Det är få förunnat att skapa en djup och äkta vänskapsrelation. Att ställa dig emellan och tvinga din partner välja istället för att glädjas med henne stötte henne från dig.
Om de nu hade något slags intresse av varandra skulle de väl inte helt öppet lägga sig i samma säng som dig? De hade inte heller varit öppna med vad som diskuterades och inte. Du är jagsvag och kontrollerande.
Du läser lite som du vill?
Alla tre delade säng. Sambon blev inte sur för det utan att han inte ville att deras gemensamma vän skulle dela säng. - Upprepar: varför skulle de gosa med helt öppet med honom närvarande och inte smyga med det om det var tanken? Sambon kanske var inne på threesome?
Varför skulle man radera något om man lät det stå kvar att man älskar någon annan? Vad är värre? Framgår kontexten? jag skriver till mina syskon och bästa vänner att jag älskar dem.
Det är väl klart att man blir sur om någon ställer ultimatum mellan personer man älskar/högaktar/trivs med? Skulle inte du bli det? Det är ju egoistiskt och stympande.
Plötsligt vill skaffa barn? Det har ju gått 3-4 år sedan ultimatumet.
Du ger intrycket av att skaffa dig en uppfattning först och sedan tolka texten att passa den.
Min uppfattning är att jag aldrig någonsin skulle stanna med någon som ställde ultimatum om vänner eller familj. Är det normalt och vettigt i din värld?
"Ja,och sambon tyckte att TS kunde sova på soffan och blev sur när TS istället lade sig mellan dem.
Om någon borde ha sovit på soffan så är det väl i så fall vännen? Eller kanske sambon själv?"
Nu har jag citerat originaltexten och dina olika tolkningar flera gånger. TS skriven INTE så.
Det går givetvis inte att diskutera en sakfråga om du utgår från en alternativ verklighet.
Ok. Att svara på direkta frågor om dina konstruerade resonemang gick tydligen inte?
Fler projiceringar istället. Konstruktivt.
Är det bra att någon som har en annan synvinkel, lite mer förlåtande attityd, framstår som hatisk för dig?
Klart det är förmätet att du tror dig veta bättre än någon som faktiskt upplevt det hela. Baserat på just dennes subjektiva beskrivning. En beskrivning du inte ens bemödade dig att läsa korrekt innan domen föll.
Såklart. Att det gnager på honom tre år senare är ju en sak. Han startar en tråd för att få input.
Och samma gäng som vanligt kastar sig in och talar med 100% säkerhet om att sambon varit otrogen, att alla är det, att det är naivt att lita på partners o.s.v.
Liksom du totalt misstolkar vad det egentligen står dessutom. Istället för att diskutera det som faktiskt skrivs målar man upp ett eget scenario.
Sedan använder man sig av alla tillgängliga argumentationsfel för att övertyga andra om att man har rätt.
Jag förstår inte syftet. Det känns inte stöttande, argumenterande eller konstruktivt på något vis.
Ja,och det visar ju också på att han själv är misstänksam.
Jag kan inte tala för alla andra.
Men jag har aldrig påstått att hans sambo till 100 % varit otrogen med vännen.
För det behöver ju inte vara så.
Men hennes beteende med vännen var gränslöst.
Och uppenbarligen över gränsen för vad TS känner sig ok med.
Annars hade han förmodligen inte startat den här tråden.
Och det är väl vad TS tycker som räknas här.
Att lita på och att lita blint på är olika saker.
Att lita blint på sin partner kan vara naivt.
Framförallt om partnern har ett sådant gränslöst beteende som TS sambo har visat upp.
Jag tycker inte att jag har misstolkat vad TS har skrivit.
Du verkar däremot inte ha läst igenom alla hans kommentarer.
T ex det han skrev om när han la sig mellan sambon och vännen i sängen och hon inte gillade det utan tyckte att TS kunde ta soffan istället.
Eller så tillhör du den minoriteten som tycker att sådant beteende är ok när man har ett förhållande.
Skulle du tycka att TS skulle vara lika förlåtande om det skulle visa sig att hans sambo varit otrogen?
Ok. Jag citerar nu än en gång vad han faktiskt skrev:
"När han kom på besök fick han ont i ryggen så min sambo sa att han fick sova i våras säng. Jag var emot var på min sambo sa att jag kunde ta soffan om det inte passade. Inget sexuellt hände men jag mådde skit hela tiden. Han åkte inte hem försen jag körde hem honom efter 1 vecka."
Att det är gränslöst är ju DIN definition. Den är ovidkommande i DERAS förhållande.
Nu tyckte TS att den var väldigt obekvämt och tog upp det med sin partner. Just gränsdragningen är ju löst ur deras perspektiv. Med ett ultimatum. Det som kvarstår är ju tvivel.
"samma gäng som vanligt" Jag talar generellt om hur det ser ut i samtliga trådar om otrohet på detta forum, riktade mig inte till dig personligen, så det blir jag förstår inte varför du måste förvrida diskussionen till att jag har det? Jag har inte påstått att du har skrivit så.
"Skulle du tycka att TS skulle vara lika förlåtande om det skulle visa sig att hans sambo varit otrogen?"
Herregud, vad svamlar du om? Varför envisas du med konstruera åsikter åt mig som jag sedan ska svara på? DET ÄR INTE VAD SOM DISKUTERAS I TRÅDEN: JAG HAR INTE SKRIVIT NÅGOT OM DET.. Det skulle jag i så all göra i en tråd där just den frågeställningen är topic.
1. Jag citerade ordagrant från inlägg #6. Varför försöker du få det till något annat, det står där för alla att läsa. Att du påstår motsatsen får dig att framstå smått galen faktiskt.
2. Det var inte ens till dig.
3. Även till dig har jag citerat ett flertal gånger i tråden därför att du misstolkat och sedan resonerat med den egen misstolkning som grund.
Om du har dyslexi eller andra problem att tolka text beklagar jag verkligen. Men med det brukar komma med lite sjukdomsinsikt, att man dubbelkollar budskap inte påstår att andra gör fel. Den taktiken leder ju bara fel. Och blir odrägligt jobbigt i en debatt.