Ångest över att må dåligt över att jag så gärna önskar en dotter

Många önskar även om man inte vågar tala om det. Hade man kunnat svara anonymt så hade du fått många svar av kvinnor som känner samma. Gör om inlägget till att man kan svara anonymt så kommer du få se att du inte är ensam.

Du är inte ensam om dina känslor och ska inte behöva skämmas heller.

Känner igen mig så. Hade två pojkar o sedan valde vi att skaffa en tredje. Jag läste på vad man skulle äta o göra för att få en flicka. Min syster blev gravid med en flicka o jag kände bara avundsjuka ingen glädje för hennes skull. Ville inte träffa henne o känner fortfarande att det gör mig avundsjuk. Går ut över vår relation o jag sköns så fruktansvärt men kan inte rå för det

Vad är det du förväntar dig av en flicka?

Om jag ska vara helt ärlig förstår jag inte alls hur man kan önska sig varken en pojke eller en flicka, vad är det ni tror ska vara skillnaden? Vad är det ni saknar? Jag tycker personligen att man lägger alldeles för stor värdering vid detta. Det finns biologiska skillnader mellan pojkar och flickor men det är allt. Så vad är det man går miste om? 

Om jag ska vara helt ärlig låter det ganska hemskt att säga att man blir så ledsen över att barnet man bär inte har det kön man önskat. Risken känns uppenbar att detta är känslor som sedermera kommer föras över till barnet, oavsett om det är ens avsikt eller ej. Tänk er själva att känna att "mamma önskade att jag skulle vara en flicka och inte en pojke". Men det kanske bara är jag. 

Säg det till afrikanerna istället. Din skam-kaka kan du stoppa upp nånstans, förresten.

Det är ju dock vi i västvärlden som lever som att vi hade 8 jordklot. Är knappast afrikanernas konsumtion som dödar planeten.

Nu handlade det ju om överbefolkning och då kan man knappast klandra svenskar, som ju är ett folkslag på utdöende. Befolkningsexplosionen i Afrika är kanske den största utmaningen om man pratar om att tära på planeten. Hursomhelst så tycker jag det var fult att kalla hennes 4 barn för onödiga. Om man säger något sådant så har man antingen inga egna barn eller så är man en empatilös individ.

Håller med om att kommentaren var opassande, men inte att vi kan fortsätta överbefolka planeten för att "afrikanerna är värre", whataboutism i sin renaste form.

Har du också fått en dotter och kändes det lättare inombords då? Det är faktiskt många som känner, önskar, ser framemot att få antingen det ena eller det andra. Förstår inte varför det är så tabu ämne och varför man får påhopp. Man har rätt till sina känslor och det betyder inte att man älskar barnet man får oavsett.

Den var inte opassande, den var hatisk. Med tanke på att vita europeiska kvinnor utgör mindre än 5% av världens population, och minskar i snabb fart, så kanske man inte ska beskylla just den gruppen för allt.
Afrikaner måste väl också äta och bo, med allt vad det innebär. Den befolkningsexplosionen som sker där och nu framåt närmsta seklet innebär enorma ytor som skövlas för att kunna odla mat/boskap på. Vilket utgör enorm klimatpåverkan också, om man nu är rädd för uppvärmning eller så.
Vi har dock gott väldigt offtopic.:) 

Jag har just vad som förväntas, en son och en dotter.
Har i alla år fått höra vilken hur vi har och hur lyckliga vi måste vara som just fick en av varje. Jag har alltid velat ha fler barn med båda förlossningarna var mycket tuffa för bäbisarna. Jag hade gärna fått 4 pojkar.
Man får gilla de man får och känna tacksamhet för vad man har.
 Min dotter är lång och tuff, gillar bara svart, sonen gillar alla färger, gulliga djur och har många tjejkompisar.

Men vet du, ungarna är individer, ni är en härlig stor familj med en massa pojkar  med olika personligheter. 

Haha har också en av varje och har aldrig fått höra det. Va folk säger konstiga saker! Mitt andra barn blev en dotter och det är ingen skillnad, man blir inte "lyckligare" för det i vardagen. Bägge barn är två helt olika personer, ej baserat på nåt kön. Hon ska bara ha spiderman för övrigt.. 
Hon är lika underbar som sonen förstås men vilken envishet/trots på denna, herregud..  <3

Hade liknande diskussion på jobbet med mina kollegor där vi pratade om vilka förväntningar som finns, att ?kärnfamilj? består av mamma, pappa, bror och syster. Det anses vara det normala. Det är dock ingen man kan kontrollera, vad för kön ens barn blir. Jag anser dock inte att det är fel att önska sig en av varje, det gör jag också. Sen att det inte kommer spela någon roll vet jag då man älskar sina barn oavsett kön.

