Min pappa var mitt allt. När jag var liten var jag hans princessa. Han brukade trösta mig när jag ledsen. Men sedan med tiden ändrades allt plötsligt. Han och min mor grälade för mycket ibland och då stack han nåra gånger hemifrån. För att sedan komma tillbaka. När jag var ungdom minns jag att han ville inte längre ge mig en kram eller prata med mig om allt som förr. Allt ändrades och jga visste och vet inte tills idag varför. Han var lite kall och envis. Med tiden när jag blev vuxen började jag känna attraktion för äldre män och visste inte riktigt varför. När jag var 30 år gillade jag en man som var 63 år gammal. Ibland hatar min pappa för att han lämnade mig så ensam. När jag hade min första pojkvän eller när jag ville bara berätta någonting för min pappa hade han aldrig tid och ork. Varför har det varit så? Varje natt när jag tänker på honom gråter jag för att han dog plötsligt.
