Känslor i längre relation

Jag är 27 år, min man är 28 år. Vi har varit gifta i 4 år, vi har varit ett par i 10 år.

Hur länge måste ni vara ifrån er partner för att sakna hen?

Alltså, ska min man sova borta så saknar jag honom på kvällen, men jag går ju inte omkring och saknar under dagarna. Har för fullt upp för det. Men regelrätt saknan blir det efter ca 1 vecka.

Hur känns det när ni kysser varann? Känner ni något särskilt?

En snabbpuss innan jobbet? Mysigt. Regelrätt kyss-kyss? Ja, pirrigt fortfarande.

Har ni alltid saker att prata om med er partner?

Överlag, ja. Men vi kan också vara bekväma av tystnad.

Känner ni er alltid lika attraherade av er partner? Om nej, i vilka situationer är ni mindre attraherade?

Ja.

Hur ofta känner ni pirr/fjärilar i magen gentemot er partner?

Någon gånf i veckan.

Tvivlar ni nånsin på er relation och varför/när isåfall?

Nej.

Om ni står inför ett stort commitment, t.ex att flytta ihop, gifta er eller skaffa barn, hur känns det? Är det bara härligt eller finns jobbiga känslor med i bilden också?

Vi har fyra barn ihop, är gifta, har bott ihop sedan tidigt i förhållandet. Alla "stora steg" vi tagit ihop har ändå känts bra. Däremot kan det vara annat som gett jobbiga känslor. Exempelvis när vi köpte hus. Jag ville väl inte bo i just villa, så det var lite jobbigt, men det handlade ju inget om vårt förhållande utan om min ovilja att bo i hus (vi sålde och flyttade till br igen).

Hur vet ni att ni är kära i er partner?

Jag känner mig kär. Det är känslan i mig. Jag är kär i min man, jag älskar honom, jag vill vara med honom. Har jag goda nyheter är han den första jag vill berätta för. Har något jobbigt hänt är han den jag vill gråta ut hos. Han får mig att skratta varje dag. Jag blir glad när han kommer hem. Jag är kär i honom.