• Anonym (Daniella)

    Det här med ny partner och bonusbarn

    En enkel fråga. Läst mkt på sistone härinne där många anser att man minsann visst ska älska och ta sig an sin nya partnersbarn som sitt eget. Älska det villkorslöst osv.


    Men...


    Varför ska man som ny partner vara ansvarig för att återskapa den kärnfamilj som föräldrarna valde att splittra? Dom valde att gå isär...oavsett anledning...så är separationen mellan dem. Barnen är mellan dem. Ansvaret mellan dem.


    Jag skulle aldrig kräva av min sambo att ta sig an mitt barn som sitt eget..om jag hade något/några.


    En ny partner bör ju vara medveten om vad det innebär att leva med barn men ansvaret ligger alltid på  de biologiska föräldrarna att älska, uppfostra och uppbringa.

  • Svar på tråden Det här med ny partner och bonusbarn
  • Anonym (Elina)

    Jag har inte sett särskillt många skriva precis så, att man ska känna exakt för bonusbarnet som sitt eget osv. Det tror jag inte man kan kräva av någon.

    Däremot tycker jag att det är märkligt med människor som väljer att bo ihop med någon (bonusbarnen då) som man inte alls tycker om och knappast står ut med. Om man har den typen av känslor för barnen tycker jag inte att man ska bo med dem. Då tycker jag att man ska bygga upp vuxenrelationen på ett annat sätt. Det handlar inte om ansvar för nån kärnfamiljsuppbyggnad utan om vanligt hyffs och respekt för sina medmänniskor.

    Föräldraansvaret behöver man inte ta, men sitt vuxenansvar har man och man har ett ansvar för att arbeta för en bra relation med de människor man väljer att bo med och vars familj man kliver in i.

  • Anonym (bonusförälder)
    Anonym (Daniella) skrev 2021-11-18 02:21:29 följande:

    En enkel fråga. Läst mkt på sistone härinne där många anser att man minsann visst ska älska och ta sig an sin nya partnersbarn som sitt eget. Älska det villkorslöst osv.


    Men...


    Varför ska man som ny partner vara ansvarig för att återskapa den kärnfamilj som föräldrarna valde att splittra? Dom valde att gå isär...oavsett anledning...så är separationen mellan dem. Barnen är mellan dem. Ansvaret mellan dem.


    Jag skulle aldrig kräva av min sambo att ta sig an mitt barn som sitt eget..om jag hade något/några.


    En ny partner bör ju vara medveten om vad det innebär att leva med barn men ansvaret ligger alltid på  de biologiska föräldrarna att älska, uppfostra och uppbringa.


    Så upplever inte jag alls svaren här inne, tycker inte del flesta anser så, tvärtom de flesta skriver ju alltid att barnet är föräldrarnas ansvar. Däremot tycker de flesta att man måste respektera barnet/barnen.
    Däremot är det det många kvinnor som skriver här som verkar få ta hand om sin nya mans barn eller tycker att barnen är ouppfostrade.
    Där skriver ju de allra flesta att låt inte mannen komma undan, låt inte mannen dumpa barnen på dig osv.

    Väldigt sällan skriver någon att du måste ta en mamma roll och älska barnet som ditt. tvärtom skriver ju många att nya kvinnan inte ska ta en mammaroll då det redan finns en mamma. (Om det gör det förstås)
    Kvinnor som tar över en mammaroll där det finns en mamma brukar få tillsägelse att backa.

    Men att man respekterar barnet och att barnet respekterar den nya kvinnan är en helt annan sak och är ju det som behövs om det ska fungera.

    Så jag upplever de flesta svaren här.
  • Tom Araya
    Anonym (Daniella) skrev 2021-11-18 02:21:29 följande:

    En enkel fråga. Läst mkt på sistone härinne där många anser att man minsann visst ska älska och ta sig an sin nya partnersbarn som sitt eget. Älska det villkorslöst osv.


    Men...


    Varför ska man som ny partner vara ansvarig för att återskapa den kärnfamilj som föräldrarna valde att splittra? Dom valde att gå isär...oavsett anledning...så är separationen mellan dem. Barnen är mellan dem. Ansvaret mellan dem.


    Jag skulle aldrig kräva av min sambo att ta sig an mitt barn som sitt eget..om jag hade något/några.


