Tjafs om underhåll

Det där stämmer inte. Underhållet ÄR samma för alla, om man erhåller underhållsstöd från Försäkringskassan. Beloppen lyder:

1 673 kronor per månad till och med den månad barnet fyller 11 år
1 823 kronor per månad till och med den månad barnet fyller 15 år
2 223 kronor per månad från och med den månad då barnet har fyllt 15 år.

Sedan kräver Försäkringskassan in så mycket som det går från pappan enligt deras normer. D.v.s. om han har låga inkomster, så behöver han inte betala det belopp som står ovan, utan det fylls ut med skattepengar så att du får det beloppet ändå - för närvarande 1 673 kr eftersom ditt barn är så litet än. 1 673 är dock maxbeloppet Fk kommer att kräva från pappan, oavsett hur mycket han tjänar och oavsett hur rik han är, och oavsett hur mycket du tjänar och hur rik du är.

Vill du ha mer underhåll, så måste du själv driva det privat som ett tvistemål i Tingsrätten. Det GÅR att få mer, men det är sällan det klubbas igenom i Sverige, och i så fall brukar det handla om megarika män - inte en vanlig löntagare. Dessutom blir du tvungen att betala rättegångskostnaderna om du förlorar, så det kan bli väldigt dyrt. 

Vad pappan gör med sina pengar är inte ditt problem, du får som sagt det du ska ha från Försäkringskassan varje månad.

Stämmer. I Sverige är det väldigt sällan underhåll beviljas till exhustrun, och då ska det vara efter ett långt äktenskap då kvinnan varit hemmafru och mannen gjort supermegakarriär, ungefär. Det händer så gott som aldrig nuförtiden, trots att det finns kvar som en möjlighet i lagboken. TS skriver heller inget om äktenskap, och var de inte gifta så faller detta helt.  

Fast det är ju inte heller meningen att umgängesföräldern (eller umgängesföräldern+Försäkringskassan), ska stå för barnets samtliga kostnader. Det är lite oroande att det verkar finnas så många - förmodligen mest kvinnor - som räknar med det. Även boendeföräldern - oavsett om det är mamman eller pappan - har naturligtvis försörjningsskyldighet för sitt/sina barn. Klarar man inte det inom skäliga normer, så får man gå till socialen.Det är INTE boendeföräldern som ska täcka upp, när han eller hon väl har erlagt det lagenliga underhållet.

Fast där har de ju dels räknat med basutrustningen för ett spädbarn (och den köpte ni väl medan ni båda bodde ihop, det var väl inte du som betalade för allt - barnvagn, skötbord, spjälsäng o.s.v.?), och dels med en - STOR - inkomstminskning. Det där verkar vara en sida för typ högutbildade hipsterföräldrar. Om du inte tjänar så mycket i vanliga fall, så förlorar du inte särskilt mycket heller. Det är hur-eller-hur inget som pappan ska stå för, nu när ni inte längre bor ihop. Utan klarar du dig inte, så får du gå till soc som alla andra ensamma mammor som inte klarar sig själva. 

...och i den, högre, summan som du angav nu, ingick det ju även:

"Extranöjen, presenter, vinter- och sommarsemester samt två språkresor"

Det är ju inga kostnader som du har NU, och inte heller när barnen är i tonåren kan du KRÄVA att pappan ska betala hälften av två språkresor, om han inte tycker att de är viktiga. Min exman betalade inte en krona, inte ens fickpengar, när jag skickade min dotter till Goethe-institutet i en tysk stad en sommar. Det tycker jag var dåligt, men det är inget man kan blanda in domstolar, advokater eller Försäkringskassan i...

...och det skulle ur barnperspektivet vara det bästa, menar du? Att kanske förlora sin ena förälder helt?

Däremot tror jag att det är bra om man sätter sig ner och kommer överens om sådana saker, innan man skaffar barnen. Och att man vid det tillfället även pratar om, hur man ska göra om man går isär. Visst, när man är tokkär kan man inte tänka sig att den dagen kommer att komma - men de flesta som gifter sig idag, skriver ändå ett äktenskapsförord. Och kan man göra DET, så kan man även göra ett avtal (ja kanske inte skriftligt då) om, hur man ska dela på föräldraskapet om man skulle gå isär. Sedan måste man ändå alltid räkna med, att förutsättningarna kan ändras. 

Jag håller med, vi upplyser ju bara om de regler som faktiskt gäller. Och angående att flytta med barnen utan den andra förälderns godkännande, så ska vi vara glada för att det inte går. Det skulle bara spela dom kvinnor (och ibland män) i händerna, som vill ta ifrån sitt ex barnen som hämnd för att ha blivit lämnade, kanske ratade för en ny partner.

Det är väl klart att föräldrar som är överens kan avtala om hur höga underhåll som helst. Nu pratade vi om de lagstadgade beloppen, som är de som boendeföräldern kan få hjälp av Försäkringskassan att driva in, genom att de betalar ut beloppet till boendeföräldern och kräver umgängesföräldern i efterhand. Det finns rika män som betalar underhåll till exhustrun t.o.m., också i Sverige, trots att barnen är vuxna och utfyttade till och med, jag vet att Leif GW Persson gör det t.ex.. Men det är inget som är LAGSTADGAT, utan det gäller bara så länge som han vill och har lust. 

Har du någon statistik på hur många som har fått ett ökat underhåll (för barn) i rätten, och vilken ekonomi de underhållsskyldiga hade? Jag har nämligen hört att domstolarna är ytterst restriktiva med detta, p.g.a. att det skulle bli ett "förtäckt" underhållsbidrag till exhustrun, och det ska vi inte ha i Sverige för att det ska vara jämställt och även kvinnor ska försörja sig själva, yada yada. Ingen kan ju kontrollera om det extra underhållet verkligen går till barnet, eller om kvinnan lever upp det på sin egen konsumtion (typ springer på krogen när barnet är hos pappan), eller skyller på barnet för att hon själv vill bo i villa, ha bil, åka på skidsemester och sådant som hon inte har råd med annars. 

Jo, en del kvinnor, som har levt med en högavlönad man (eller en som är högavlönad i förhållande till dem själva), fattar inte att de måste klara sig själva när förhållandet tar slut. Och så använder de de gemensamma barnen som slagträn, för att försöka suga ut ett underhåll som de egentligen tänker leva på själva, och inte lägga specifikt på barnet.

Som sagt, i vissa andra länder (som de tysktalande), kan domstolen utdöma ett underhåll till exhustrun utanpå underhållet till eventuella barn, men det skulle inte TS ha fått om hon bott i något av dom länderna heller, eftersom hon inte varit gift med mannen. Sambo räknas inte, för då har mannen inte varit officiellt försörjningsskyldig för kvinnan under tiden de bodde ihop heller, och blir det naturligtvis inte efter separationen.