Min man var (och är i många fall) en klassisk gentleman Han diktar gärna och ofta (nu efter några år tillsammans så får jag till och med spydliga dikter på rim när han blir irriterad), han håller upp dörren och drar ut stolen, men kan käka godis i soffan utan att bjuda. Han tjänar betydligt mindre än vad jag gör, men det visste jag faktiskt inte under första dejten för 9 år sedan. Trots det delade vi på kostnaden, så klart, under första dejten.
Jag har dock ingenting emot att han skriver dikter åt mig fortfarande (även om de ibland är ironiska), och drar ut stolen (bland med ett hånfullt leende och en spydlig kommentar), och är snygg i sin skjorta trots att han är fattigare än jag. Jag fick trots allt byta ut hans skjortor när de var trådslitna, men då blev det mellandagsrea på Dressman eftersom vi båda är fattiga.
Blommor och dikter och att dra ut stolar har INGENTING med att man betalar för varandra att göra. En diktande man är riktigt coolt! En man som plockar blommor på ängen när han inte har en krona, är cool.
Luras inte av yta, men gillar du dikter och gentlemannastuk, så kör på, men det har ingenting med pengar att göra. Det handlar om uppfostran och intresse. Jag lurades aldrig och det är jag glad för (men jag gillar dikter, skjortor (trots att de blir trådslitna) och att diskutera timme ut och timme in under många, många år tillbaka)