Jag förstår dig, TS. Det är mänskligt att känna som du känner. 

Jag har flicka, flicka, pojke, flicka.

För mig var det så att jag absolut ville få en flicka som första barn, därför att jag var rädd att misslyckas med att uppfostra en pojke. Det kan man ju skratta åt idag, femton år senare. Men det var så jag kände då. 

Barn nummer två, där ville jag också ha en flicka, för jag ville ha en annan konstellation än jag och min 18 månader äldre bror (vi drog inte jämt och gör det inte nu heller). 

Barn nummer tre, då hade jag kommit till den punkten att det inte spelade någon roll men kanske vore det spännande med en pojke? Min sambo önskade en pojke.

Barn nummer fyra, jag ville helst ha en flicka eftersom vi bara hade bra flicknamn. Sambon önskade en pojke för att han tänkte sig att nr 3 skulle ha mer gemensamt med en till pojke (min sambo har bara en syster).

Alla dessa tankar är helt OK! 

När man har barn inser man ju också att det inte är bara miljön som formar barnen, utan det är i högsta grad biologi och arv. Att säga att det inte är nån skillnad på pojkar och flickor (generellt) är faktiskt bara löjligt. Det ÄR skillnad (generellt sett) på hur de tar sig an livet, vad de har för intressen, osv. Det är inte massmedias fel eller påverkan av könsroller _enbart_ som gör att pojkar är "pojkiga" och flickor är "flickiga". Så självklart har en längtan efter ett visst kön att göra med en önskan om att dela vissa sidor med ett barn som man kanske inte delar med de andra barnen. 

Åter till mina barn: ibland frågar folk om pojken kom som nr 4. Om han hade gjort det så hade folk garanterat tänkt att vi försökte och försökte men det bara kom flickor och sen till slut så kom en pojke. Men när de hör att han är nr 3 så blir det inga följdfrågor.

Nu väntar jag barn nr 5 förresten. Vill helst ha en flicka igen för att jag har ett bra namn på lut. Men blir det en liten lillebror så är det coolt. 

Det är ju två vitt skilda världar. De som bara har barn av det ena könet missar den ena världen. Men de bör ändå vara otroligt glada och tacksamma för de barn de har, tycker jag! Vissa missar ju barnbiten helt. 

Pojkar - då har du vilda lekar, lek med bilar och rymdskepp och modellbygge,  fotboll, hockey, matcher - och när han blir stor kan han hjälpa dig med en massa praktiska saker, så att du inte behöver tillkalla en hantverkare eller lämna in på verkstad! Han är också trygg att ha, när du behöver någon som möter dig vid busshållplatsen och följer dig hem, när du kommit till den ålder att din hanväska börjar bli intressant för buset. Eller om du fick barn tidigt, och fortfarande är i den åldern då din kropp kan vara intressant för en våldtäktsman.

Flickor - då kan du återuppleva mycket från din egen barndom. Du kan sy Barbiekläder och inreda dockskåp med flickan, sy kläder till henne, baka och laga mat, göra frisyrer, klä upp henne i söta kalasklänningar och håret i en tofs! Det är konståkning (som ni kan göra tillsammans) och balett.

När hon blir tonåring kan ni titta på romantiska filmer tillsammans, prata om att ni beundrar samma snygga skådespelare, och åka på spa och gå på skönhetsbehandlingar tillsammans. Och en dag blir du brudens mor, vilket är mer speciellt än att vara brudgummens mor. Och när barnbarnen kommer, kommer du med stor sannolikhet att få träffa dina dotterbarn mer än dina sonbarn. För det är  barnens mamma som styr detta i 99 fall av hundra. Har du sonbarn, så riskerar du att de försvinner ur ditt liv helt, om det tar slut mellan sonen och barnens mamma, och hon flyttar iväg med barnen innan en domstol hinner gå emellan. Din dotter kommer med största sannolikhet inte att ta sina barn ur ditt liv, och gå under jorden. 

Ja, precis... Är det NÅGONTING vi vita människor behöver göra, så är det att skaffa många barn så att vi inte blandas upp och dör ut helt och hållet!

Jag hoppas att du skojar.