Autism/Aspergers

Lugn! Han är samma pojke som han alltid varit, men nu har han hamnat i en miljö som han inte är van vid och inte riktigt klarar av. De vuxna i skolan behöver hjälp att förstå honom och han behöver hjälp att hantera allting i skolan.

Ja, det låter som någon form av autism, så du ska få en snabblektion:

För 20 år sedan delade man upp autism i två sorter, beroende på deras intelligens. En IQ under det normala kallades autism och IQ över det normala kallades Aspergers. Numera undviker många att säga Aspergers, eftersom det fått namn efter en tysk man med nazistiska åsikter. I stället säger man AST (AutismSpektrumTillstånd) om alla som har någon form av autism. I vår familj är vi vana vid att använda Aspergers, så det har vi fortsatt att göra.
Pojkar och flickor med autism fungerar inte riktigt likadant. Din pojke låter som ett skolboksexempel. På skolan där jag jobbar i bland, finns en pojke i samma ålder med precis samma beteende, och han ska snart utredas för AST.

Du har säkert upptäckt att din pojke har en del egenheter, som hans jämnåriga inte har. De går inte att uppfostra bort. Hans hjärna är kopplad lite annorlunda än andras, och det kan ingen av er ändra på. De där annorlunda kopplingarna ger både för- och nackdelar. En sak som kan ge problem är att hans sinnen funkar på ett annat sätt än ditt. Ett tyg du tycker känns lite strävt kan göra ont på honom. Varma sköna ullstrumpor kan klias på honom. När du hittar kläder han gillar, så köp flera likadana (inte för många medan han växer förstås!).
Många tycker att duschen gör ont. Att det sticker i huden. Det finns lösningar. En del skruvar bort duschmunstycket. Andra kör helt enkelt med mutor. En glass som belöning efter duschen.

Maten? Sök tips på föräldraforum och ställ dig i kö för att träffa en dietist.

Det allra viktigaste är att ha tydliga regler och att han har ett schema att följa. Det ger honom trygghet att veta exakt vad som gäller och vad som ska göras när. Att han kliver upp samma tid varje dag, har samma morgonrutiner, kanske samma frukost, går till skolan samma tid. Sedan kan du tyvärr inte göra så mycket åt vad som händer i skolan. Är läraren vettig, så prata med den. Säg att sonen behöver tydliga direktiv vid varje uppgift, för annars förstår han inte. Han behöver också lugn och ro när han ska jobba. Kanske de kan sätta upp en skärm runt hans bänk?

Det kan vara lång kö för en utredning, så kontakta BUP och ställ er i kö.

Att man på vissa ställen kanske har slutat säga Aspergers, beror inte på att Asperger själv hade nazistiska åsikter. Det beror på helt andra saker. 

Om man har AST är det fel på hjärnan, läste senast idag i en bok som heter ''Psykiatri'', och det kapitlet som var skrivet av Christopher Gilberg, att höger halvan av hjärnan är nedsatt. 

Lugn! Han är samma pojke som han alltid varit, men nu har han hamnat i en miljö som han inte är van vid och inte riktigt klarar av. De vuxna i skolan behöver hjälp att förstå honom och han behöver hjälp att hantera allting i skolan.

Ja, det låter som någon form av autism, så du ska få en snabblektion:

För 20 år sedan delade man upp autism i två sorter, beroende på deras intelligens. En IQ under det normala kallades autism och IQ över det normala kallades Aspergers. Numera undviker många att säga Aspergers, eftersom det fått namn efter en tysk man med nazistiska åsikter. I stället säger man AST (AutismSpektrumTillstånd) om alla som har någon form av autism. I vår familj är vi vana vid att använda Aspergers, så det har vi fortsatt att göra.
Pojkar och flickor med autism fungerar inte riktigt likadant. Din pojke låter som ett skolboksexempel. På skolan där jag jobbar i bland, finns en pojke i samma ålder med precis samma beteende, och han ska snart utredas för AST.

Du har säkert upptäckt att din pojke har en del egenheter, som hans jämnåriga inte har. De går inte att uppfostra bort. Hans hjärna är kopplad lite annorlunda än andras, och det kan ingen av er ändra på. De där annorlunda kopplingarna ger både för- och nackdelar. En sak som kan ge problem är att hans sinnen funkar på ett annat sätt än ditt. Ett tyg du tycker känns lite strävt kan göra ont på honom. Varma sköna ullstrumpor kan klias på honom. När du hittar kläder han gillar, så köp flera likadana (inte för många medan han växer förstås!).
Många tycker att duschen gör ont. Att det sticker i huden. Det finns lösningar. En del skruvar bort duschmunstycket. Andra kör helt enkelt med mutor. En glass som belöning efter duschen.

