Killar - Var aldrig ärliga om hur ni egentligen mår.
Alltså det här är inte en könsfråga utan en allmän social kompetensfråga.
Som någon med AS som har extremt svårt att inte svara ärligt på "hur är läget?" frågan som återkommer i alla sammanhang (det är alltså förväntat i alla sammanhang förutom i nära relationer att du ska besvara den med något enkelt och positivt helt oavsett hur du mår "jo, bara bra tack - själv?" och liknande - svarar du något annat kommer du få negativa/obekväma reaktioner för det är en social fråga och snarare en hälsning än en faktisk fråga om hur det är) har jag fått utveckla strategier för att inte behöva ha att folk blir obekväma och/eller faktiskt undviker allmänsocialt umgänge med en. En variant är "jo kunde varit värre", det får inte mig att må dåligt och stressat för att jag ljuger (behöver ju vara bra katastrof för att det inte kunde varit värre och är det sådan kris brukar folk ha överseende då man oftast behöver ursäkta sig ur situationen ändå) och är tillräckligt neutralt och ospecifikt för att ignoreras/accepteras i de allmänna sammanhang som gäller med t ex kollegor etc. Handlar det däremot om specifikt mer formella sammanhang är även det för avvikande (arbetsintervju, tillfällen som kräver klädkod med okända och ja t ex dejt med någon man inte känner än - även om det just då kan vara ok att medge att man är lite nervös/har fjärilar i magen).
Att svara ärligt på den frågan med någon du inte har en nära relation med och det inte är något positivt är helt enkelt att göra sig socialt obekväm - det är bara så det är och det gäller oavsett kön det är bara att lära sig leva med konsekvenserna av. Visserligen kan just män ha överseende med en socialt obekväm kvinna om de är kåta nog att de även överser med andra saker, desperation helt enkelt. Kvinnor är oftast inte sexuellt desperata på det sättet. Men jag lovar att folk reagerar negativt på dig som kvinna också om du är ärlig och negativ i det läget.
Själv är jag naturligtvis inte lika känslig för det som den stora majoriteten då jag inte själv har den spärren och menar faktiskt oftast en ärlig fråga (inte alltid då jag ibland tvingar mig att ställa dessa sociala frågor som egentligen bara är till för att hälsa för att inte göra andra obekväma med att vara konstig). Men även jag skulle reagera på om någon jag precis fått kontakt med på en datingsite medgav allmänt depressivt tillstånd i ett tidigt skede. Det är helt enkelt extremt avvikande att göra. Vore det däremot något specifikt som hänt "förlåt om jag verkar lite disträ men min hund dog häromdagen och är så himla ledsen/är orolig för en vän var fru just lämnade och får inte tag på honom" är det inte ett problem - men en del kan nog reagera på i alla fall det andra exemplet. Vara allmänt nere är helt enkelt TMI i en sådan situation och inte nödvändig information som om något stort och tragiskt just hänt.
Talar vi däremot om någon som jag är i ett förhållande med så är det absolut dealbreaker med någon som inte kan visa både positiva och negativa känslor. Hade ett 7 år förhållande med en kille som grät 1 gång totalt och det var precis i början och inte inför mig (fick reda på av den som var där) när han supit sig full och spytt på mina skor och trodde jag skulle dumpa honom - det gjorde jag naturligtvis inte då jag bidragit till att han blivit så full och vi fortfarande var tonåringar. Men aldrig någonsin efter det oavsett vad som hände, det gjorde att jag svor på att aldrig vara med någon som aldrig grät igen, brukar oftast fråga om det redan tidigt. Naturligtvis är det inte roligt med någon som gråter för allt hela tiden, men det är fortfarande mindre illa än någon som aldrig gör det, som aldrig släpper fram sina känslor eller ännu värre inte känner dem.
I vilket fall som helst så är det inte en könsfråga utan en fråga om social kompetens att man inte svarar ärligt på den frågan innan man har en nära relation.