Pappan flyttade 35 mil med vår dotter när jag lämnade honom

Hur vet du att han gör det för att straffa dig?

Utifrån det du skriver skulle jag tro att det rimligaste är att flytta efter.

Självklart har inte pappan flyttat för att straffa dig utan för att han har träffat någon annan. Du behöver nog tänka om kring din egen betydelse i hans liv....

Du förstår väl själv att det rent praktiskt inte kan bli så många träffar där du bor nu?

Om hon ska kunna bo hos dig så finns tyvärr en hel del hinder. Hon är väldigt ung, det är först uppåt tonåren som tingsrätten brukar ta större hänsyn till barns vilja. Hon är redan rotad där hon bor nu med ett socialt liv, skolgång osv som skulle ryckas upp i så fall, alltså inte det bästa för henne på så sätt. Hon har antagligen redan ett "bra" hem, åtminstone sett till ytan och något annat blir så gott som omöjligt att bevisa. Och har du egentligen en så stabil tillvaro själv att erbjuda henne....?

Du skulle kunna flytta till samma stad eller någonstans i närheten, men då är ju nackdelen att dina andra barn har sina liv där ni är nu, som isf kommer rotryckas på alla möjliga nivåer så det är verkligen inte att rekommendera. Det rimligaste alternativet verkar vara att vänta tills dottern blir äldre så att hon själv kan föra sin talan om var hon vill bo. Det kommer också ge större chanser att det faktiskt går igenom, och ditt liv kommer säkert vara väldigt stabilt också, hennes bröder är äldre och kanske till och med ska flytta hemifrån om du då skulle vilja byta stad själv annars.

Jag tror tyvärr att det är svårt att flytta på dottern i det här läget, givet din historia och att hon ändå har sitt fasta boende 35 mil bort. Det är mycket som har gått snett här både med den långa flytten och ditt mående. Det är ingens fel, direkt, utan det blir så ibland. 

När hon blir äldre kan hon välja att flytta till dig, kanske i samband med byte till högstadium eller gymnasium då det blir ett naturligt skifte i livet ändå. 

Kan hon komma till dig oftare än bara på loven som det är nu? Kanske helger eller liknande? 

Jag ser ganska många röda flaggor i ditt inlägg. Givet det du skrivit framstår det som helt naturligt att pappan fick det stadigvarande boendet - du hade ju inget boende alls och missbrukade dessutom.

Nu har flickan bott med pappa en tid och har sitt sociala sammanhang där. Det behöver inte alls vara fråga om att han straffar dig utan att han genuint anser att det bästa för dottern är att hon fortsätter bo och gå i skolan där. Hade han velat straffa dig hade han ju kunnat ansöka om ensam vårdnad när du var i allra sämst skick och bostadslös, det verkar han ju inte ha gjort.

Om flickan faktiskt mår så dåligt som du påstår, och att det inte är något du läser in i hennes beteende eller som hon säger för att hon tror att du vill höra det, så bör det framkomma i samtal med BUP eller liknande. Att du påstår något sånt är inte tillräckligt för att en domstol ska gå med på att ändra hennes boende.

Får inte ihop åren du skriver.

Dottern var 3 när du och pappan separerade? Sedan var du hemlös 3.,5år och nu har du haft lägenhet 3 år. Och nu är dottern 8 år?

Räknar man ihop det du skriver borde hon vara närnare 10år nu?

Oavsett så tycker jag normalt att det är oerhört fel av en förälder, oavsett kön, att flytta ifrån den abdra förälderns bostadsort UBDANTAGSFALL just där det är missbruk/missförhållanden inblandade. Det känns som om du läser in attt han flyttat frör att straffa dig, när det med all rimlighet inte har med hans känslor för dig att göra. Han har ju då faktiskt bott på sin hemort i 5 eller nästan sju år (beroende på vilket av det du skriver stämmer), med sin nya (inte så ny längre) om de fortfarande är ihop vill säga. Eftersom det är hans hemort har han kanske även familj och vänner där som högst troligt varit och är en anledning till att flytta dit och bo kvar nu fem(6.5?) år senare. Har väldigt svårt att teo att anledningen att han bor kvar där är för att straffa dig.

Jag fattar att saker kan gå fel, och jag fattar att det är fruktansvärt att bo så långt ifrån sitt barn, men jag förstår även att man som ensamstående småbarnsförälder där den andra förälder inte har ngt boende samt fått återfall väljer att flytta till hemorten där man kan få stöd och hjälp. Att du ser att det är för att straffa dig får tyvärr det att framstå som att du inte riktigt kan se saker objektivt utan projicerar dina egma känalor och åsikter på dottern.

Det ÄR jobbigt för barn att inte träffa sin förälder så ofta och för vissa barn är det väldigt jobbigt med separationen. Min bonusdotter grät tex varje gång hpn åkte hem till sin mamma under en period, pratade ofta om att hon ville bo här. MEN, hon grät även när hon åkte från mamman och till henne sa hon att hon ville bo mer där - hon hade svårt för förändring och separation och där hon var just då kändes som om det var där hon ville vara.

Att pappan "hör" att det är bättre lekplatser hos dig kanske faktiskt bottnar i att det ligger något i det? Hos dig är det alltid ledigt, lov och roligt. Vardagen hos pappan är förmodligen mycket tråkigare då.

Gällande det du skrev på så hade skatteverket rätt, det hade inget med vårdnad att göra. Skatteverket gör en utredning på var barnet har sin huvudsakliga vila och där ska barnet, enligt lag, vara folkbokförd.