Inlägg från: Vandraren80 |Visa alla inlägg
  • Vandraren80

    Legat med få?

    Anonym (Hanna) skrev 2021-11-03 23:28:46 följande:

    Jag skrev faktiskt ikväll, ?Hej?, han svarade ?hoho? efter 2 minuter. Jag frågade hur det var? inget svar och inget mer spel. Kanske var han påväg att somna, kanske blev det jobbigt. Jag vet inte. Jag tänkte också på det du skrev, jag vill inte att han distanserar sig mer. Jag vill att han är ärlig, så har jag något att bearbeta och gå vidare ifrån än att sitta och vänta och vänta för det orkar jag inte. Bättre han ber mig fara och flyga. Värsta möjliga är att han säger ?du är så jävla jobbig och jag har aldrig lovat dig nåt?.

    Gissningsvis kommer svaret om jag får något vara att ?jag mår så dåligt, orkar inte? men just nu orkar han ju för alla utom mig känns det som.


    Ah, tycker att det var bra ändå att du skrev till honom. Känns som att det inte blir enklare av att vänta. Visst kan han ha varit på väg att somna, men ja.. det bådar inte gott. Ett ärligt svar från honom är inte för mycket begärt. Och det är knappast rimligt att han kallar dig jobbig, verkar som du varit allt annat än det mot honom.

    Som du säger, att vänta och undra är värre, bättre att isåfall få ett closure och gå vidare. Detta är faktiskt oschysst av honom.

    Och ja en bra poäng där, att han orkar för alla andra, det känns också knäppt, och ologiskt. Får hoppas att du får något svar imorgon.
  • Vandraren80
    Anonym (Hanna) skrev 2021-11-04 12:38:36 följande:

    Nu har vi pratat lite i text. Frågade hur det var och han var trött. Jag sa att jag tyckte det var lite jobbigt detta som blivit. Först var han rätt tvär??kanske bäst att lägga ner om du tycker det är jobbigt?. Sen kröp det väl fram att han var precis så utmattad som jag trodde. Jobbar helt galet mycket, att han inte kan ge något till nån annan när han inte ens kan fixa mat till sig själv eller ta en promenad pga hur han mår nu.

    Vi pratade lite kring det, och vad jag sett och förstått av det hela. Han tog det bra och tyckte att ?jag förstår att du säger det av omtanke?. Sen hade han inte tid att skriva mer, skickade ett sista att jag saknade honom och nog tyckte mer om honom än jag trodde men att jag förstod hans situation och la bollen hos honom vad han vill göra.

    Känns faktiskt bättre när vi pratat även om det är frustrerande att se någon må så dåligt och förstöra för sig som han gör.


    Se där, det var ju ändå skönt att ni fick
    Anonym (Hanna) skrev 2021-11-04 12:38:36 följande:

    Nu har vi pratat lite i text. Frågade hur det var och han var trött. Jag sa att jag tyckte det var lite jobbigt detta som blivit. Först var han rätt tvär??kanske bäst att lägga ner om du tycker det är jobbigt?. Sen kröp det väl fram att han var precis så utmattad som jag trodde. Jobbar helt galet mycket, att han inte kan ge något till nån annan när han inte ens kan fixa mat till sig själv eller ta en promenad pga hur han mår nu.

    Vi pratade lite kring det, och vad jag sett och förstått av det hela. Han tog det bra och tyckte att ?jag förstår att du säger det av omtanke?. Sen hade han inte tid att skriva mer, skickade ett sista att jag saknade honom och nog tyckte mer om honom än jag trodde men att jag förstod hans situation och la bollen hos honom vad han vill göra.

    Känns faktiskt bättre när vi pratat även om det är frustrerande att se någon må så dåligt och förstöra för sig som han gör.


    Ah det var ju bra att ni fick pratat lite om det. Skönt att hans första defensiva reaktion gick över. Så det var så illa som du trodde.

    Förståeligt att han inte kan ge något till en annan när han är så långt nere i stresskonen, men det lär inte bli bättre av att han passar barn och flänger runt de få lediga stunderna han har, hoppas att han kommer till insikt om det.

    Men skönt att du fick sagt hur du känner och så. Sen är det ju upp till honom hur han tar det till sig och vad han gör med det. Frustrerande såklart, att se en person rusa mot väggen på det viset och inte kunna göra något.

    Har han hört av sig något mer idag?
  • Vandraren80
    Anonym (Hanna) skrev 2021-11-04 20:48:52 följande:

    Inget mer alls idag, och han lägger sig enligt egen utsago om en liten stund. Då en sak han gjort för att bli bättte är att lägga sig lite tidigare.

    Jag skrev också det att det var jobbigt att de att han inte tar hand om sig osv, han höll med om att han inte var så bra på det.

