Gemensam ekonomi

Med första barnet var det bara jag som var föräldraledig.

Denna gång är jag det majoriteten av tiden som det ser ut just nu, inte bestämt om han ska vara hemma än.

Med första barnet var det bara jag som var föräldraledig.

Denna gång är jag det majoriteten av tiden som det ser ut just nu, inte bestämt om han ska vara hemma än.

Ts nämner väl ingenstans att hon avstår inkomst för att vara hemma med barnen.

Men han kanske också var hemma med barnen? Det visste vi ju inte då.

Nej, jag skrev att ts inte nämner någonstans att hon avstår inkomst för att vara hemma med barnen.

Fast i sådana fall hade ju han förlorat inkomst också, om han är hemma med barnen. Då antar jag att det omvända också gäller, alltså att ts skulle ha kompenserat honom.

Här håller jag absolut inte med. I de flesta andra länder, är det vanligt att kvinnorna är hemmafruar och inte drar in några reda pengar alls. Fungerar utmärkt. Det är bara här i Sverige, som allt har blivit så konstigt. 

Tyskland t.ex.. Min tyska väninna började arbeta - på halvtid - nu när hennes dotter (enda barnet) fyllde 14. Innan dess har hon varit hemmafru.

Det har aldrig varit tal om något sådant som man läser här, att inte makens lön skulle vara bådas pengar - tvärtom. Familjen har dessutom haft en städerska som kommer två gånger i veckan och gör det grova hushållsarbetet, för att avlasta min väninna.

Min väninna har haft mycket tid med sitt barn, hon och de andra mammorna i villaområdet har träffas på dagarna för "pysselpartyn" och sådant... medan de flesta mammor här i Sverige knappt ser sina barn vakna, och helgerna också bara innebär stress när det ska städas och storhandlas och arbetas i trädgården... allt sådant som en hemmafru (eller tjänstefolk som familjen hyr in, som hos min tyska väninna) gör undan under vardagarna, så att hela familjen sedan kan umgås i lugn och ro på helgen. 

Vi svenska kvinnor är lurade, men det är inte så många som ser det - eller VÅGAR se det. 

Fast att missa hela sina barns barndom är grovt. Jag tror att på dödsbädden, kommer man att tycka att det var mycket värre, än om man har missat ett steg i karriären och aldrig blev mellanchef...

Har du någon statistik på, att det är före detta hemmafruar som lever på soc? Det stämmer inte alls med min erfarenhet, det brukar vara kvinnor som aldrig varit gifta, utan fött barn under olika lösa förhållanden som går på soc. Är man gift så får man ju ut pengar i bodelningen, och innan de är slut har man ofta hittat ett jobb eller studier med CSN.

Min tyska väninna har som sagt börjat arbeta halvtid, hemifrån, nu när hennes dotter är tonåring. Hon arbetar som översättare, och detta var inget problem att få. Hon har ju sin gamla språkutbildning att falla tillbaka på, och hon har hela tiden hållit språken uppe. Hon har t.ex. pratat lite engelska med dottern varje dag sedan hon föddes typ, så att dottern talar också flytande engelska nu.

Fast att missa hela sina barns barndom är grovt. Jag tror att på dödsbädden, kommer man att tycka att det var mycket värre, än om man har missat ett steg i karriären och aldrig blev mellanchef...

Har du någon statistik på, att det är före detta hemmafruar som lever på soc? Det stämmer inte alls med min erfarenhet, det brukar vara kvinnor som aldrig varit gifta, utan fött barn under olika lösa förhållanden som går på soc. Är man gift så får man ju ut pengar i bodelningen, och innan de är slut har man ofta hittat ett jobb eller studier med CSN.

Min tyska väninna har som sagt börjat arbeta halvtid, hemifrån, nu när hennes dotter är tonåring. Hon arbetar som översättare, och detta var inget problem att få. Hon har ju sin gamla språkutbildning att falla tillbaka på, och hon har hela tiden hållit språken uppe. Hon har t.ex. pratat lite engelska med dottern varje dag sedan hon föddes typ, så att dottern talar också flytande engelska nu.

Det kan ju fortfarande vara relevant, om din sambo (glömde att han inte var din man, så hela den här diskussionen är ju irrelevant för dig egentligen - och NEJ en ring på fingret gör ingen skillnad juridiskt eller moraliskt), vill spara pengar så att de ska få ett stort arv. Hellre än att slösa sina pengar på dig. 

????
Tja, här är det nog jag som kommer ge det stora arvet, sambon är mer än slösa än spara, så han är inte den som lägger pengar på hög. Men han behöver inte lägga pengar på mig, eftersom jag har egna pengar.
Och skulle han spara pengar till ett stort arv, så är jag den första att gratulera samtliga barn (även om jag inte får tillgång till pengarna)

För att jag blir irriterad på att Sextiotalist måste gå in i precis VARJE tråd som handlar om gemensam kontra delad ekonomi, och rabbla upp samma saker till förbannelse. Liksom hon i VARJE tråd om ämnet låtsasförlovning, måste hävda att folk som är låtsasförlovade (d.v.s. bara har bytt ringar men inte planerar att gifta sig), har finare och mer tungt vägande förhållanden än andra sambopar...

Har inte din make också nåt intresse att lägga pengar på då?

"L" exempel kanske var lite överdrivna men var nog för att belysa det ojämställda med delad ekonomi inom en familj precis som jag gjorde, att alla familjemedlemmar ska ges samma möjligheter

Fast ett äktenskap idag är ju så mycket mer än en ekonomisk-juridisk uppgörelse. Ett äktenskap innebär, att man både till varandra och inför omgivningen erkänner att man har ett seriöst och exklusivt förhållande, som man i alla fall vid denna tidpunkt förväntat sig ska hålla livet ut. Det är stort! Och än idag kan vigseln kännas viktig för en kvinna, för att den tar bort oron att mannen kanske bara utnyttjar henne för sex, samtidigt som han väntar på att träffa någon bättre. Gifter han sig med en - ja då är det The Real Thing!