Maten? Sök tips på föräldraforum och ställ dig i kö för att träffa en dietist.

Det allra viktigaste är att ha tydliga regler och att han har ett schema att följa. Det ger honom trygghet att veta exakt vad som gäller och vad som ska göras när. Att han kliver upp samma tid varje dag, har samma morgonrutiner, kanske samma frukost, går till skolan samma tid. Sedan kan du tyvärr inte göra så mycket åt vad som händer i skolan. Är läraren vettig, så prata med den. Säg att sonen behöver tydliga direktiv vid varje uppgift, för annars förstår han inte. Han behöver också lugn och ro när han ska jobba. Kanske de kan sätta upp en skärm runt hans bänk?

Det kan vara lång kö för en utredning, så kontakta BUP och ställ er i kö.

Lugn! Han är samma pojke som han alltid varit, men nu har han hamnat i en miljö som han inte är van vid och inte riktigt klarar av. De vuxna i skolan behöver hjälp att förstå honom och han behöver hjälp att hantera allting i skolan.

Ja, det låter som någon form av autism, så du ska få en snabblektion:

För 20 år sedan delade man upp autism i två sorter, beroende på deras intelligens. En IQ under det normala kallades autism och IQ över det normala kallades Aspergers. Numera undviker många att säga Aspergers, eftersom det fått namn efter en tysk man med nazistiska åsikter. I stället säger man AST (AutismSpektrumTillstånd) om alla som har någon form av autism. I vår familj är vi vana vid att använda Aspergers, så det har vi fortsatt att göra.

Pojkar och flickor med autism fungerar inte riktigt likadant. Din pojke låter som ett skolboksexempel. På skolan där jag jobbar i bland, finns en pojke i samma ålder med precis samma beteende, och han ska snart utredas för AST.

Du har säkert upptäckt att din pojke har en del egenheter, som hans jämnåriga inte har. De går inte att uppfostra bort. Hans hjärna är kopplad lite annorlunda än andras, och det kan ingen av er ändra på. De där annorlunda kopplingarna ger både för- och nackdelar. En sak som kan ge problem är att hans sinnen funkar på ett annat sätt än ditt. Ett tyg du tycker känns lite strävt kan göra ont på honom. Varma sköna ullstrumpor kan klias på honom. När du hittar kläder han gillar, så köp flera likadana (inte för många medan han växer förstås!).

Många tycker att duschen gör ont. Att det sticker i huden. Det finns lösningar. En del skruvar bort duschmunstycket. Andra kör helt enkelt med mutor. En glass som belöning efter duschen.

Maten? Sök tips på föräldraforum och ställ dig i kö för att träffa en dietist.

Det allra viktigaste är att ha tydliga regler och att han har ett schema att följa. Det ger honom trygghet att veta exakt vad som gäller och vad som ska göras när. Att han kliver upp samma tid varje dag, har samma morgonrutiner, kanske samma frukost, går till skolan samma tid. Sedan kan du tyvärr inte göra så mycket åt vad som händer i skolan. Är läraren vettig, så prata med den. Säg att sonen behöver tydliga direktiv vid varje uppgift, för annars förstår han inte. Han behöver också lugn och ro när han ska jobba. Kanske de kan sätta upp en skärm runt hans bänk?

Det kan vara lång kö för en utredning, så kontakta BUP och ställ er i kö.

Jag tänker att det är oerhört viktigt att lära honom sociala koder utantill, vad man säger och när, hur man hälsar, hur man äter och dricker vid bordet, att man inte tar den sista biten av något som står på bordet om flera sitter vid bordet, hur man pratar när man är i grupp, hur man beter sig när man är bjuden på kalas eller när man själv har bjudit folk på kalas; att man hälsar genom att ta i hand och titta personen i ögonen och man hälsar på alla lika länge. Att man ska ställa frågor och lyssna på svaret. Alltså vett och ettikett inlärt utantill. Och träna det och rätta och öva.

Man måste inte ha naturlig fallenhetför det sociala, man måste bara veta skilnaden mellan rätt och fel, och få andra att känna sig sedda. Man måste bli socialt tränad.

Du måste skämta..