. Scenariot är istället:

    Ena skjuts rakt i skallen, den andra får överleva.


    Ingen aning
  • sextiotalist
    fjanten skrev 2021-10-17 07:54:25 följande:

    Nej, det är väl poängen. För vissa är det självklart att rädda barnen då, att den kärleken är ovillkorlig och går över allt, för andra är det oklart.


    Men det har inget med gradering av sin kärlek.
  • sextiotalist
    Anonym (Svår fråga) skrev 2021-10-17 10:07:19 följande:

    Jag älskar båda mina barn lika starkt men på olika sätt.

    Det äldsta barnet är självsäker och skötsam, har aldrig gett mig problem utan har alltid bara gjort mig stolt över hens framgångar.

    Det yngre barnet är mer lik mig själv i personligheten och jag känner mig nog egentligen närmare det barnet. Dessutom är hen yngre och har fram till nyligen bott hemma, och hen har lidit av social fobi och fått kämpa med sig själv så mycket mer. Det väcker moderkänslor hos mig och jag känner att det barnet behöver mig mer. Så jag känner nog mer kärlek blandat med oro för det barnet. Men det betyder inte att jag älskar det mer. Jag skulle bli precis lika förtvivlad om det äldsta barnet dog, lika överlycklig när hen får egna barn.

    Om jag skulle tvingas till ett absurt grymt val om nazistexemplet ovan, skulle det vara en omöjlig hjärtslitande uppgift. Jag skulle rent krasst vilja välja det äldre barnet för hen skulle ha störst chans att klara sig och överleva. Men att tvingas välja bort min älskade lilla skadeskjutna unge, och tvingas se hens blick när jag väljer bort hen... Nej jag skulle inte klara av det. Som alla andra mödrar skulle jag offra mig själv för båda utan minsta tvekan.

    Jag skulle offra mig för min man också och han skulle offra sitt liv för mig, det vet jag med säkerhet. Det låter inte som ni har så bra relationer här i tråden, skulle knuffa ner honom från plankan själv ;) haha


    Tänker samma sak. Vilka urusla relationer många verkar ha med sina partners. Min sambo är den som jag levt längst med, som känner mig bäst. Den intima (nu avser jag inte endast sexet) som jag har med min sambo har jag inte haft med någon annan.

    Sonen är på väg att skapa sitt eget liv, göra sina egna val och förhoppningsvis träffar han en kvinna som står honom närmare än vi gör.

    Kärleken till min sambo och son är ovillkorliga, men på olika sätt.
Svar på tråden Med handen på hjärtat - älskar du alla dina barn precis lika mycket?