• Anonym (du)

    Bråk om läggningar

    Jag tänker såhär, det som bekymrar lite förutom att din partner irriterar sig på att du i hans ögon "lägger för mycket tid på ditt barn", tid som han vill ha, eller vill han bara bestämma.

    Är att du tvivlar på vad som är bäst för ditt barn ( som du självklart känner bättre än partnern) och börjar fundera på hur du ska göra honom nöjd, på ditt barns bekostnad.

    Om hon är sju och delvis lite otrygg ( vilket hon visar), bor mellan tre hem och nattningen är hennes enda problem borde du vara överlycklig och fortsätta med det du vet fungerar, för det kommer att gå över, hur du ska göra med honom vet jag faktiskt inte.

  • Anonym (du)
    Anonym (Krångel) skrev 2021-11-02 22:11:51 följande:
    Tack för din input! Egentligen tvivlar jag inte på vad som är bra för mitt barn. Jag låter inte hans åsikter påverka hur jag förhåller mig till hennes behov. Däremot är jag osäker på om det är vanligt/rimligt att ha diskussioner om eller vara oense om såna här saker. Och tycker att det är väldigt uttröttande att veta att han eldar upp sig över något som jag inte förstår varför det provocerar honom. Jag kräver som sagt inte att han ska vara delaktig i läggningen och har inga åsikter om hur han väjer att hantera sina barn. Hade jag vikt mig för hans åsikter och blint anpassat mig hade vi förmodligen inte haft en diskussion.

    Svårigheten ligger väl nånstans i att bedöma vad som är en rimlig meningsskiljaktighet och inte gällande ämnet. Det finns självklart exempel på föräldrar med gemensamma barn som är oense om nattning tänker jag - men vad är rimligt och hur löser man det utan att det ska ?drabba? någon?
    Jag vet att du inte tvivlar på vad som är rätt för ditt barn, det verkar inte så i alla fall när du förklarar varför det är på det här sättet, och vad du bedömer att din dotter behöver.

    Problemet är att han ( som du vill vara med ) vill ha något av dig som skulle ta detta från din dotter och han verkar inte vara intresserad av att ens försöka förstå vad det handlar om.

    För om han inte är delaktig, och inte ombeds vara det, så är det ju inte hans tid du tar, alltså stör du inte honom.

    Vad som verkar störa honom är att du ger tid som anser ska vara hans, alternativt gör saker på ett sätt som han inte skulle göra, och det verkar vara så viktigt för honom, trots att det handlar om ett barn att han gör det till ett problem.

    Vad man skulle vilja fråga honom är hur har tror att er relation skulle förbättras av att din dotter känner sig otrygg, när det hela är övergående, varför måste han bråka om detta, det skadar dig, din dotter och honom själv, och så stor sak är det faktiskt inte.

    Barn slutar vara barn, efter att de fått vad de behöver, och allas behov är olika, varför kan han inte förstå det.
Svar på tråden Bråk om läggningar