    En ny partner bör ju vara medveten om vad det innebär att leva med barn men ansvaret ligger alltid på  de biologiska föräldrarna att älska, uppfostra och uppbringa.


    Jag tycker inte att man kan kräva att ens partner tar till sig andras barn som sina egna.

    Däremot tycker jag att man kan kräva att föräldrar som bor ihop och med barn, oavsett om barnens är bådas eller ej, visar kärlek och omtanke till barnen samt behandlar dem rättvist så långt som möjligt (det får inte vara en uppenbar orättvisa mellan dem). Man har ju som vuxen ändå själv valt den livssituationen och med det följer ansvar.
  • Anonym (Hanna)
    Anonym (Daniella) skrev 2021-11-18 02:21:29 följande:

    En enkel fråga. Läst mkt på sistone härinne där många anser att man minsann visst ska älska och ta sig an sin nya partnersbarn som sitt eget. Älska det villkorslöst osv.

    Men...

    Varför ska man som ny partner vara ansvarig för att återskapa den kärnfamilj som föräldrarna valde att splittra? Dom valde att gå isär...oavsett anledning...så är separationen mellan dem. Barnen är mellan dem. Ansvaret mellan dem.

    Jag skulle aldrig kräva av min sambo att ta sig an mitt barn som sitt eget..om jag hade något/några.

    En ny partner bör ju vara medveten om vad det innebär att leva med barn men ansvaret ligger alltid på  de biologiska föräldrarna att älska, uppfostra och uppbringa.


    Jaså? Så uppfattar inte jag det alls. De allra flesta här inne tycker ju snarare tvärtom, att man inte alls känner samma för bonus som bio. Det går ju igen i tråd efter tråd, både från bonusföräldrar och bonus mor/farföräldrar.
  • hammarhajen

    Tycker inte att så många skriver att man måste älska och uppfostra barnet som sitt eget. Däremot att man ska tycka om och inkludera barnet, om man väljer att bo tillsammans. Och hjälpa till på den nivån man alla hjälps åt i samma hushåll.  Behöver barnet skjuts till en träning och bonusföräldern ändå ska åt det hållet så är det ju högst rimligt att bonusföräldern skjutsar.

    Har man gemensamma barn är det ännu viktigare att visa båda barnen hur man beter sig mot varandra, att man visar värme, glädje och omtanke mot barnets eget syskon. 

    Ett bonusbarn ska alltid känna sig hemma i sitt eget hem, alltid välkommen och omtyckt. Ett barn ska aldrig behöva fråga sig om mamma/pappa inte älskar barnet, eftersom föräldern väljer att bo med en person som tydligt ogillar barnet.

  • Anonym (ööö)
    Anonym (Daniella) skrev 2021-11-18 02:21:29 följande:

    En enkel fråga. Läst mkt på sistone härinne där många anser att man minsann visst ska älska och ta sig an sin nya partnersbarn som sitt eget. Älska det villkorslöst osv.


    Men...


    Varför ska man som ny partner vara ansvarig för att återskapa den kärnfamilj som föräldrarna valde att splittra? Dom valde att gå isär...oavsett anledning...så är separationen mellan dem. Barnen är mellan dem. Ansvaret mellan dem.


    Jag skulle aldrig kräva av min sambo att ta sig an mitt barn som sitt eget..om jag hade något/några.


    En ny partner bör ju vara medveten om vad det innebär att leva med barn men ansvaret ligger alltid på  de biologiska föräldrarna att älska, uppfostra och uppbringa.


    Undrar vilka trådar du läst då, för i nästan alla så handlar det om balans. I de flesta trådar jag läst så brukar råden vara att man måste bestämma mellan de vuxna, hur allt ska fungera. Tex vill de flesta inte bidra av sin ekonomi för partnerns barn - det ska föräldern stå för. 
    Däremot, det som avses oftast, är att man måste ha en trevlig känsla i hemmet. Alla måste få känna att det här är mitt hem, även om de bara bor där halva tiden. Man ska inte som barn behöva känna att man knappt är välkommen för att ens bonusförälder blänger surt när man dyker upp. Såna saker. Det kan innebära att man lagar middag till hela familjen, och inte delar upp tex efter vem som är förälder till vilka barn. Man kan ställa upp och skjutsa barn till träning, om det passar, och om det är bästa lösningen för familjen osv. 

