"Jag tänker att..."

Det här med att inleda med att säga "jag tänker att..." är ett otyg som brett ut sig de senaste åren. Vad är det här för ängsligt sätt att uttrycka en åsikt, mening eller vilja? 

Någon som uttrycker sig med den inledningen ger mig uppfattningen att dom inte vågar stå för en åsikt. Man reserverar sig och håller alla dörrar öppna. "Jag tänker att...." är mer som om dom just där och då bara redogör för den senaste flyktiga iden som flög genom skallen. Om en minut kan det vara en rakt motsatt åsikt. Man vill inte riskera att stöta sig med någon eller kränka någon om man istället sa:

- Jag tycker att....
- Jag vill hellre....
- Jag anser att...

osv...

"Jag tänker att..." är en inledning som omgärdas av en ängslighetens reservation för sina egna åsikter. 

Hör du till dom som uttrycker dig så? Om du ser någon som håller på och misshandlar eller våldtar...går du fram och säger försynt "jag tänker att det där är inte ok...."?

Usch.