Hur löser man storhelgerna

Mina föräldrar gjorde som så att jag firade med mamma på julafton och pappa på juldagen. Det går ju att byta från år till år :)

Det enklaste är ju att man turas om. Och framför allt att man är flexibel. Säg att julafton 2020 var vecka 51. Du har udda veckor = barnet var hos dig. Sen rullar det på och så visar det sig att julafton 2021 också ligger vecka 51 då barnet egentligen ska vara hos dig. Fast det är pappans tur.
Då får man rodda om lite, korta ner en vistelse och förlänga i andra ändan för att det ska bli rättvist sinsemellan.

Om det inte är så att den ena parten faktiskt inte bryr sig? Om jag inte tycker att just julafton är så jäkla viktig medan pappan tycker det så kan väl barnet få vara där? Då blir firandet förmodligen trevligare också - att få fira jul med någon som gillar jul

Det mina föräldrar framför allt gjorde och som jag uppskattade mycket var lära oss att julen inte bara är en dag. Julen är en period som börjar 1/12 via 1a advent, lucia, fira på dagis/skolan, gå på lov och sen är det uppesittarkväll, julafton och en lång julhelg som varar fram till nyårshelgen. Typ.
Så vem vi var oss på julafton var inte det viktigaste.
Och det var inte "sämre" för den föräldern som "fick juldagen". Mina föräldrar resonerade aldrig så.

Och det har jag tagit med mig som förälder nu där både mormor/morfar och farmor/farfar GIVETVIS vill att vi ska fira JULAFTON just hos dem. Som att då vinner man och dem som får juldagen är lite sämre. Plan B.
Jag gör allt i min makt för att det inte ska bli så. Under perioder när vi haft små barn som krävt mycket rutiner så har det inte funkat att åka iväg för bara en övernattning utan vi har fått stanna 2-3 dagar för att alla ska må bra gällande sömn, rutiner osv. Så firar vi jul borta kanske vi inte är hemma förrän 27/12. Och vad gör det? Då firar vi jul igen, umgås och äter gott den 28/12. 

Födelsedagar kunde vi alltid fira hos den vi var hos, för mina föräldrar kunde uppföra sig trots att de var skilda och hade skaffat nya partners. Så om jag fyllde år och var hos mamma så kunde pappa + fru, farmor, någon kusin från den sidan osv komma. Det var inga hard feelings, inte så att jag som barn uppfattade att det förstörde min dag och mitt kalas. Funkar det inte får man kanske köra varannan där också. Liksom med påsk, midsommar och andra högtider som kanske är lite kopplade till längre ledigheter och så..

Sambon och hans ex löste det så att de hade varannan julhelg och varannan nyårshelg. Exet reste bort över julen, till sina föräldrar, oavsett om hon hade barnen eller inte. Så det blev hela ofta dagen innan eller ett par dagar före jul till dagen eller dagarna före nyårsafton.
Födelsedagen firades med den föräldern som barnen var hos då. Sedan blev det ett extra firande när de var t.ex hos oss. 
När det blev äldre, så skippades nyårsafton och sedan julafton, de ville fira hos sin mormor, oavsett om de firade med oss eller med sin mamma. 
Men vi har alltid haft någon form av lilljul nästan varje år 

Jag var själv skilsmässobarn från 4,5 års ålder, med varannan-helg-boende hos ena föräldern.

Jag har som vuxen man levt ihop med frånskilda mödrar.

I stort sett genomgående lösning har varit halva sommarlovet och varannan storhelg/skollov och så byter man perioder varje år, så om det är jul hos pappa och nyår hos mamma ena året så blir det tvärt om året efter (eller som mina föräldrar gjorde; att baka samman hela jul- och nyårshelgen till en period hos ena eller den andra föräldern).
I den familj jag växte upp i firades aldrig något dubbelt.

Jag har dock hört att vissa kör varannan-vecka-uppdelningen rakt av, med de högtider och lov som infaller under respektive förälders vecka.

Det är idag heller inte ovanligt att fira högtider dubbelt, både hos mamman och pappan.

Min man och hans syskon är vuxna men då hans mor inte kom över skilsmässan på 20 år så blev det tre julaftnar i många år. Svärfar 23e, svärmor 24e, och min mor 25e.

Sämst var nog när vi skulle träffa två föräldrar i olika städer på julafton och satt på tåget under Kalle Anka. 

Det är rent ut sagt skitjobbigt och om ens föräldrar inte är för gamla så tror jag att varannan jul är den bättre dealen. Man kan förhoppningsvis träffa den andra släktsidan i alla fall men mindre ambitiöst, under mellandagarna eller så.

Men när parenteserna börjar bli 70+ kan varannan jul kännas som ett straff för somliga, min svärmor hade betett sig som en martyr hela året om vi hade försökt med det. Hon sa upp bekantskapen tills påsk en gång för att vi inte lät henne ta barnbarnet till kyrkans julkrubba, eftersom han hade drygt en grads feber och var jättehängig. Och då hade vi förstört hennes jul.

Den ena tar jul och den andra nyår och så byter man nästa år. (Finns självklart andra sätt också att lösa det)

Den som inte har jul kan ju antingen fira lilla julafton med barnet nån dag innan/efter eller om den blir inbjuden på julfrukost hos föräldern som har barnet, beror ju på hur situationen ser ut.

Skönt för barnet om julafton är lugnt och firas med ena parten och att hen slipper flänga runt till ena släktingen efter den andra och tindra med ögonen och vara tacksam för paket överallt.

Om barnet nu var 12 så kan du ju fråga lite vad det känner också.