    Avslutade med ? Skrev väl mest för att jag saknade dig. Jag vet faktiskt inte varför men kanske tyckte mer om dig än vad jag trodde. Men förstår om du vill vara ifred?du får bestämma helt enkelt vad som ska ske?vad du vill/ orkar osv.?

    Detta fick jag inget svar på alls.

    Tycker ändå det är skumt, för han går upp strax efter 05 och är hemma från jobbet 18:00 på vardagarna. Jag får inte ihop det. Kanske var det jag skrev inte tydligt nog att jag ville ha ett svar. Sedan vi pratade har han varken spelat eller svarat. Så rent krasst sitter jag i samma läge som innan?eller så ska jag vara förstå att jag kan dra åt fanders. Bättre blev det inte iaf


    Ja det är ju bra att han lägger sig tidigare. Kan man få ihop sömn och mat så har man kommit en liten bit åtminstone.

    I det du skrev så sträckte du verkligen ut en hand, det borde vara uppenbart att det är upp till honom att ta den. Att han inte spelat kan ju förstås innebära att han tänker på vad ni pratat om, men det är ren och vild spekulation.

    Det känns skumt. Alltså om jag försöker sätta mig in i hans sits, om jag träffar en tjej jag gillar.. Även om man har fullt ös så.... ett meddelande här och där, om än med viss mental ansträngning..

    Tror inte du kan göra så mycket mer än att kanske sätta en rimlig tid för dig själv att vänta på svar, och har han inte gett något livstecken inom det så... ja.
  • Vandraren80
    Anonym (Hanna) skrev 2021-11-04 21:22:47 följande:

    Ja, så tråkigt är det. Sen är jag hopplös med att vilja ?ta hand? om min omgivning, att de ska må bra.

    Lägga sig en timme innan är bra men långtifrån tillräckligt. Han lägger sig alltid tidigt. Som jag förstod honom så är han bra på att sätta en struktur just nu gällande vissa saker och inser att det blir jättedåligt om han inte gör det. Samtidigt kan han ju köra all in istället för att faktiskt vila, traska ut i skogen och sånt som ger återhämtning.

    Han spelar mycket mindre nu än förr, för bara någon månad sedan hördes vi flera gånger per dag och pratade om det mesta?samtidigt tror jag inte han ljuger om sitt mående. Han var trött redan då egentligen.

    Mat verkar han heller inte direkt få i sig om han inte ens orkar laga den eller ens gå ut på promenad.

    Hur lång tid är rimlig tid? Och svarar han inte, bör jag skriva tack och hej då eller bara låta det vara?


    Det är en fin egenskap, att vilja ta hand om folk i din omgivning. Det tråkiga och frustrerade är ju när man möter människor som inte vill bli hjälpta, eller åtminstone inte förstår att de behöver det. Då går det liksom inte.

    Ja han känns dålig på att prioritera sitt mående. Sen hur mycket det beror på honom själv kontra hans omgivning (om de pressar honom att göra en massa saker) det kan man ju spekulera om.

    Svårt att säga vad en rimlig tid är. Hade det varit jag så hade jag kanske tänkt en vecka, men det kan vara mindre också. Det ska kännas rimligt för dig, det är det allra viktigaste.

    Sen om han inte svarar.. Du skulle mycket väl kunna låta det vara, det viktiga här är DITT mindset, att du liksom går vidare i ditt huvud, fullt ut liksom. Jag hade troligtvis låtit det vara, kört på deras linje så att säga.

    Men många har lättare för att få "closure" om man förmedlar det till den andra personen med ett "tack och hej", så om det underlättar så gör det.
  • Vandraren80
    Anonym (Hanna) skrev 2021-11-05 11:31:25 följande:

    Tack

    Ja det är sant och i hans fall handlar det ju kanske just nu mer om att kommunicera lite med mig. Eller förklara vad han vill.

    Tror mycket beror på honom själv, han har ganska mycket vänner och är noga med att träffa dem. Sista har det varit mycket ?äta middag? hos dem och så. Jag tänker att de borde ju veta hur han är och se att han inte riktigt får ihop livet. Upplever också att han har svårt att säga nej, främst till jobb. Om vi sorterar bort allt annat hade jag också blivit utmattad av att jobba på det viset han gör och bara ha3 timmar ?fritid? varje vardag. Och dessutom jobba extra på helgen.

    Tänker också en vecka, samtidigt är det ju enormt kortare tid än han skulle kunna bli lite bättre på. Inte 100 på omogna ens är ledig i helgen heller.

