Gemensam ekonomi

Jag fattar inte att folk orkar hålla på och dela kvitton, när man redan har gemensamma barn. Det är för mig obegripligt. Självklart har man alla pengar som kommer in gemensamt, oavsett vem som tjänar dem eller om det är ersättningar eller bidrag av något slag. 

OBS att jag skrev "pengar som kommer in", d.v.s. inkomster. Det kan finnas anledning att säkra upp förmögenhet sedan förr, ärvda villor, släktgårdar, företag o.s.v. som sin enskilda egendom. Men detta gäller främst gifta par.

"generös" är inte ett ord som ska finnas inom ett äktenskap eller ett äktenskapsliknande förhållande. Det ska vara självklart att man har alla pengar tillsammans. Jag skulle inte acceptera att leva med en man som menade att han var "generös" mot mig - typ slängde till mig ett köttben ibland, på samma sätt som han gör till hunden, och förväntade sig underdånig tacksamhet för det. Det ska vara SJÄLVKLART att alla pengar som kommer in är bådas. Annars kan detta med äktenskap eller samboskap vara helt och hållet. Jag kan ha en KK som jag träffar ibland, och då är det above board att han inte har något ekonomiskt ansvar för mig. 

"frikostig" och "storsint" hör inte heller hemma i ett äktenskap, p.g.a. att det ska vara SJÄLVKLART att man äger allting tillsammans. Dagens unga kvinnor får så hårda liv, när de slår sig ihop med män... Kanske har de det till och med bättre ensamma?

Håller med, det är skitkonstigt. Skulle aldrig vilja leva med någon som har det synsättet, och det gäller både om det skulle vara jag som skulle tjäna mindre, och jag som skulle tjäna mer. Handlar alltså inte om min egen situation, utan om att det är ett så ogint tankesätt. OBS detta gäller om man träffas unga och börjar leva livet tillsammans med fyra tomma händer. Skaffar barn tillsammans, köper hus, planerar att leva tillsammans livet ut... och det inte finns några tidigare barn att betala underhåll till. 

Om man är äldre när man träffas och redan har var sina barnkullar, kan det förstås vara lite annorlunda. Där tänker jag, att det inte bör gå ut över de barn som redan finns, om pappa eller mamma träffar någon ny som inte vill dra sin del av lasset. D.v.s. barnen ska inte behöva sluta med sin ridning, sin hockey och sina årliga språkresor, för att mamma ska försörja en tiggare som hon plockat upp utanför ICA, under inflytandet av någon klimakterie-hormonsvängning. (För att ta ett extremt exempel.) 

I din familj finns det styvbarn (fanns du väljer att inte nämna dem nu, undrar varför), och då blir det ju lite annorlunda. Om din man vill hjälpa sina söner med insatsen till lägenheter t.ex., så tycker jag att det är rimligt att han har möjlighet att spara det från sin inkomst. Men nu pratade vi ju om en hel familj, som ska börja sitt liv som familj utan bagage från förr. 

I din familj finns det styvbarn (fanns du väljer att inte nämna dem nu, undrar varför), och då blir det ju lite annorlunda. Om din man vill hjälpa sina söner med insatsen till lägenheter t.ex., så tycker jag att det är rimligt att han har möjlighet att spara det från sin inkomst. Men nu pratade vi ju om en hel familj, som ska börja sitt liv som familj utan bagage från förr. 

Fast att missa hela sina barns barndom är grovt. Jag tror att på dödsbädden, kommer man att tycka att det var mycket värre, än om man har missat ett steg i karriären och aldrig blev mellanchef...

Har du någon statistik på, att det är före detta hemmafruar som lever på soc? Det stämmer inte alls med min erfarenhet, det brukar vara kvinnor som aldrig varit gifta, utan fött barn under olika lösa förhållanden som går på soc. Är man gift så får man ju ut pengar i bodelningen, och innan de är slut har man ofta hittat ett jobb eller studier med CSN.

Min tyska väninna har som sagt börjat arbeta halvtid, hemifrån, nu när hennes dotter är tonåring. Hon arbetar som översättare, och detta var inget problem att få. Hon har ju sin gamla språkutbildning att falla tillbaka på, och hon har hela tiden hållit språken uppe. Hon har t.ex. pratat lite engelska med dottern varje dag sedan hon föddes typ, så att dottern talar också flytande engelska nu.

Det kan ju fortfarande vara relevant, om din sambo (glömde att han inte var din man, så hela den här diskussionen är ju irrelevant för dig egentligen - och NEJ en ring på fingret gör ingen skillnad juridiskt eller moraliskt), vill spara pengar så att de ska få ett stort arv. Hellre än att slösa sina pengar på dig. 

För att jag blir irriterad på att Sextiotalist måste gå in i precis VARJE tråd som handlar om gemensam kontra delad ekonomi, och rabbla upp samma saker till förbannelse. Liksom hon i VARJE tråd om ämnet låtsasförlovning, måste hävda att folk som är låtsasförlovade (d.v.s. bara har bytt ringar men inte planerar att gifta sig), har finare och mer tungt vägande förhållanden än andra sambopar...

...för övrigt undrar jag, helt stilla, hur många kvinnor som har dragit sig för att bli tillsammans med en högavlönad man, just för att de har varit rädda för de här diskussionerna och implikationerna. I andra länder (t.ex. Tyskland) finns inte detta problem, för där är det självklart att man och hustru har alla pengar tillsammans, och alla gratulerar kvinnan till att hon har kommit i hamn och fått det bra!

Här däremot, kan det visa sig att mannen har tänkt att hon ska betala hälften av alla utgifter ifrån sin undersköterskelön, och att han i stället tänker lägga sitt överskott på jaktresor med polarna, resor till Savile Row för att låta sy upp skräddarsydda kostymer, Rolex-klockor, handgjorda skor... Och omgivningen tycker sig även ha rätt att fråga om vilken "uppgörelse" paret har träffat, eftersom de har så olika inkomst. 

Sverige har blivit skitkonstigt, och det är feministerna som har stället till det. Massor av kvinnor har fått det sämre, p.g.a. feministtramset. 

Detta är ett väldigt känsligt ämne för väldigt många. Det finns få saker som par bråkar om så mycket som när det kommer till pengar.

Det finns fler delar att titta på när det kommer till delad ekonomi.

OM vi sänu att ni delar rakt av på alla fasta kostnader mat och kläder till barnen. 

Så har vi lite andra delar också

- Om ni går ut och äter, vem betalar då? Och hur ofta? 

- Ni ska resa vem betalar resan? 

- Extra kostnader som dyker upp exempel en bil som går sönder, vem betalar då?

För oftast finns det väldigt många andra poster i en familj som inte tas upp i diskussion som denna. Man kollar bara på dessa fasta räkningar som kommer varje månad.

Har själv varit i denna situation där man delat på allt och sedan behållt det som vart över för sig själv.

Det som vart då var precis samma klagande att varför ska du ha så mycket mer kvar än mig. 

Det roliga var att precis dem sakerna jag listade över togs varje gång och enbart från min lön. Men när det klagades till andra och frågade om råd så togs aldrig den biten upp. 100 000kr om året bara runt nöjen, resor, reparationer