Bonusmamma, planerar barn och jobb i annan stad. Hjälp mig!

Så först skulle du flytta till dem, men nu ska du inte det?
En pappa som frivilligt väljer att flytta och bara träffa barnen varannan helg? 
3 timmars resa (enkel resa) varannan helg är rätt lång tid att resa för små barn. 
Är du säker på att det kommer fungera? Eller kommer pappan åka till barnen vissa helger? 

Varför är pappan ok med att ge upp sina barn på det här viset? 

Min första tanke, ska du verkligen skaffa barn med någon som ger upp vardagen med sina barn? Låter som att pappan tar ett uruselt beslut här.

Förstår jag dig rätt nu? Ni bor i en liten stad och har barnen VV. Ni planerar att skaffa ett gemensamt barn. När mannens barns syskon har fötts, säger pappan tack och hej till sina befintliga barn och flyttar 3 h bort för att bygga upp en ny familj med sin nya kärlek och det nya barnet. Ärligt nu, tycker ni att det låter som en bra idé? Han låter som en riktig skitpappa faktiskt.

Känns konstigt att pappan vill flytta ifrån sina barn, och dessutom så långt. Tre timmars resa är långt för så små barn. Vem ska köra barnen? Om pappan ska träffa barnen hemma hos barnen, när ska då  barnen träffa sina syskon? Känns som att ni inte tänkt till ordentligt här,  alternativt så är mannen i ditt liv en oengagerad pappa. 

Om nu pappan varit frånvarande mkt pga jobb, varför inte ta tillfället i akt att spendera mer vardag tillsammans  med sina barn när han byter jobb?

Tycker det är självklart att du flyttar till honom, eftersom ditt  jobb tillåter det. Är du verkligen ok med att skaffa barn med en man som inte vill vara med sina barn så mkt som möjligt?

Räkna med att pappan kommer kunna göra detsamma mot etrt gemensamma barn som han gör mot sina barn han har.

Skulle aldrig skaffa barn med en sån man. Nu har jag barn själv och det kanske är därför jag tänker så. Barnen ska alltid vara prio ett. Inte jobb eller karriär.

Nästa år är barnen 9 och 5 år gamla, hur ska dom komma till er varannan helg?
Ska pappan köra 3 timmar fredag eftermiddag och hämta dom och sen köra till 3 timmar till Stockholm? äldsta barnet har skola så  det blir efter det, dom kommer fram ganska sent då på kvällen, kan din sambo en åka iväg tidigt fredag eftermiddag varannan fredag för att hämta barnen?
Ska han sen varannan söndag skjutsa hem barnen 3 timmar föra att sen köra tillbaka till Stockholm?
Han kommer alltså att vara bort ca 7 timmar varannan fredag och söndag?
Eller hur har ni tänkt?
Ni kan ju inte begära att mamman ska skjutsa dom förutom någon enstaka gång.
Dom är ju för små för att åka buss eller tåg själva.
Hur gör ni när barnen börjar få aktiviteter dom vill vara med på under helgerna?
En 9 åring kanske spelar fotboll och har match eller spelar flöjt och har konsert en helg, barnen kommer ju i alla fall inom de närmaste åren få aktiviteter på helgerna som dom vill vara med på. 
Barnen kommer att ha kompisar som har kalas osv.
Det är mycket att ta med i beräkningen om man ska bo lång ifrån sina barn.
Det kommer att bli många helger barnen inte vill komma till er.
Våra barn har aktiviteter varje helg.

Du skriver så här: MITT dilemma är..., JAG får ont i magen..... Man kan ju undra om PAPPAN får ont i magen och funderar över dilemmat. Eller tänker han mer på sig själv?

Dina frågor är ju konstiga. Anledningen till att storsyskonen eventuellt inte kommer få en nära relation till ert barn är ju pga er vuxna och besluten ni fattar. Om ni nu på riktigt är bekymrade över detta finns det ju en enkel lösning; pappan tackar nej till att bli stationerad i Stockholm eller söker nytt jobb som möjliggör en nära relation till hans barn. Och du flyttar som planerat till staden dom bor i. Att försöka låtsas som att ni har gjort allt i er makt för att få livet att funka, inte bara för er vuxna utan även barnen, får mig bara att må illa. Det är hyckleri på hög nivå att först fatta beslut som försvårar umgänget med barnen och sen bli bekymrad över att umgänget med barnen är svårt.

Det är ju fint att du bryr dig om barnen för det gör ju inte pappan iaf. Synd att du inte såg de här sidorna av honom innan du blev gravid. Om ni båda verkligen skulle sätta barnen först så skulle ni naturligtvis båda två se till att bo där de är nu, och pappan skulle skaffa jobb där istället. Du kan ju fråga honom vad som är viktigast: jobbet eller barnen. Det behövs inte resoneras fram och tillbaka om nyanser, det är en väldigt enkel fråga. Om barnen verkligen är viktigast så skulle han vilja stanna kvar, även om han säkert trivs med sitt jobb. Jättekul om karriären går bra för honom, men han går miste om en viktig tid.

Jag tycker inte att ert upplägg låter särskilt bra för hans barn. Förälder behöver man vara i vardagen, att ha bara umgänge med sin egen förälder är ett väldigt konstigt sätt att växa upp och det är stor risk att de kommer att känna sig bortvalda. I synnerhet om han flyttar för att skaffa en ny familj med nya barn med dig. En pappa, som du beskriver, är van att vara borta från barnen en längre tid, ger jag inte mycket för. Och att mamman tycker att det är okej att de bor mer hos henne är helt irrelevant, för det är pappans relation med barnen som är i fara här. 

Och det låter som att pappan tänker vara stationerad i Sthlm oavsett om han lever med dig eller inte - hur ser han på att förlora vardagen med sina barn pga sitt jobb? Tycker han att det är en rimlig uppoffring för alla inblandade?

Ju äldre dessa barn blir, desto mindre intresserade kommer de att vara av att resa tre timmar för att umgås med sin pappa. Äldre barn och tonåringar UMGÅS liksom inte på det sättet med sina föräldrar, de har hemmet/föräldrarna som bas för att ta klivet ut i sin egen värld. Att då resa till pappa och hans nya familj på helger och lov kommer att bli mer och mer jobbigt för dem och risken är stor att de slutar komma.