    Jag försöker gå vidare, men det är svårt. Mycket som påminner om honom, saker han sagt osv. Svårt att bara släppa. Jag funkar nog betydligt bättre om jag får ett avslut. Och tyckte jag avslutade fint genom mitt sista inlägg till honom. Men han svarar ju inte ens? eller räknar han det som ett svar genom att inte svara? Sjukt dåligt i så fall. Och tråkigt att man väljer att göra så


    Sant det, kan man inte komnunicera vad man vill eller inte vill så tar det ju tvärstopp. Det är ju överlag en dålig strategi, både för honom själv och de han umgås med.

    Ja jag tycker också att det låter som att han har svårt att säga nej. Det är inte säkert att omgivningen har norerat tecknen på hur illa det är. Han lägger kanske sista krutet på att verka som att allt är bra, ingen aning.

    Ja alltså, det kan ju i värsta fall ta honom månader att bli bättre, om han nu verkligen kör sig själv i botten. Det som skulle behöva hända är ju att han kommer till insikt att han inte kan fortsätta såhär. Men att vänta på det känns ju lite orimligt..

    Ja det lät som att du avslutade den senaste konversationen med honom fint. Det känns ju väldigt taskigt av honom att bara svara med tystnad. Men ja, om du nu bestämmer dig för en vecka, eller hur lång tid du nu tycker är rimlig, så kan du ju avsluta med något lugnt och sakligt hejdå-meddelande, som ett avslut.
  • Vandraren80
    Anonym (Hanna) skrev 2021-11-06 01:26:25 följande:

    Hej

    Tack för att du fanns kvar, betyder mycket även fast det inte händer något på denna fronten. Fortfarande tyst som i graven. Spelat har han heller inte gjort?så spelomgången kommer att försvinna ganska snart och dvs konversationen.

    Det kan vara så, åtminstone på jobbet tror jag han verkligen försöker se ut att må bra. Hade min kollega varit i det skicket så hade både jag och andra börjat reagera och tagit ett prat både med personen och chefen. Jag vet inte hur öppen han är med sina vänner, med mig har han ändå varit det? över nätet så att säga. Det kan ju göra saker enklare än om jag suttit mitt emot.

    Tror också det kommer att ta tid, när jag reflekterat lite så upppevde jag honom som nästan lite gränslös i början för några månader sedan. Och nu finns han knappt? det får mina varningsklockor att ringa?om det inte kanske finns nåt mer i bakgrunden. Han säger själv att hans mående pendlar så snabbt att han själv knappt hänger med.

    Nej vänta i tystnad kan jag inte, då får han åtminstone börja kommunicera lite. Då kan jag kanske vänta men det ser ju inte så ljust ut.

    Tänkte att jag väl får försöka avsluta då, jag har dock inte en aning om hur. Det jag vill och behöver veta är hur han själv vill att kontakten ska se ut. Att han säger att han inte kan ge av sig själv nu när han mår såhär liksom? Jag har inte bett om mer än lite text?han menar på att han har så dåligt med tid, kommer hem 18 och lägger sig 21?men innan då? Eller vad sysslar han med liksom? Varför går man ens med på att leva så?

    Får väl ge det en vecka ev nästa helg också om han nu tänkt sig att vara ledig alls på helgerna. Det vet ju inte jag.

    Just nu känns det jättejobbigt, både hur han mår men även hur han får mig att känna mig. Totalt värdelös.


    Hej

    Ingen orsak, jag vet svårigheterna över att ha träffat någon man klickar med och tycker om, för att saker sedan ska göra en negativ vändning på ett eller annat sätt, ofta utan att man fattar varför, det är aldrig kul. Du verkar genuint tycka om den här killen.

    Hm ja det låter verkligen som att hans mående pendlar. Jag minns inte om det var du eller någon annan här som nämnde bipolär, typ gränslös/manisk, för sedan krascha..

    Men att spekulera över diagnoser ger inte så mycket, att han har någonting han brottas med är uppenbart.

    Nej det finns inget lätt eller ens "rätt" sätt att avsluta. Det bästa är väl egentligen att mer eller mindre säga hur du känner, vilket du ju redan gjort, fast säga det mer på ett avslutande sätt, när det väl kommer till det. Jag är också jättedålig på sådant, men ärlighet brukar ändå vara det bästa.

    Ingen aning varför han, eller någon överhuvudtaget, går med på att leva på det viset. Det är galet i min värld. Visst har man i perioder jobbat alldeles gör mycket eller i övrigt gjort knäppa prioriteringar. Men man har ju lärt sig. Och han är ändå 44 år, då borde man ha en viss självmedvetenhet, och lärt sig lite om vilka gränser och prioriteringar som är rätt för en själv, men där verkar han ha en bit kvar att jobba på.

