-
-
malva90 skrev 2021-11-03 08:48:03 följande:
Hoppas också in här! Är 31 och plussade för en vecka sen men har varit så övertygad om att det kommer sluta i ett missfall att jag inte vågat tänka att det faktiskt kan gå vägen. Känns som att jag blivit helt knäpp. Hade två inlämningsuppgifter i förra veckan men kunde liksom inte tänka på något annat än att jag var gravid så fick knappt gjort något alls haha. Och har tagit massor av gravtest för att se så att strecket blir starkare trots att jag vet att det knappast spelar någon roll, det som händer det händer. Dagarna går ju såååå långsamt!
Hur står ni andra ut?
Har ni också blivit tokiga eller beror det på att jag för närvarande är tjänstledig för att plugga och helt enkelt har lite för mycket fritid?
Första barnet blir det i alla fall om det håller i sig. :) BF 5/7. Enda symtomen är superömma bröst som vuxit två storlekar och lite molvärk och hugg i livmodern till och från. Inget illamående (vilket naturligtvis också gör mig orolig... :P)
Hej!
Kan verkligen relatera, jag går också och känner efter mest hela tiden :) Blir lite nojig då jag vid tidigare grav i somras (slutade i mf vecka 6 tyvärr) hade jätteömma och spända bröst redan en vecka innan jag testade positivt, medan denna gång har jag inte alls samma känningar. Och då går jag såklart och nojar att det är något negativt men rationellt vet man ju att varje graviditet kan yttra sig lite olika!
Jag har ett barn sedan tidigare, nu fyra år, och minns inte några särskilda symptom från den graviditeten alls, förutom att jag var konstant hungrig iofs. Mådde aldrig illa så att du inte mår illa behöver du inte oroa dig för, hoppas du slipper illamåendet helt och hållet också!
