Bf augusti 2022

Åh bullmamman. Kan inte heller citera. Var också på specen idag. Fick ett barn på 4 kg 5 dagar efter bf 2017 och en bebis på 4,9 kg 15 dagar efter bf 2018. Har kostbehandlad gravdiabetes denna gången men har bra värden. Min BM har hela tiden sagt att hon tvivlar på att jag kommer få gå över bf (på fredag). Träffade en läkare i vecka 36 som sa att jag skulle få komma på en ny kontroll i vecka 39 för TUL samt bedömning inför igångsättning med vaginalundersökning. Kommer dit idag och får träffa en läkare som typ inte fattar varför jag är där. Står inte i min journal att jag ska göra ultraljud eller något. Han ordnar så att jag får göra det. Bebisen har legat på -10, -8 och nu -5. Så han tycker att jag kan gå till vecka 41 som alla andra. Känner mig så sjukt besviken. Var så inställd på att bli igångsatt denna veckan. Är så orolig att hon kommer vara stor ändå. Är så trött redan nu på att vänta. Är orolig att någonting ska hända bebisen och vill ha henne här nu.

Min lilla pojke blev också 1 vecka igår:) 

nej det är ingen dans på rosor alls. Jag har kämpat med amningen sen han kom ut. Har jättestora bröst med inåtvända bröstvårtor. Haft blödande och såriga bröstvårtor sen dag ett. Varje amningsstund har varit mycket tårar, blod och svett. Det gör så mycket ont att jag har gråtit och varit förtvivlad varje gång jag har ammat. BB på väg har varit hemma hos mig två gånger och visat olika teknik. Använder amningsskydd och smärjer in men psyket klarar inte av det längre. Igår var vi på BVC och barnmorskan sa att det är bättre att jag fokuserar på mitt mående först sp att bebis också mår bra och att jag skulle kunna ge ersättning i värsta fall. 
Jag har bestämt mig att pumpa ut mjölken och ge honom med flaska. Ska försöka så lång det går innan jag ger ersättning. Mår så dålig av att inte kunna amma då jag har mjölk men klarar inte av smärtan och alla sår som blir värre för varje dag. 

Födde vår pojke den 10e på beräknat datum. Allt gick fint men håller med, omställningen är inte lätt. Men kärleken till den lilla krabaten gör att det bara går. 
Han gick först ner 135 g. Hade bara gått upp 15 g på bvc i onsdags. Åter i fredags och då 10g upp. 
Jag kämpar med amning, pumpning och humöret som är kokobananas. Gråter för allt, hungrig hela tiden,trött hela tiden, arg på min man och också så tacksam för min man.
Nästa vecka kommer svärföräldrar + mer släkt till min man (kommer från annat land)
Jag är så sjukt otaggad, eftersom jag pumpar och äamma får jag inte göra inför hans föräldrar, rädd för att jag ska känna krav att hänga med på saker, men vill verkligen inte det(redan sagt/varnat för detta sen länge)
Men försöker ta en dag i taget nu...!

Bf +8 idag. Var på kontroll på specmödravården igår. Fick en hinnsvepning, var öppen 2 cm och tappen var 2,5 cm men bakåtlutad. Ska bli igångsatt onsdag, senast torsdag om jag inte fött innan dess. Idag har slemproppen släppt i omgångar. Har sammandragningar som gör riktigt ont. Hoppas något är på g för kan inte gå med sådana sammandragningar tills nästa vecka. Får lite panik över smärtan som komma skall. Har varit så otroligt peppad på förlossningen men ju längre tiden går, ju mer orolig och rädd blir jag. Har ju gjort det två gånger tidigare, men ändå.

Grattis till alla som fått era småttingar:).

Min lilla ammar på bra,har enorma tunga jäkla bröst (som vanligt) men skönt att det inte för lika ont nu när jag ammar.Grabben är 8 dagar och har gått upp till 4.4 kg (från 4.2) och det funkar bra med syskonen. Denna förlossning satte de ett stygn eftersom det blödde (totalt nästan 6 dl) men sedan visade det sig inte var ngn bristning så stygnen skaver..klippte stygnen själv imorse eftersom det kändes som att sitta på en jäkla kniv..

Jag sköter barn och hushåll helt ensam, fungerar ändå hyfsat bra då barn nr 2 (
är hos sin farmor så jag har 2 småttingar under 1 + en äldre 9 år som ändå hjälper och är självgående.Tyvärr ingen hjälp av maken och han är åter på jobbet sedan i tisdags (jag födde på fredagen). Har gråtit en hel del..saknad efter mina föräldrar som relativt nyligen avlidit och att vi är oense om barnets namn vilket sårat mig väldigt mkt.

Tack,ja jag känner en enorm tomhet eftersom vi umgicks dagligen i princip. Ja mjölkstockning är så smärtsamt,hade det med barn nr 2 och då trodde jag att jag fått influensa (i april) så det var inte ens säsong för det men sov i typ 2 dagar när han var någon vecka.Hoppas det går över för dig snart.

Ja vi har inte diskuterat namnet innan utan jag har i min enfald trott att vi kommer att komma överrens men nu vill han helt plötsligt ha ert specifikt namn som inte känns bra för mig så kommer givetvis inte att skriva under, ett släktnamn i hans familj och jag har inte föreslagit ett släktnamn i min familj eftersom jag vet att det kan vara känsligt...men nu så känner jag att jo antingen ett neutralt namn eller mitt förslag då han fått välja med våran första son. 

Känner att namnet förstört min bebisbubbla och att jag inte är uppskattad här hemma..min barnmorska trodde det kan vara mir hormoner involverat men vet i tusan om jag tror det haha. 

Bf +8 idag. Var på kontroll på specmödravården igår. Fick en hinnsvepning, var öppen 2 cm och tappen var 2,5 cm men bakåtlutad. Ska bli igångsatt onsdag, senast torsdag om jag inte fött innan dess. Idag har slemproppen släppt i omgångar. Har sammandragningar som gör riktigt ont. Hoppas något är på g för kan inte gå med sådana sammandragningar tills nästa vecka. Får lite panik över smärtan som komma skall. Har varit så otroligt peppad på förlossningen men ju längre tiden går, ju mer orolig och rädd blir jag. Har ju gjort det två gånger tidigare, men ändå.