    En del av varför sånt här är jobbigt är ju som du säger för att man själv känner sig ratad eller t.o.m värdelös. Men detta har inte något att göra med dig. Problemen ligger hos honom. Du vet vad du vill och är tydlig, han verkar inte veta ut eller in, och han är vag. Det är såklart lätt att säga att du inte ska ta det personligt, man gör ju det. Men du har verkligen gjort vad du kunnat vad jag utläst.
  • Vandraren80
    Anonym (Hanna) skrev 2021-11-07 22:17:30 följande:

    Han hörde av sig, men jag är nog mer förvirrad. Tidigt på morgonen ett par dagar senare ? God morgon! Idag är dagen.. Mitt sista helgjobb på förhoppningsvis ett halvår, snart kan jag få tillbaka mina rutiner fullt ut?

    Jag blev ju jätteglad, efter det har han hört av sig varje morgon. Några ordväxlingar, mest om honom. Men kortfattat att han tror att han kommer att bli bra på sikt. Men det handlar som sagt mest om honom, han jobbar ju fortfarande hela tiden. Vad han gör efter jobbet har jag inte en aning om men han hörde av sig i allafall. Lite frustrerande men samtidigt får jag ju respektera att hans mående är viktigast just nu.

    Kanske får ge honom tid, och jag får nog inse att jag hade för stora förhoppningar och är otålig som bara den. Men men.


    Där ser man. Det var ju en intressant förändring. Kanske finns det hopp? Men jo det är ju helt klart förvirrande, han känns väldigt "av och på".

    En grej som verkar genomsyra hans liv är att han har inte kontrollen över sitt liv, utan han har liksom "outsourcat" den kontrollen till sin omgivning, jobbet, vännerna, familjen. De avgör hur mycket eller lite han har att göra, och även vad han har att göra (precis som du skrev innan, att han har svårt att säga nej). Det är rätt hemskt när man tänker på det, han är liksom en passagerare i sitt eget liv, men han har lämnat ratten till andra..

    Läste en bok om "nice guys" för ett tag sedan, och där tar författaren en rätt intressant approach. Han menar att en viss typ av "snälla" killar (och tjejer såklart) i själva verket utvecklar en väldigt egoistisk personlighet, bl.a för att de aldrig säger nej, och alltid ställer upp för andra på bekostnad av sig själva. Detta menar författaren på leder till att de dels är konstant missnöjda (för ingen blir nöjd av att försaka sina egna behov), och konstant känner sig otillräckliga (för folk kommer med tiden att ta deras uppoffringar för givet)

    , och även att de någonstans förväntar sig att bli "återgäldade" för sina uppoffringar, vilket ofta inte händer, dels eftersom att folk lärt sig att ta dem för givet, och dels för att det ofta lyser igenom att det inte är genuint, de vill egentligen inte, och hade de kunnat säga nej så hade de gjort det.

    Allt detta kan helt eller delvis undvikas bara genom att lära sig att säga nej ibland. Jag vill faktiskt påstå att förmågan att säga nej till folk, även de man bryr sig mest om, är en av de mest livsviktiga färdigheterna man kan lära sig. Och har han inte lärt sig det vid 44 års ålder så är det hög tid att han gör det, för sin egen skull och hans omgivnings.

    Jag vet inte om detta helt stämmer in på honom, jag spekulerar lite, men det känns som att det skulle kunna stämma in. Just det att du nämner att allt handlar om honom fick mig att ännu mer att gå in på det spåret.

    Men ja, det är väl bara att ge det tid. Hur mycket tid och tålamod som är rimligt avgör ju bara du, det finns inget rätt och fel där. Givetvis bör du prioritera ditt mående i första hand. Hoppas att han mår bättre och blir mer som innan när ni träffades.
  • Vandraren80
    Anonym (Hanna) skrev 2021-11-10 01:54:49 följande:

    Ja, jag blev nog mest förvirrad. Hade han velat ?göra sig av med mig? hade han ju inte ens behövt bemöda sig att svara men nu gjorde han ju det. Och morgonen efter igen dvs Söndag morgon. Då frågade han även hur jag hade det. Skrev ?godnatt, sov gott? på kvällen i söndags men inget svar och inget alls under måndag och tisdag. Han har spelat ett par gånger per dag men inte skrivit nåt. Skickade även en snap idag han inte öppnat och inte heller spelat sen i morse. Men han kanske inte orkar?just detta att inte veta tar knäcken på mig. Hade han sagt att ?jag orkar inte ha nån mer kontakt, jag vill bara fokusera på mig själv? hade jag haft nåt att betarbeta? men detta?

    Ja lite så är han, han kan planera att bara vara ledig. Som för ett par helger sedan ?i helgen ska jag bara ligga på soffan, beställa hem mat och inte göra nåt?? sen jobbade han, hälsade på en kompis, städade och jobbade lite till. Helt hopplös.

