Nylonstrumpor idag

  Det var som tusan! Vilken expertis här finns!
Det är ett par Vinetta från tiden före storleksrevolutionen(1982). Med den karakteristiskt uppdragna förstärkningen mot tån. Det är närmast ofattbart att de tillverkades i  12 olika storlekar under storhetstiden. Maken till optimistiskt och överambitiöst projekt har icke skådats. Dessutom tillkom 3 flickstorlekar. Så inalles 15 olika att hålla rätt på och i lager. 

Men så gick det som det gjorde för Vinetta.
Ingen kan ju klandra KF för att de inte försökte eller ansträngde sig.

Det kompletta kitet har alltid lockat mig, men då hos flickor och kvinnor. Diadem, permanentat hår, smycken, ringar, klackade pumps, rosa läppstift, mjuk parfym etc. Softis, mjuka helfeminina saker.

De allra nördigaste av dem alla. De där som var lilla damen redan vid 15 års ålder. Eller alla de standardiserade kontorsdamer som hade mellanbeigea strumpbyxor och rosa läppstift som default settings. 

Tunna beigea nylonstrumpbyxor på hårfria ben i lätt motljus! Det är kroken framför andra. Har ett helt fotoalbum- som en laddning skärmdumpar- i mitt huvud över situationer där jag under mitt liv fått se sånt. 

Tänker inte outa nån från TV med namn eller bild men det finns en hel drös såna kvinnor som är något av primadonnor i mitt liv. Jag kan frambringa deras uppsyn när jag vill. Och resultatet kan bara bli ett.. Saluterar dem alla idag med ett par av bra kvalitet i mellanbeige nyans.

Passar på idag då sällskapet är hos päronen på annan ort. Testar en standard- dam- ordinär. Gör som de flesta kvinnor brukar göra. Eller iaf säger att de gör; använder två storlekar större än vad de har. De når upp till armhålorna om jag vill. Känner mig helt paketerad i 20 denier ben och 40 den gördel. Tveksamt om det blir nån mer gång med de här. Alternativet att låta dem sitta lågt gör att de rynkar sig vid knän och vrister. Usch!

Ettan dressar upp och instämmer i det här med förstärkningar. För egen del gillar jag en flash av byxdelen. Men jag är också så gammal att jag vuxit upp i en tid när flickor och kvinnor oblygt flashade förstärkta hälar i trätofflorna, som var högsta mode på - 70 och början av - 80. På den tiden var det svårt att undvika. Samtliga svenska märken hade förstärkta hälar även i 15 denier. Ville man inte ha hälblaffa

fick man köpa flerpack skräpstrumpor( import). Sen kom toeless, sheer- to- waist och andra försök att till varje pris dölja att man använde strumpbyxor.

Dagens färg är Espresso, modefärg hösten 1974.
Eggande som bara den. 

Så länge jag kan erinra mig bakåt, har de stora detaljisterna i dammode alltid hållit sig med ett "eget" märke i det mesta.

DEA, Bredenbergs, Argus, Lindex, Twilfit, H&M etc har alla haft strumpbyxor i egna förpackningar.
Oftast tillverkade av nån italiensk fabrik. De bättre kedjorna har alltid haft varianter av högre kvalitet med förstärkningar. 

Det som gradvis skett de senaste 30 åren är att det blivit färre nyanser att välja på och att det inte längre finns "braiga" kvalitéer i matt nyans. Allting är numera semi shiny. Vill man ha Hi Q med förstärkningar finns det på Twilfit och Lindex.

Det är glest mellan posterna här nuförtiden. Speglar väl den lilla användningen antar jag?
För det är ganska få av de hippaste babesen på Stureplankan som har nåt på benen numera. Sen får det vara hur kallt det vill.

Ett av mina infall just igår blev att dra på ett par i endast sju(7) denier. Känsloupplevelsen när det tunna garnet gled över huden var sensationell! Alldeles annorlunda än med 20 den. garn. Här är nog en vattendelare, jag har aldrig hört nån kvinna berätta nåt liknande. Det har mest varit att resåren kasar ner, inte räcker till eller att spänsten försvinner.

Med början runt 1980 svängde modet till mer och fler färger i den kalla, ljusa skalan. Tonerna var mest i grått- vitt, snarare än beige- gult. Hälften av vårmodefärgerna under - 80 och - 90 var i kalla nyanser. Extremast var Polar, våren 1986.

De här matchade säkert de andra färgerna i modet men det är inte så många kvinnor- eller män- som har hud och hår att matcha med. Därför ganska vanligt att man hittar just dessa omöjliga nyanser på loppis och second hand. Sarah, York, Porto, Trianon, Paloma, Silvia, Diana och allt vad de heter.

Drottningar och prinsessor fick hjälp med matchningen av stylister och

färganalytiker och ibland blev det inte helt fiasko. 

Jag tillhör dem som gillar vita, men det är knappast tal om färg när det är så tunt som 10- 20 denier. Det blir mest som en dimma eller nyans av det.

Sommartid i fullt dagsljus kan det vara en brutal knockout. Ser svalt och elegant ut jämfört med bara ben. Varenda hårstrå och ytligt blodkärl lyser igenom, så det är inget bussigt, kamratligt plagg direkt. 

De flesta kvinnor verkar klara sig ganska bra utan nylonstrumpor. Ingenting de saknar eller längtar efter direkt. Många är t o m glada att det inte längre är på modet. Obekvämt, instängt och så har de en förmåga att kasa ner och gå sönder.

På plussidan finns förstås att den som har slanka snygga ben, får ännu snyggare och elegantare touch. Det verkar dock inte som det väger upp allt det dåliga med plagget.

Att män gillar det de ser är kanske högst mänskligt. Det är elegant, sensuellt och ett hårt,
kvinnligt attribut. Som smink, smycken, urringningar och fräsiga frisyrer. 

Jag blir också avkrokad av män i nylonstrumpor av alla slag. Har förståelse för att det är en viktig del i XD svängen, men eggande

och tilltalande blir det aldrig.

Egentid Grand Lux med extra nästan ingenting idag.
En gång hörde jag en kvinna berätta om hur hon kände att det gick en maska i hennes strumpbyxa. Det kittlade lite lätt på vaden, sa hon.

Som den HSP: are jag är utforskar jag olika dimensioner av intresset. Kan nog inte skilja 15 och 20 den från varandra men med dagens delikatess är det klar, kännbar skillnad. Visste inte ens om att de fanns. Under en mycket kort tid för längesen såldes 10 denier av de stora svenska tillverkarna men de blev aldrig nån succé. Dagens stämningsförhöjare är i endast 7 denier och fenomenalt behagliga mot huden. Konstigt att de alls håller ihop och inte kraschar direkt.