Legat med få?
Så efter all tid av tystnad så är det nu han som vill släppa. Och när du ändå svarar så är det fel.
Jag tror också mer och mer på narcissist-teorin ju mer jag läser. Jag noterade att någon i tråden hade meningsskiljaktigheter med det, såklart är det bara en teori, den kan vara fel.
Nej det finns ingen logik, absolut ingen. Jag skulle tro att om du låtit honom vara hade han mycket väl kunnat dyka upp om X antal månader, då han var på "det" humöret. Nu stack du hål på hans bubbla, något han säkerligen inte är van vid och inte gillade alls.
När du skriver "som ett monster i ditt huvud" så vill jag även poängtera att om han fortsätter såhär men diskussionen inte leder någonvart så var försiktig så att du inte blir ännu mer emotionellt indragen, det är lätt hänt. Han är inte den du trodde att han var, och risken är att han nu bara vill hålla dig kvar för att "ge igen" och få dig att må lika dåligt som han troligtvis gör nu. Låt honom inte göra det, det är inte värt det.
Jag tror också han mycket väl kunnat om det fortsatt dykt upp när det passat honom? ?hej nu är jag kåt och sugen, vad gör du? och det skulle inte förvånat mig om han gör ändå. Med tanke på att jag varit öppen med att jag tycker om och bryr mig. Det kan man om man vill spela ganska bra på.
Just nu är jag mest arg?besviken och trött. O h vad jag än säger till honom så blir allt fel. Jag kan inte göra rätt eller säga rätt hur gärna jag än vill
Sista
Han: Jag fattar väl att du undrar, men du för undra på. Jag kommer inte prata om detta. Punkt. Acceptera. Respektera.
Kan du göra det och släppa detta nu? Ja eller nej?
Jag: Alltså helt seriöst Xxx jag bad att få vara tills ikväll då jag hade annat för mig. Men men? helt ärligt? Vad ska du med mig till? Bara kasta skit på? Så FÖRLÅT att jag tyckte om dig och brydde mig om dig. Och FÖRLÅT att jag är den jag är som undrar och blir stressad när någon försvinner på Alltså helt seriöst Martin, jag bad att få vara tills ikväll då jag hade annat för mig. Men men? helt ärligt? Vad ska du med mig till? Bara kasta skit på? Så FÖRLÅT att jag tyckte om dig och brydde mig om dig. Och FÖRLÅT att jag är den jag är som undrar och blir stressad när någon försvinner på. Och förlåt för allt då
Han: Jag vill bara ha ett ja eller nej på min fråga
Jag: Ja, om jag får veta vad i hela världen du ska ha mig till? Jag verkar ju vara det absolut värsta i ditt liv
Han: Åh vad fan. Nu lägger vi ner detta helt. Jag ids inte ödsla den lilla lilla energi jag har på att pseudotjafsa på wordfeud.
Jag: Okej så du får fråga saker men inte jag? Speciellt när jag säger att jag inte har tid?
Han: Jag skiter väl i om du har tid? Det är bara att låta bli att svara. ha det gött
Jag: Nej det ska jag verkligen inte ha det?men hur hade det sett ut om du fick bestämma?
Han: Jag vill inte lägga mer tid på detta nu.
Jag: Jag vill bara veta, Kan du förklara lugnt och sansat vad du menar? Inget tjafs? inte alls sugen på att ha en konflikt med dig
Han: Du har inte förstått alltså?
Såhär: jag försvinner ibland och det vill jag få göra utan att få frågor om det. Hade jag lovar dig något hade det varit en annan sak. Men vi är två cyberkompisar. Inga obligationer, inga krav, vill man så gör man, vill man inte så gör man inte. Jag vill inte ?>
Jag: Jag vill inte vad?
Han: behöva förklara mig för dig eller någon annan. Kan du acceptera det så kan vi fortsätta prata lite så och då, kan du inte det så ska vi inte ha någon kontakt alls.
Jag: Jag vet faktiskt inte? vad jag vill. Som jag upplever det så skall allting vara efter dina villkor hela tiden. Och jag får inte säga flaska. Är det okej om vi tar detta en annan dag. Mitt energikonto är definitivt slut för idag?.
Han: Nej, för jag vill inte prata om detta alls. Det är du som propsar på att vi ska fortsätta. Det kanske är bättre att vi bara säga hej då nu. Jag orkar verkligen inte ha kvar detta i mitt huvud.
Jag: Varför förstår du inte att bråka med dig är det sista jag vill. Men i min värld reder man upp saker och går vidare? och jag vet vad du tycker. Antingen börjar man om eller inte
Han: Lite taktkänsla nu, varför ställer du frågor när jag uttryckligen bett dig låta bli? Det är en jävligt hårfin gräns mellan att reda och älta och jag tycker att du ältar nu.
Jag: Jag försöker gå vidare? from nu. Inte det vi pratade om förut. Och jag sa NU? skit i förut
Han: Och det var det jag menade med taktkänsla. Sluta ställ frågor, punkt. Jag vill inte sitta och titta på min jävla telefon hela dagen och ha en diskussion.nu loggar jag ut, tjing
Jag: Ok, hörs vi igen?
Han: Kanske, kanske inte. Vi får se. Hej då igen.
Jag: Som du vill, men i övrigt ville jag inte ens prata idag, relember?