    Jag tycker det du beskriver från boken stämmer in ganska bra på honom. Samtidigt kan han ju säga nej och stopp till mig. Fast det kanske är enklare just för att jag är ?ny? och vi bor långt ifrån varandra och är inte seriösa. 2 knapptryckningar så är han av med mig. Samtidigt verkar det ju stämma in på resten av hans liv. I synnerhet hans jobb. Vänner vet jag inte alls hur de är mer än att han har ganska många. Men jag gissar med tanke på att han faktiskt har planer på att bara vila att det är de som kontaktar honom.

    Jag har varit den som också nästan slagit Knut på mig för andra men fått lära mig att säga ifrån, att ta mina dagar och ?gömma mig?, bara göra det jag vill ibland även om det bara är att lyssna på en ljudbok i soffan, och att kunna säga nej. Jag upplever ju när jag började att folk faktiskt slutade ta mig förgivet där att jag alltid skulle ställa upp 24/7.

    Vet att mitt mående går först här, och rent krasst kan det ju ta flera år innan han blir sig själv igen. Eller några veckor? hur bra man måste må för att orka skriva några rader som i hans fall vet jag dock inte. Jag var utbränd för att jag kämpade på för mycket på en arbetsplats där allt ändå misslyckades pga psykopatisk chef som körde ?varm-kall metoden? tills jag inte visste vad jag hette. Och jag hade ett enormt behov av att prata då, jag ville bara reda ut, få inputs osv. Han har ju inte samma konflikt mer än med sig själv möjligtvis, om han begriper det. Han känns inte riktigt sund i sina tankar och vilja att ?lugna sig?.

    Jag vet också att jag måste tänka på mitt mående och kanske själv bestämma tiden vad jag orkar. Men det är supersvårt? jag vill inte bestämma att ?nu räcker det? och kanske missa chansen om 2-3 månader. Jag vill inte vara för hård och kräva saker när han mår dåligt? samtidigt orkar man ju inte ha det såhär heller.


    Ja han tycker säkert om dig eftersom att han bemödar sig att svara. Men han verkar fortsätta att vara "av och på" när det gäller kontakt, och det förstår jag är både förvirrande och jobbigt. Det låter absolut sannolikt att hans mående och energinivå fluktuerar väldigt mycket upp och ner, och att hans kontakt med dig speglar det. Och det att han inte spelar eller öppnar snaps tyder ju också på att han helt eller delvis dissocierar.

    En annan grej jag tänker på när det gäller hans planer att ta det lugnt som aldrig blir av, är att han kanske inte klarar av att vara ensam. Detta är något jag märkt med väldigt många människor, och även till synes sunda och "normala" människor.. de mår dåligt av bara en halv dag i sitt eget sällskap, de har konstant behov av att ha nåfon där, vänner, partner, familj, etc. Min fundering över detta har länge varit att dessa människor verkar ha "olösta issues" med sig själv, och tid i ensamhet innebär ju automatiskt att man tvingas "möta sig själv".

    Kanske är detta något han tycker är jobbigt, att konfronteras med sig själv, man börjar tänka, etc. Så då drar han iväg till en kompis. Återigen, lite spekulation. Som en inbiten introvert har detta relativt vanliga beteendet fascinerat mig lite, därför jag tidigare lagt lite tankemöda på det.

    Ja, att du är "ny" gör det ju lättare att säga nej till dig, jämfört med hans vänner som kanske redan har etablerat förväntningar på honom. Avståndet gör ju sitt också. Hur långt från varandra bor ni förresten?

    Det kan ju vara så att han backar för att han känner att när det väl blir mer seriöst kommer han in i samma grej som med sina vänner, att han inte kan säga nej.

    Jag är likadan, behöver verkligen de där dagarna att t.ex bara lyssna på en ljudbok. Jag märker att folk har svårt att förstå det, och kunde förr bli lite bekymrade för att man var ensam. Nu känner mina vänner och familj mig såpass att den oron inte finns längre. Nu låter jag lite som en eremit, men jag gillar faktiskt att vara social, men inte hela tiden.

    Det låter inget vidare med din psykopatiske chef. Det där kan egentligen bara gå åt ett håll, eftersom att psykopater rent krasst ser människor som resurser. När allt som kan utvinnas ur resursen byts den ut. Så ja, som anställd åt en sådan har man det nog ofta tufft kan jag tänka mig. Skönt att du till slut kom ur det där, men kan tänka mig att det tog ett tag att hämta sig ifrån. Man vet ju inte hur hans arbetssituation ser ut, han har kanske en tyrann till chef. Men oavsett så känns det inte sunt, och han är liksom inte 20, det får en att undra vad han gjort alla åren.

    Nej jag förstår att du inte vill ta ett beslut som du kanske ångrar sen, och det ska du såklart inte. Det bästa man kan göra i ditt läge är väl egentligen att väga för/emot.. och sålänge det känns värt det så är det ingen panik med att vänta och se..

