Känslor i längre relation
Vi har varit tillsammans i 8 år, bott ihop på heltid i 7 år och är förlovade sedan 1½ år tillbaka.
Hur länge måste ni vara ifrån er partner för att sakna hen?
Det beror nog snarare på vad som händer när vi är ifrån varandra. Han är min stora trygghet men om jag har det bra när jag är borta så hinner jag inte sakna honom.
Hur känns det när ni kysser varann? Känner ni något särskilt?
Nä. Det är mysigt, men inga fyrverkerier.
Har ni alltid saker att prata om med er partner?
Nä, men det har oftast att göra med hur trött han är. Han är alltid pratsam när han är pigg. Fast ibland så behöver man njuta av tystnaden tillsammans och bara kramas. Vi tar typ alltid i varandra.
Känner ni er alltid lika attraherade av er partner? Om nej, i vilka situationer är ni mindre attraherade?
Han har blivit lite rundare (jag med), inte den sexigaste utsikten i mjukisbyxor i soffan kanske, men i sängen är han alltid lika sexig eftersom han gör det skönt för mig.
Hur ofta känner ni pirr/fjärilar i magen gentemot er partner?
När han ler och är lycklig, och visar att han uppskattar mig!
Tvivlar ni nånsin på er relation och varför/när isåfall?
Ibland. Men det gör mig tryggare i slutändan att ifrågasätta och utvärdera vad vi har. I slutändan väljer jag alltid honom, för det har jag lovat honom.
Om ni står inför ett stort commitment, t.ex att flytta ihop, gifta er eller skaffa barn, hur känns det? Är det bara härligt eller finns jobbiga känslor med i bilden också?
Med mitt ex hade jag dessa jobbiga känslor. Varje årsdag var ett litet sting i hjärtat, en anledning till att han nu är mitt ex. Med min nuvarande är varje årsdag som en poäng på en bingobricka. Sen kan jag känna jobbiga känslor inför stora beslut, men det är mer kopplat till mig själv och min egen identitet. Min sambo är den enda jag vill göra alla stora grejer i livet med.
Hur vet ni att ni är kära i er partner?
Det vet jag varje gång jag föreställer mig livet utan honom. Det känns fruktansvärt. Vi har ju också bestämt oss, vi har redan utvärderat, förlovat oss och kommit fram till att det är såhär det ska vara. Jag älskar honom, jag är inte kär varje dag, men jag vet att jag älskar honom. Jag vet att jag vill vara med honom! Och så vet jag det när han ler och när jag får honom att skratta, då bubblar det i mitt hjärta <3