    Har nog inte sett en enda tråd faktiskt (och jag har hängt här i många år) där man skriver att man måste älska sina bonusbarn villkorslöst. 
  • Drottningen1970

    Har faktiskt aldrig sett någon skriva det du påstår. Det folk brukar skriva är att man ska vara en schysst, pålitlig och rättvis vuxen som inte gör skillnad på barnen i hushållet.

    Detta är inte samma sak som att älska villkorslöst som sitt eget.

    Du kanske hittar på eller inte förstår skillnaden?

  • Drottningen1970

    Har faktiskt aldrig sett någon skriva det du påstår. Det folk brukar skriva är att man ska vara en schysst, pålitlig och rättvis vuxen som inte gör skillnad på barnen i hushållet.

    Detta är inte samma sak som att älska villkorslöst som sitt eget.

    Du kanske hittar på eller inte förstår skillnaden?

  • Anonym (håller med)

    Håller med dig ts. I motsats till vad andra i tråden skriver har jag intrycket att bonusmammor ofta får skit för att de inte vill ta på sig ett föräldraansvar för barnen. De ska dessutom inte bara ta på sig det ansvaret utan får inte ha några åsikter om barnens uppfostran. De ska också anpassa sig i all oändlighet till mannens ex.

  • Anonym (V)
    Anonym (håller med) skrev 2021-11-18 07:51:12 följande:

    Håller med dig ts. I motsats till vad andra i tråden skriver har jag intrycket att bonusmammor ofta får skit för att de inte vill ta på sig ett föräldraansvar för barnen. De ska dessutom inte bara ta på sig det ansvaret utan får inte ha några åsikter om barnens uppfostran. De ska också anpassa sig i all oändlighet till mannens ex.


    Jag håller också med om detta. Kraven på bonusföräldrar är i allmänhet höga men ve den bonusförälder som säger ifrån eller själv ställer krav!

    Många föräldrar som skiljer sig och träffar en ny har en dröm om att skapa en ännu mer harmonisk och härlig familj denna andra gång men det krockar oftast med verkligheten och med bonusförälderns drömmar. Många frånskilda föräldrar har också grymt dåligt samvete över separationen och över att dom tagit in en ny partner och tassar på tå runt sina barn varannan vecka och har svårt att sätta gränser, tex runt att bonusbarnet beter sig respektfullt mot en ny bonusförälder. Även om detta med respekt självklart går åt två håll.

    Kraven på bonusföräldrar är också vaga och motstridiga. Kolla på vad som dyker upp i den här tråden tex: man ska vara en schysst och respektfull vuxen åt bonusbarnet, se sig som familj, engagera sig i relationen till bonusbarnet, man ska få bonusbarnet att känna sig välkommen i alla lägen, barnet ska bli inkluderad i alla lägen, man ska hjälpa till i hushållet och laga mat, skjutsa och lämna, ingen skillnad ska finnas mellan bonusbarn och biologiska barn MEN MAN FÅR INTE UPPFOSTRA eller ta en föräldraroll till barnet. Vilket i praktiken gör en bonusförälder till en obetald husa, lektant och städerska med munkavel i sitt eget hem, utan att man kan säga till bonusbarnet om något. Att bonusbarnet alltid ska känna sig som hemma är även det en svår ekvation i praktiken när det finns två hem och umgänget är begränsat och ett omöjligt ansvar att axla för en bonusförälder. Det är den biologiska föräldern som måste ta ansvaret för allt detta enligt mig, dvs sköta hushållet, skjutsa och lämna, laga maten och inte förvänta sig av bonusföräldern att göra det om inte bonusföräldern själv vill. Biologiska föräldern har också ansvaret för att barnet ska känna sig hemma och trivas och ansvar för all uppfostran. Bonusföräldern ska kunna slappna av och vara sig själv och i långsam takt lära känna bonusbarnet, göra roliga saker ihop ibland, ha en kravlös relation som bygger på trevnad. Och självklart kan bonusföräldern ta mer ansvar med tiden men det är inget som ska komma som krav från den biologiska föräldern. Försöker man tvinga in en bonusförälder till att ta ansvar över bonusbarnet utan att få uppfostra barnet samtidigt så bäddar man för problem. Detta gäller speciellt för pappor som av nån anledning gärna vill putta in sin nya flickvän i en städerska, lektant, husa-roll men utan mandat att själv ställ ha åsikter.
Svar på tråden Det här med ny partner och bonusbarn