    Men med det sagt, om jag ska spela Djävulens advokat litegrann, så vet du ju faktiskt inte hur bra han är när han är sig själv, och hur ofta det händer. Är han så som han är nu 95% av tiden, eller 25% av tiden? Det är sånt man helt enkelt inte vet när man inte känner personen så bra. Hade man vetat att detta är något övergående och sen är det bra, så hade det varit betydligt lättare för sig såklart.

    Om jag får fråga.. Nu gillar jag personligen inte att i förväg "staka ut" att saker ska bli på ett visst sätt, jag gillar att ta det som det kommer. Men vad har du liksom för ambitioner/förhoppningar? Hoppas du på sikt på ett seriöst förhållande med honom? Sambo/särbo? Är barn något du känner ligger relativt nära i tid för din del? Eller är du också mer i "tar det som det kommer"-stadiet?

    Tänker att det också är värt att väga in i det hela.
  • Vandraren80
    Anonym (Hanna) skrev 2021-11-10 13:17:02 följande:

    Jag hoppas ju att han tycker om mig, men jag känner mig bortglömd och oönskad. Idag hade han spelat men inte skrivit något.

    Något annat han pratat mycket om är sina ?rutiner? och att han inte kan frångå dem. Att han inte han skriva till mig på jobbet och sen har väldigt lite tid när han kommer hem eftersom han lägger sig så katastrofalt tidigt. Jag skulle kunna tänka mig att han är en sån som sätter strikta rutiner för att orka just nu. Och däri ingår inte jag? men tydligen allt annat. Kanske hör han av sig till helgen, eller inte alls. Det är ju precis som du skriver lättare att stänga ute mig än hans verklighet.

    Så skulle det kunna vara, att han har svårt att vara ensam. Även om han säger att det är så hans plan är lediga dagar så blir det ju inte så. Och mår han dåligt kanske han inte orkar sitta ensam och tänka på det, även om han nog skulle behöva. Vi bor 45 mil ifrån varandra så det är inte så att jag snabbt skulle kunna sätta mig på hans trapp heller om jag skulle velat.

    Jag är nog lite som du, och de där tomma ensamma dagarna är något jag både behöver och längtar efter. De prioriteras högt. Sen tycker jag om människor men för mycket social umgänge dränerar mig.

    Nej, jag är så glad att vara ifrån den chefen. Hon kunde ringa ena dagen och säga att ?jag tycker inte du passar här, du har nog diagnoser? för att dagen efter säga att ?dig vill vi verkligen behålla, du har så mycket kompetens??

    Grejen var att hon egentligen ville göra sig av med all utbildad personal som var starka oh jag var den som faktiskt trivdes och ville stanna, medan de andra flyttade på sig. Ett effektivt sätt att bli av med någon. Men inte så hälsosamt för den som var drabbad. Vissa saker sitter fortfarande kvar även om det är över 10 år sedan.

    Jag har inte en aning hur mycket av hans tid han faktiskt mår bra, han säger att det pendlar så mycket och så fort att han knappt hänger med själv. Så jag gissar att det inte är något nytt under solen. Men i vilken utsträckning vet jag inte. Och egentligen hängde det kanske ihop med varför jag valde att starta denna tråden. Även om antalet sexpartners egentligen inte spelar någon roll så fick jag ändå inte ihop hans 23 åriga singelskap med antalet. Han påminde då lite om killar jag brukade hänga med som yngre? med ett ganska högt antal. Just för att de kunde, ville, var charmiga och såg bra ut och inte direkt tackade nej. Snarare hade de många alternativ att välja bland. Lite fick jag det intrycket av honom också?så det var inte att jag såg ner på personer som ?bara? legat med 11. Men bilden stämde inte riktigt överens. Men uppenbarligen har han ju andra sidor också än bara den charmiga, snygga, experimentella. Jag vet också att han velat ha barn och kan vara ledsen att det ?inte blev några?. Samtidigt är fre ju omöjligt att ha barn med någon som är såhär som han är nu. Trots allt kräver de ju en hel massa och han verkar ha svårt att ens ta hand om bara sig själv.

    Jag har redan barn, är 5 år yngre än han och planerar definitivt inte fler. Det jag ville var att lära känna denne kille bättre, då jag både gjorde och fortfarande ser något speciellt med honom på ett sätt jag väldigt sällan gör. Men frågan är ju om han ens låter mig göra det.


