Välja bort barn för sin partner

Varför kräver din kärlek att du ger upp ditt barn?

Den största sanna kärleken man har är den till barnen.

Barnens lycka kommer alltid i första rum. Det är en del av att vara föräder. Man är alltid sekundär i förhållande till dem.

Dessutom, det finns inte en enda sann kärlek där ute. Det finns massor. Det är bara i sagornas värld det finns en själsfrände. Lägg inte lyckan på någon som lättvindigt kan försvinna nästa dag om hon känner för det. Satsa på dem som älskar dig ovillkorat.

Tack. Det där behövde jag verkligen läsa. Det är min partner som önskar all min tid och uppmärksamhet. Gillar ej barn heller

Jag skulle nog säga att barnens välmående kommer i första hand, inte deras lycka (för då hade vi föräldrar haft ett helvete).
Däremot så håller jag inte med om att man inte har någon själsfrände, jag lever med min självsfrände, men åh andra sidan har vi inte heller det tänket att man värderar sina relationer första, andra hand etc.
Nu kom ju inte detta med själsfrände inte direkt, utan det har ju utvecklats sig under tiden. Så jag skulle nog säga att vår kärlek till varandra (vi vuxna) är så gott som ovillkorat. Men det har inte ändrat min sambos kärlek till hans barn eller kärleken till vårt gemensamma. De är helt annan typ av kärlek.
Däremot är jag med på att man inte ska välja bort barnen pga en kärlek. Jag skulle även tillägga att detta är verkligen inte var en själsfrände gör. En själsfrände accepterar det som kommer med och arbetar för att bidra så relationen blir så bra som möjligt.

Jag tror det är rätt bra att ha detta tänket eftersom man förhoppningsvis kommer ha många år tillsammans efter det barnen lämnat boet. 

Med tanke på din andra tråd så är ert förhållande riktigt, riktigt sjuk.
Det är inte kärlek.

Vilken tråd är det...?

Den om en svartsjuk partner med micropenis.

Va? Varför skulle det vara samma ts? 

Hon skriver både anonymt och med sitt nick i tråden.

Aha, nu ser jag! Om det är den sjuka individen...

TS - SPRING!! Lägg benen på ryggen, han är inte frisk!!

Men vänta här nu - menar du att du har en partner som påverkar dig till att ge upp dina barn? Ja, då är du sjuk och behöver psykologisk hjälp. Men om det är så att du tänker fortsätta leva med den här partnern som inte gillar barn och vill att du överger dina, så tycker jag du gör rätt i att ge vårdnaden till den andra föräldern.

En som älskar dig på riktigt skulle aldrig kräva att du ger upp ditt barn och så länge du är med en sådan man kommer du aldrig att få uppleva riktig kärlek. 

Riktig kärlek till en narcissist som kräver att du väljer bort dina barn?

Varför skulle just denna partner vara din chans till "en sann riktig kärlek"? Hen älskar då inte dig med en sann riktig kärlek, bara sig själv. Älskar man någon så vill man dens bästa. Det är aldrig till det bästa att förlora sina barn.

Och har du öht tänkt på vad som är dina barns bästa? Älskar du inte dem?

Din far var en egoistisk skitstövel. Och honom väljer du till förebild? 

Då hade jag valt bort den sk partnern.
Mina barn kommer före en partner som inte ens gillar barn.
Väljer du bort dina barn för en sådan partner så ja,då är det sjukt.

Sök professionell hjälp omedelbart!

Jag har tänkt på den här tråden.

Hur går det med allt TS?

När jag lästa själva rubriken innan jag gick in i tråden, då trodde jag att det rörde sig om något helt annat.

T ex egoistiska tonåringar som hatar sin mammas nye kille bara för att han finns, trots att han är snäll och inte försöker bestämma över dem. Dessa tonåringar kommer att flytta hemifrån om ett par år. Skulle de tillåta sin mor att bestämma över sin partner? Naturligtvis inte. Inte heller skulle de ägna hela sin fritid åt att umgås med sin mor. Då finns det orsak för kvinnan att sätta ned foten mot sina barn. Men blir det ständiga bråk är det bättre att vara särbor tills barnen flyttat ut, men inte att göra slut med partnern

Eller ännu värre, vuxna barn som inte accepterar sin mors partner. Kanske för att de känner det som ett svek mot sin far. Kanske för att de är rädda att gå miste om arvet. I sådana fall finns det verkligen ingen orsak att ge upp sin partner el bli särbo för sina barns skull. Sådan egoism ska man inte belöna.

Men att ge upp barn för en partner som inte tycker om  barn, det skulle inte vara ett alternativ. Det är inte barnet som är barnsligt egoistiskt, det är mannen. Och hans egoism ska inte heller belönas.

Det kan ibland dölja sig ett större barnhat än vad en person visar. Jag vet. Därför skulle jag vara mycket försiktig, och faktiskt dra mig ur ett förhållande med någon som visade sådana tendenser. Det är så lätt att skada barn.

Tja, om TS redan har en tråd om sitt sjuka förhållande och nu en ny tråd om samma sjuka jävel till partner så är ju oddsen inte så stora att hon kommer lyssna på något vi säger. Jag menar tog hon inte till sig sig i den andra tråden så lär hon inte göra det i denna heller. Ärligt talat fattar jag inte riktigt vad TS är ute efter.

Eller så är det bara ett troll.