Nylonstrumpor idag

Så mycket jag känner igen i den här tråden. Det verkar finnas lite olika varianter av intresset.
På tiden före internet kunde man bara ana och gissa hur vanligt det var. Eller ovanligt.

Jag har varit fast sen unga år och på många sätt har tunna nylonstrumpor på slanka, snygga ben varit my love, my life. Knappast något annat har lockat eller eggat mitt begär lika hårt. Det har alltid varit det första man kollat efter hos flickor och kvinnor.

Använder själv ibland när saknaden och lusten blir för stark, men det blir bara att man har dem på en stund just bara för känslan och det lustfyllda. Inget man gärna går runt i eller använder ute. Inte ens under byxor. Har ingen aning om varför det blivit såhär. Andra transsysslor finns inte och mina sexuella intressen är helt åt andra könet.

Det måste vara något av all time low, det här med nylonstrumpor? Någon enstaka man ser här och var, då och då. 

Börjar undra om inte det är 50/50 mellan könen vad gäller användning.
Idag gjorde begäret sig påmint, så jag drog på ett par DIM i endast 10 denier. Fascinerande att de alls håller ihop så nätta de är. Silkeslent sköna på benen. Som smekningarna från en hal, varm och svullen kvinna. Den här färgen är närmast bara en dimma över benen. Snarare åt det gråa hållet än det det beigea. Heter Silvia.

Med mina mått mätt är det här semi- opakt. 30 denier. Vid ytterligare denier förvandlas det sensuella till nåt som i sämsta fall liknar benproteser. Det här kittlande, tunna höljet är nåt som många fler män borde prova på. Många av dem som gjort det är fast. Man behöver inte göra nån stor sak av det mer än att erkänna för sig själv.

Tråden är placerad i sex och sånt. För min del är det nog mest "sånt". Tunna nylonstrumpbyxor är laddat i sig. Isht vissa fabrikat och förpackningar m tillhörande reklam. Jag gillar snarast vad plagget gör med ben som har förutsättningarna. Simsalabim med hjälp av ett starkt, kvinnligt attribut. Silkeslent, skirt och halt mot huden. Elegant, lockande och sensuellt. Om man nu ger sig tid att hitta en passande nyans.

Tunna strumpbyxor har inte varit nåt vardagsmode på 35 år. I mataffärerna är det inte längre dagligvaror alls på samma sätt som för 40- 50 år sedan. Nu är det inget alls hellre än tunna. Och är det nåt, så är det tjockare kvalitéer av snitt >50 denier.

För ganska precis 40 år sen fanns i GP den största annons jag nånsin sett  för strumpbyxor i en dagstidning. En helsida för Vinetta, EN av de svenska tillverkarna som förgäves försökte få upp försäljningen. Mindre än tio år senare var alla fabrikerna nedlagda eller sålda.

Vi är några stycken som samsas här. Fokus och bakgrund varierar. Det finns naturligtvis följare( läs: passiva läsare) som tycker vi borde hålla våra perversioner i nån sluten facebook- grupp. Det finns helt säkert redan flera stycken m olika inriktningar.

Men... då jag nu vet att intresset i fråga är ganska stort och utövarna många gånger alldeles ordinära män och fäder, är det passande att låta läsarna på ett kvinnodominerat forum få veta vad män ibland kan vara för några gökrockar.

Jag är stenhård strumpbyxfetischist. Redan vid sju års ålder minns jag att jag diggade vad jag såg.
Det var nåt alldeles förtrollande över nylonklädda ben hos lärarinnor, expediter och postkassörskor.

Senare, när man kom i puberteten var det fräsigaste som kunde hända att nån flicka på mellanstadiet dök upp i lårkort kjol m tunna

strumpbyxor till. Vem hon än var, blev hon sessan hela dagen.

I mitt fall är det tämligen säkert att det hela handlar om autism. Jag ser och upplever sånt som för de flesta bara swishar förbi som nån liten detalj. Min inriktning är kvinnor endast och det är alltid min sambo som plundrar min garderob vid de mycket sällsynta tillfällen hon bär nylonstrumpor.
Det är typ två gånger om året.

Redan vid 11 funderade jag många gånger på att handla egna i nån affär. Men modet svek mig alltid. Det fanns en inre röst som sa mig att jag var bränd och dömd till spott och spe om jag blev påkommen med att köpa nylonstrumpbyxor.

Vid 16 års ålder gjorde jag slag i saken med hjälp av en papperslapp där jag skrivit ner fabrikat, storlek och färg. Det blev två förpackningar på Bredenbergs i en annan stad. Det där att handla i en annan stad med anonymitet blev en framkomlig väg. Jag var fortfarande nojig och rodnade nog lätt av skam men det var mest överseende expediter.

Alla vistelser annanstans än hemma omfattade alltid ett besök på Twilfit, Argus, Domus eller stora ICA för att spana in de meterlånga hyllorna och snurrställen. Vid 20 års ålder hade jag lärt mig att hantera proceduren. Men jag var aldrig helt bekväm med situationen. Inte ens under semesterresor i Danmark eller Norge, där man i total anonymitet kunde köpa på sig en hel bärkasse full av de lokala fabrikaten.

Bidrar idag med satin- blanka i 15 denier. Känner mig som en förbjuden liten transa. Udda att nån alls använder blanka nylons nuförtiden

. Synen tar lätt överhand, men eggar mitt begär gör de.

Har nån vaj på citatfunktionen men undrar varför anonym(A) fryser. Är det endast strumpbyxor eller är det p g a inga strumpbyxor under jeansen?

Frågan har varit uppe förr i historien...

Idag gick det bara inte att låta bli längre. Det är himmel och helvete detta begär. Föreställer mig att missbrukare av diverse upplever ungefär detsamma. Byter färg på benen t Paradiso idag och känsloupplevelsen att bara ta dem på och känna det hala garnet mot huden är sensationell. 
Tänker behålla dem på under hela valborgsfirandet.
Det är ganska kyligt där jag är, så de gör sig under jeansen.

Vet nu inte säkert om @kjolkille vänder sig till mig, men det kommer inte hända att jag tar på mig vare sig kjol lr klänning. Jag har tänkt tanken, men det är inte aktuellt. Känns helfel, som att ha sex med en annan man. Höfthållare och andra old school attribut är jag iskall inför.

Betänk att min ingång i intresset är slanka, hårlösa kvinnoben i tunna strumpbyxor. Lystern, magin och trolleriet tunt nylon i rätt nyans gör. Förstärkta hälar kan vara en brutal gotcha. Här i mörkbeigt.
Nån som vill gissa fabrikatet?