Varför ta reda på kön

Tog inte reda på första barnet då det inte kändes relevant.

Andra barnet var däremot vårt sista och då ville vi ta reda på det av både praktiska och känslomässiga skäl.

Praktiskt: När vi visste att det skulle bli en pojke till behövde vi ju inte fundera på några flicknamn alls och vi kunde sälja alla ärvda flickkläder redan under graviditeten.

Känslomässigt: Jag visste ju att det var 50/50 att jag aldrig någonsin skulle få en dotter och ville i så fall kunna processera detta faktum i lugn och ro innan förlossningen. Tyckte det var skönt att kunna ägna andra halvan av graviditeten åt att sitta och se fram emot tanken på två bröder, istället för att sitta och undra hur det skulle bli. Både min mamma och mormor behövde höra det också - vi har en väldigt fin och nära relation, men en tråkig bieffekt av det är att det nog gjort oss alla lite partiska till flickor. Speciellt min mamma som på ett enerverande sätt ägnade första halvan av min graviditet åt att i tid och otid ta upp hur mycket hon hoppades på en flicka nu, vilka fina flicknamn det finns, att pojkkläder är så tråkiga, hur mycket bättre relation en mor har till sina vuxna döttrar än söner... Ultraljudsresultatet fick tyst på det värsta av det, men det märks att hon fortfarande försöker hitta ett sätt att hantera att hon aldrig kommer att bli mormor åt den där flickan hon tänkt sig. (Själv kom jag över det på en halvtimme, haha, och kände efter att ha sett den här sidan av min mor att det nog är tur för min förstfödde att han slipper konkurrera med en lillasyster om mormors kärlek, jösses.)