Sambons sexlust är borta och jag får inte ha sex med andra

Jag har upplevt samma sak du gör nu.

Jag och min sambo, som även friade till mig och jag sa ja, var tillsammans i lite mer än 4 år. Han var mannen i mitt liv, vi hade ett helt fantastiskt förhållande och underbara vänner och familj omkring oss. Det var min bästa kompis, vi skrattade, litade på varandra och det fanns ingen i världen som jag var så attraherad av som honom. Jag kände mig så älskad och han fick mig alltid att känna mig som den enda kvinnan i rummet. Ja, du fattar.

Han ville inte alls ha sex lika mycket som mig, vilket jag var okej med, men sista två åren så kunde det gå 1-2 månader mellan tillfällena, ibland mer. Jag försökte allt, pratade och frågade, tog initiativ och avvaktade för att låta honom ?ta tag i det? när han kände för det för att inte sätta någon press.

Han kollade aktivt på porr, jag erbjöd att vi kunde göra det tillsammans eller frågade om vi skulle göra något speciellt i sängen. Men han sa alltid att vårt sex är det bästa han varit med om, och det kunde jag inte annat än att hålla med om - när (om?) det väl hände.

Mitt självförtroende började svikta, jag slets mellan tanken om jag skulle leva så här resten av mitt liv om det var värt det, eller om jag skulle bryta.

Tillslut, efter mycket prat och försök (2 år) kände jag att det inte gick mer. Jag valde mig själv. Bland det tuffaste jag gjort, men idag 3 år senare är det det bästa jag gjort. Jag har hittat rätt och är så glad att jag faktiskt valde mig själv och inte valde att ?stå ut? längre. Uppenbarligen känner du samma sak.

Lycka till!

(Svar på fråga från min kommentar, sida 15)

Han blev helt knäckt. Lovade dyrt och heligt att ändra sig, att det här inte var något vi kunde ge upp, vi hade ju planerat våra liv tillsammans och var förlovade med planerat giftemål osv. Jag svarade ju bara att han redan hade låtit det gå så långt och efter våra tidigare samtal (haft 3-4 riktigt seriösa där jag frågade om vi skulle ha ett öppet förhållande vilket var ett JÄTTENEJ, det och andra där jag uttryckt att det är ett problem som kommer sluta med att jag lämnar honom tillslut) hade han ju inte tagit mig på allvar eller brytt sig så mycket om hur jag kände.

Men det är väl där problemet grundar sig egentligen: den ena parten anser inte att det är ett så stort problem (om ens ett problem) medans den andra parten håller på att gå under. Förståelsen för den som har det jobbigt finns inte riktigt där eller delas, eftersom den som inte vill helt enkelt inte kommer göra det. Den ser eller känner ju inte problemet här.