Mamma - dement eller psykisk ohälsa?

Det kan var vilket som, men vanföreställningar är ett av många symptom på demens. Eftersom hon alltid varit orolig över hur andra ser på henne kanske det blir första tecknet på demens som yttrar sig så? Så var det för min mamma.

I vilket fall behöver hon söka hjälp och om hon absolut inte vill uppsöka vården finns det demenssjuksköterskor som gör hembesök och testar äldre för demens. Kanske går hon med på det och i så fall får ni indirekt veta om det är demens eller ej.

Hej och tack för ditt svar. Det jag misstänker är att hon kommer att säga blankt nej, för hon tycker ju att det här HÄNDER, det är jag som inte tror henne. Så att hon vill följa med eller ta emot vård tror jag faktiskt inte, för hon är ju i sitt tycke inte sjuk utan utsatt.

Min mormor hade vanföreställningar, hon var dement och hade alzheimer.

Min mamma var dement, hon är död numera. Och jag kan säga att det mycket väl kan finnas såna vanföreställningar vid demens. Men jag tyckte ändå att det inte var så mycket på en gång när det började med min mamma. Då märkte vi att personligheten hade förändrats (hon var faktiskt snällare än vad hon brukade vara), och hon kunde blanda ihop saker så som sin mammas och sin pappas efternamn och hon påstod plötsligt att hennes mamma hade haft flera bröder, vilket hon inte hade. Sedan berättade hon för grannar att jag skulle flytta igen (vilket jag inte skulle). Sedan trodde hon att pappa hade en älskarinna. 

Jag håller med om att det är en aning plötsligt. Men det är inte säkert att det inte kan vara så här. Som du säger, kanske är det bara nån vitamin-12-brist eller något annat som går att åtgärda. Och annars så finns det bromsmedicin. Klassiska psykiska sjukdomar brukar man inte få i den åldern. 

Kan du inte säga till din mamma att du vill hjälpa henne med det här, att du inte vill att hon ska vara utsatt. Men att man måste kolla att hon är okej rent fysiskt - säg det att hon ju kan ha en vitaminbrist eller liknande - att man bör kolla det först. Och om doktorn säger att det inte är något så kan ni gå till polisen om det där. Oavsett vilket, så hjälper du henne. Tror du inte det kan funka? Hon kanske då vill bevisa för dig att det inte är något? Prata dock i så fall med en läkare först, förbered det där! 

Hej och tack för ditt svar. Ja, jag tyckte att det var väl mycket som dök upp på samma gång. Hon påstod också att en dam vid torghandlaren kläckt ur sig "måste hon alltid handla samtidigt som mig" - och syftat på mamma.  Vi bor i en tämligen hårdhudad stad och visst, dyker det upp skitstövlar och våldsamma personer, men det här är ju lite... extremt tom för oss . Hon la också till att hon funderat på att flytta men då flyttar ju "dom" efter... Jag måste på något sätt få med henne till läkare, för mig är ju detta bara galet men jag har ju ingen aning om vad det kan vara eller hur det ska hanteras. Hon blir ju bara arg på mig för att jag "rationaliserar allt"... 

Vissa äldre kan ju reagera med såna symptom vid urinvägsinfektion, kan ju vara en idé att kolla upp det också. Om hon tar medicin, har de denna biverkning? Olika märken av samma medicin kan påverka olika/ge olika biverkningar.

Tycker som tidigare att du ska försöka få henne att gå till doktorn. Då hon saknar sjukdomsinsikt kanske samtalsstöd med vana för vanföreställningar också vore en idé så att hon kan få stöd i sina känslor eller reda ut vad som pågår? Det låter ju riskabelt om hon hamnar i svåra situationer pga sitt tillstånd (startar konflikter för nån "spridit rykten" osv).

Kommer hon alltid ihåg vad hon sagt/vad som "hänt" eller verkar minnet vara påverkat också?

Min svärmor är väldigt dement och det gick ganska fort. Men det var så uppenbart att det var demens för det var minnet som svek henne. Hon glömde att folk hälsat på, att hon nyss druckit kaffe, vad folk hette osv. När hon började gå runt och leta efter maken som varit död i flera år blev det ohållbart allting så nu bor hon på ett boende. Hon var helt klar i huvet för 5 år sen, det började kanske för 4 år sen så snabbt utför. Hon har numer ingen aning vem jag är. Har vi riktig tur vet hon vad båda våra barn heter. Men hon vet inte var hon bor- hon vill "hem".

Visst kan det finnas demenssjukdomar som bara yttrar sig i vanföreställningar. Men oftast är ju minnet inblandat. Du kanske kan få med henne på en allmän hälsokoll?

Om du tycker att det har kommit plötsligt kan det vara bra att även kolla upp om hon har fått urinvägsinfektion. Det kan ge förvirring och märkligt beteende hos äldre.

Det kan vara demens, alzheimers, hjärntumör, psykos, psykossjukdom. Det kan vara en fruktansvärd massa saker.

Så min fråga är vad du vill, vill du ha en diagnos på din mamma? Eller vill du ha tips hur du ska få iväg henne till läkare?

Hmm, vad bra att du säger det. Hon har under det senaste året haft upprepade urinvägsinfektioner, så illa att vi tom fick åka in akut vid tillfälle. Då borde detta också kollas. Tack