    Ja jag kan förstå att du känner dig bortglömd och exkluderad. Hans beteende känns faktiskt ganska ohållbart i längden, även om han inte medvetet menar något illa med det. Jag har själv haft rejält hektiska perioder när man inte känner sig så himla social. Men om man då träffar/dejtar någon så får man ju ändå göra någon liten ansträngning, typ "Ok jag vill bara lägga mig ner och göra ingenting, men trots att det tar emot så ska jag först ta 5 minuter och få iväg ett mess till den här personen, för att jag gillar henne". Typ något sånt.

    Jo det med hans rutiner verkar viktigt. Det finns ju såklart folk som är väldigt rutinbundna, men de brukar å andra sidan åtminstone vara hjälpligt strukturerade sålänge de får ha dessa rutiner. Han låter dock som att han konstant frångår sina rutiner, antingen med jobb eller sociala saker. Han verkar heller inte ha bra rutiner för kost osv. Han kanske känner att han behöver rutiner, men lyckas inte riktigt få till dem, av olika anledningar. Lite skumt hela grejen.

    Ja 45 mil är ju en bit, lite logistik att ta hänsyn till såklart, men absolut inget större problem. Men visst kan det varq så att avståndet gör det än lättare att "sålla bort" dig.

    Jomen precis, exakt så är jag med, dränerar är absolut rätt ord. Det behövs liksom "ladda batterierna", vilket jag i princip bara kan göra när jag är själv.

    Ja fy, det kan inte ha varit roligt med den chefen, klart att sånt sätter sina spår, varm/kall metoden är oehört påfrestande förvden som blir utsatt. Väldigt ologiskt ledarskap för övrigt, att vilja ha bort utbildad personal, då bryr man sig ju inte om verksamhetens bästa, utan det handlar väl mer om att trycka ner andra för att själv framstå som bättre.. eller något i den stilen.

    Just det, ja jag tänkte innan att tråden ändrat lite kurs, men att hans problematik ändå verkar ha att göra med att han haft färre sexpartners än vad du förväntade. Jag var initialt lite förvånad över frågan (nog därför jag blev nyfiken), men jag förstår ditt resonemang nu. Förstår att det inte var menat att se ner på de som haft lite färre, det är ju såklart många faktorer som spelar in. Jag har själv haft betydligt fler än honom, men hade säkert kunnat haft ännu fler om man varit mer extrovert, men det är ju å andra sidan ingen poängtävling.

    Ja barn är en handfull har jag förstått. Har själv inga och planerar heller inga, väl genomtänkt beslut. Jag har dock en drös syskonbarn, så jag har förstått att det inte är någon picknick. Man bör nog ha fått rätt på sig själv innan man ens överväger barn, och där har han ju uppenbarligen en del att jobba på.

    Men skönt att det inte är någon stress på det viset från ditt håll åtminstone, då är inte den biten någon stressfsktor när det gäller att vänta på honom.

    Läste ditt inlägg om hans snap, väldigt konstigt med hans av/på beteende, och det känns tyvärr väldigt själviskt från hans sida.
  • Vandraren80
    Anonym (Hanna) skrev 2021-11-13 02:04:12 följande:

    Återigen, stort tack för att du finns kvar. Alla säger ?skit i honom?. Kanske borde jag det men samtidigt håller något mig kvar.

    Nej, det som han gör nu är ohållbart. Inte ett ljud sedan onsdags. Han har bara spelat ett par gånger om dagen. Även om han har lite tid och är slutkörd så borde man kunna få ner ett par rader. Istället är han väldigt ?ingen får ställa krav på mig?. Inte att han sagt det rakt ut, men lite det har han hintat om förr.

    Jag upplever också att han behöver sina rutiner, men har svårt att hålla dem och att det i sin tur gör honom utmattad, deprimerad och kanske introvert.

    Samtidigt börjar ju tankarna smyga sig på om han träffat någon annan, och vad som hela tiden är viktigare än att ens kunna skriva lite. Samtidigt uppfattar jag honom som en rak person, som är ärlig med sitt mående och kan säga ?tack och hej? utan dåligt samvete. Jämfört med en annan. Separationer är superjobbiga för mig. Just nu är det han som dränerar mig på energi och jag känner lite att jag faktiskt inte alls har lust att stå med öppna armar utan vidare om nån månad eller två när han tycker det passar. Eller så är jag en av många, rent krasst skulle han ju kunna ha nån annan, jag kommer aldrig att märka det ändå med detta avståndet.

    Nej den chefen var fruktansvärd och nu t.o.m. 10 år efter jag slutat är det fortfarande infekterat däruppe på många plan vad jag förstått. Det hon ville var att kunna bestämma mer själv, utan att bli ifrågasatt. Då måste man få bort de som kan sitt yrke, det är ju lättare med de som bara säger ?ja?.

