Jag reagerade också på bemötandet och beklagar att du blev så nonchalant bemött i en så redan jobbig situation.
Tycker du gör rätt som avvaktar för att se om FV fylls på och vilar. Stå på dig när det gäller vården och våga säga vad DU vill eftersom det är DIN graviditet.
Hoppas det ordnar sig <3
Tack!!
Ja, alltså igår var jag helt chockad. Men tänker att om vk får se imorgon att det fyllt på när vi är på privata Ul så kmr jag åka tillbaka till gynakuten och kräva att dom bokar in mig för uppföljning.
Så jobbigt att man ska behövs ?bråka? för sin rätt till vård?
Jo, det verkar så då det är flera andra som blivit inlagda för observation?.
Men inte jag.
Mig tog man inte ens odling på?
Hittade också rutiner för SU där det står att man vid misstänkt vattenavgång ska använda descutan på verktygen(eller vad det heter) pga hög infektionsrisk men det gjorde dom inte heller? (samt att man alltid ska ta odling och skicka på analys).
Jo, det gick ?bra?. Hjärtat slår Fostret lever och rörde sig.
Fostervattnet har ökat från 18 mm till 55 mm så det känns ju positivt?
Men bm var tydlig med att hon eg var fel person, att vi borde få träfa läkare vilket vi kmr få göra på abortmottagningen. Och hoppas på att få svar där på vissa frågor, som ex hur lång tid klarar sig ett foster utan fostervatten utan att få skador på lungor etc
Ja, jag vet inte.
En läkare från gynakuten ringde upp.
Hon sa att det ju var positivt att mängden fostervatten ökat och att på abortmottagningen förväntas jag inte ha tagit ett beslut utan där kommer jag få träffa specialist+Läkare som kommer göra ny bedömning och gå igenom allt.
Hon var väldigt förstående och sa att det såklart är helt vårt beslut och att hon hoppas specialisten kan svara på våra frågor.
Frågade ang sängvila men det rekommenderar dom absolut inte. När man är gravid är det ökad risk för blodpropp och är man stillasittande (liggande) ökar risken också och då är det mkt högre risk för blodpropp?
Tänker att jag bara tar det lugnt, kmr inte träna eller bära tungt?
Åh tack för att du frågar!
Jo jag mårväl ok. Pendlar mellan hopp och förtvivlan.
Vill så klart kämpa för det ev framtida barnet och änsålänge kan dom ju inte säga att hen tagit skada. Men vill samtidigt inte att mitt ego och vilja att ha barn ska orsaka lidande och smärta för ett sen levande barn som får utstå massor med ingrepp eller får sämre livskvalitet. Men då går tankarna tillbaka till MEN TÄNK OM HEN FÖDS OCH ÄR FRISK. Då har jag valt att abortera ett foster som kunde bli ett frisk barn?
Så tankarna svingar fram och tillbaka
Men jag fasar också inför att vi ev måste ta beslut om abort och att gå igenom själva aborten. Att få se fostret som Ju kommer vara en minimänniska? känns som man kommer bli ärrad för livet och få psykbryt där och då..
Hej!
Åh, det går sådär.
Var på UL igår och då hade vattnet minskat ytterligare.
Har dock inte känt när det läckt de (inte känt något sedan förra veckan..).
Läkaren som tog mått på fostrets huvud och lår kunde se att fostret är mindre än det ska vara i denna veckan (är i v 17 nu) så den har troligtvis stannat av i tillväxt
Så vi har en ny tid på abortmottagningen 3/12 och dom kommer göra en sista koll men det blir ju med högsta sannolikhet abort
Fasar verkligen för aborten då man behöver föda fram fostret, och bara det känns som ett trauma ....