    Skönt att du förstod hur jag menade med min TS, den var inte alls nån pik till vare sig honom eller någon annan. Mer hur antalet spelade in i just hans fall. Och de flesta jag känner som varit singlar så många år och ändå raggar så aktivt och själva säger att de har en stark sexualdrift samt även har charm och utseende framför sig brukar ha ett lite större antal. Jag tänker på hans mående främst. Och de jag jag vet han varit med är han väldigt att ?blir det så, då säger jag att tack och hej, sets vi hade var kul men det är över nu?.

    Ja, gällande barn har jag svårt att se hur han skulle kunna klämma in såna i sitt liv alls. Samtidigt har jag förstått att han gillar barn. När jag frågade en gång om han velat ha barn svarade han ?vill och vill, det blev inga?. Vilket jag där och då tolkade som att det skulle kunnat varit en öm punkt. Han tycker ju trots allt om barn.

    Ja, gällande hans snap är det väldigt märkligt. Svarade ju för 3 dagar sedan och växlade ett par ord. Sista har han inte ens öppnat ännu. Det börjar bli väldigt många frågetecken, och speciellt som han spelar med mig nån gång om dagen i allafall så borde han ju noterat min existens. Eller så är han så galet trött att han väntar tills helgen? men vad vet jag. Den kan ju vara fullspäckad den också. Just nu börjar det kännas riktigt riktigt tungt med denna väntan. För honom torde det vara ganska lätt att hitta nån annan, som inte bor så långt bort osv då han i grund och botten verkar social med många vänner. Sedan vet jag ju med mig att mycket av relationen och pratet handlade om sex även om det var mycket annat med, och är det bara sex han är ute efter finns det ju på närmare håll. Det var just i det jag uppfattade honom som lite gränslös, men enligt egen utsago just nu tänker han inte ens på sånt? tydligen inte mig heller. Jag tror jag får börja fundera lite på refrängen gällande honom. Även om det gör fruktansvärt ont på alla plan.


    Ja saker som "skit i honom" är lätt att säga som utomstående, och visst, de som säger så är ju inte fel ute, logiskt sätt. Men alla som varit involverade och investerade i relationer där man logiskt sätt borde lämna vet hur svårt det är när man är i det, för att som du säger så finns det saker hos personen som håller en kvar, rätt eller fel, och ofta behöver man löpa linan ut så att säga.

    Ja han borde rimligtvis orka få ner ett par rader i ett meddelande, att han beter sig som han gör känns mindre och mindre logiskt, och även väldigt själviskt. I början när du berättade om honom kunde jag mer förstå att han kanske behövde sina rutiner, och mådde dåligt när det avvek för mycket från dem. Men när han trots det hittade energi att umgås med vänner etc, påtvingat eller ej, så blev jag lite mer skeptisk, kan kändes inte sund helt enkelt.

    Efter vad du berättat om honom så verkar han ju ärlug. Men visst, ska man vara riktigt krass så vet man ju verkligen inte. Att fullt ut lära känna en person tar lång tid, så visst hade han kunnat träffa någon annan. Det känns inte som ett troligt scenario, men man vet ju inte säkert. Ju längre han håller på såhär ju mer börjar man ju undra.

    Jag förstår verkligen att du börjar känna allt mindre för att stå med öppna armar när det väl passar honom. Och det känns inte rätt att du ska göra det heller. Jag antar att det kommer till en punkt, en gräns, där du själv känner att han förbrukat ditt tålamod, och då är det hans förlust.

    Nu är jag kanske lite överanalytisk, men hans svar på barnfrågan "vill och vill, det blev inga" tyder ju återigen lite på att han har svårigheter med att uttrycka vad han vill och/eller inte vill med sitt liv. Och det är klart.. Om man klart och tydligt för sig själv uttrycker sina mål och önskningar, då uttrycker man även sina kriterier för misslyckande.. Alternativet är att lulla igenom livet vag och ospecifik, mer smärtfritt kortsiktigt, fast det blir ju ett jobbigt uppvaknande en dag..

    Så han spelar med dig fortfarande? Men utan ett ord? Ja förstår att du blir mer och mer konfunderad, det blir faktiskt jag också. Kan det vara så att han bara var ute efter sex? Inget man spontant tänker så som du beskrivit honom, men ja.. svårt minsann. Har han hört av sig något under helgen?

    Ja jag kan inte säga att du gör fel om du börjar tänka på refrängen med honom. Som sagt så är ju ditt eget mående ändå viktigast. Jag förstår att separationer känns jobbigt, och det märks att du tycker om honom. Som sagt så behöver man ofta löpa linan ut, för att man inte ska få några "what ifs" i efterhand, men när du väl känner att du gjort det och ditt tålamod nått sin gräns (kan tillägga att jag tycker att du är otroligt tålmodig och förstående med honom) så skulle jag råda att dra av plåstret så snabbt som möjligt.
Svar på tråden Legat med få?