• Anonym (Stanw­ell Perpet­ual)
    Tor 25 nov 08:51
    4413 visningar
    13 svar

    Gravid, vad göra?

    Är gravid och vet inte hur jag känner för det. Har aldrig varit intresserad av barn och känner inget vid tanken på att ha ett barn. Känner snarare att det kommer skapa problem med alla krav och den begränsade friheten. Dock har jag svårt att tänka mig ett helt liv utan barn och om jag föreställer mig mitt liv om 10-20 år känns det sorgligt om det inte finns barn i bilden. Å andra sidan älskar jag allt i livet som inte har med barn att göra - frihet, jobb, middagar, resor etc. Identifierar mig inte alls med "småbarnscommunityt" och är mest irriterad på alla småbarnsföräldrar som tror att världen kretsar kring just dem. Inget sammanhang jag vill ingå i. 

    Hur skall man resonera, vad är era erfarenheter?

Svar på tråden Gravid, vad göra?
  • Anonym (Johan­na)
    Tor 25 nov 12:38
    #1

    Hur gammal är du? Har du tid att vänta med barn så gör det. Gör abort och vänta och se om du faktiskt vill ha barn längre fram.

    Att föda ett barn innebär att du inte kan ångra dig. Självklart kan ett liv med barn bli oerhört fantastiskt bra och kan skapa känslor du inte ens visste fanns. Men kan också bli oerhört påfrestande och jobbigt om du inte riktigt hade tänkt dig detta livet just nu.

  • Anonym (A)
    Tor 25 nov 13:10
    #2
    -1 +1

    Med tanke på att du faktiskt vill ha barn så kan du lika gärna behålla det.

    Hur ser det ut med någon pappa till barnet? Har du en stabil relation osv?

  • Anonym (Upp till dig)
    Tor 25 nov 13:45
    #3
    Anonym (Stanwell Perpetual) skrev 2021-11-25 08:51:39 följande:

    Är gravid och vet inte hur jag känner för det. Har aldrig varit intresserad av barn och känner inget vid tanken på att ha ett barn. Känner snarare att det kommer skapa problem med alla krav och den begränsade friheten. Dock har jag svårt att tänka mig ett helt liv utan barn och om jag föreställer mig mitt liv om 10-20 år känns det sorgligt om det inte finns barn i bilden. Å andra sidan älskar jag allt i livet som inte har med barn att göra - frihet, jobb, middagar, resor etc. Identifierar mig inte alls med "småbarnscommunityt" och är mest irriterad på alla småbarnsföräldrar som tror att världen kretsar kring just dem. Inget sammanhang jag vill ingå i. 

    Hur skall man resonera, vad är era erfarenheter?


    Jag hade inte behållt barnet pga en eventuell framtid där jag kanske vill ha barn för att jag inte vill vara ensam.

    Du verkar ha ett rikt liv där du mår bra och är lycklig och är nöjd med allt runtomkring dig.

    Du gör självklart som du vill, men jag hade i dina skor valt att göra abort.
  • Anonym (A 2)
    Tor 25 nov 18:09
    #4
    Anonym (A) skrev 2021-11-25 13:10:01 följande:
    Med tanke på att du faktiskt vill ha barn så kan du lika gärna behålla det.

    Hur ser det ut med någon pappa till barnet? Har du en stabil relation osv?
    Håller med
  • Anonym (Chans­)
    Tor 25 nov 18:12
    #5

    Nu har du chansen så slipper du ångrar dig som 48-åring.

  • Anonym (En gång)
    Tor 25 nov 18:22
    #6

    Har aldrig gjort abort men tänkte som dig när jag var yngre "Om 10-20 år ser jag mig med barn men inte nu. Va innehållslöst livet skulle bli längre fram utan barn". Samma syn med ointresse i allt som har med barn att göra. Så jag sköt upp det pga massa olika anledningar, studier, vill jobba resa och allt de där. Men sen kom åldern där jag inte kunde vänta längre utan nu måste jag faktiskt göra ett val. Jag valde ett barnfritt liv och steriliserade mig. Ångrar mig fortfarande inte. Har barn runt mig med släkt och vänner, mysigt en stund men sen räcker det, plockar russin ut kakan. Jag har så mycket annat som fyller mitt liv med mening och känner ingen längtan.

    Mitt tips, gör abort om du är ung och har massa år kvar. Ett barn ska längtat och önskat tycker jag. Klart det kan bli lika älskat och önskat ändå men det finns fler i den senare oj kategorin som säger att de ångrar tidpunkten och partnern, inte självaste barnet. Men hade de gjort om skulle de väntat.

  • Anonym (Stanw­ell Perpet­ual) Trådstartaren
    Fre 26 nov 11:23
    #7

    Tack för er input. 


    Är 30, så är varken ung eller gammal. Lever i ett samboförhållande sedan tio år och har för övrigt ett stabilt liv. 
    Antar att jag mest är rädd för det okända och att livet ska bli till det sämre. Något som jag givetvis inte kan veta med säkerhet på förhand. Många säger att livet blir annorlunda med barn men ändå väldigt bra, och visst kan det ligga något i det.  

  • Anonym (En gång)
    Fre 26 nov 12:56
    #8
    Anonym (Stanwell Perpetual) skrev 2021-11-26 11:23:36 följande:

    Tack för er input. 

    Är 30, så är varken ung eller gammal. Lever i ett samboförhållande sedan tio år och har för övrigt ett stabilt liv. 

    Antar att jag mest är rädd för det okända och att livet ska bli till det sämre. Något som jag givetvis inte kan veta med säkerhet på förhand. Många säger att livet blir annorlunda med barn men ändå väldigt bra, och visst kan det ligga något i det.  


    Ne, då har du inte så jättelång tid kvar anser jag. Tillräckligt för abort och göra nytt försök, men du har inga 10 år kvar att vänta, snarare 5.

    Mitt beslut tog jag vid 31. Var singel också så då skulle jag ha både leta partner och börja försöka så jag kände det var nu eller aldrig. Ville inte bli mamma när jag är närmare 40 än 30, då fick de vara. Så skönt att slippa den pressen, skulle inte kunna njuta av livet och nuet annars.
  • Anonym (Britt­)
    Fre 26 nov 13:02
    #9

    O vad tycker sambon? Sen kan man ju nog resa o gå ut o äta även i ett liv MED barn. Bra uppfostran --- barn man kan göra diverse saker med, trots att det inte blir exakt så som det var utan barn.

  • Anonym (J)
    Fre 26 nov 15:10
    #10

    Verkar absolut som att abort hade varit det bästa för dig i din situation.

  • Lör 27 nov 04:40
    #11

    Jag skulle ta kontakt med en kvinnoklinik! 

  • Anonym (Incer­taine)
    Lör 27 nov 08:53
    #12

    Jag känner igen mig jättemycket i det du skriver. Jag har aldrig haft stark barnlängtan. Är inte intresserad av andras barn generellt. Det är antagligen ganska vanligt. Man vet ju inte hur det kommer att bli. Man tvivlar. Det är helt naturligt och sunt.

    Motsatsen, att bara anta att allt kommer att bli fint och rosenrött med barn är ju att lura sig själv.

    Jag tycker absolut att du ska behålla barnet.

    Däremot bör du prata med din partner och din barnmorska. Fundera på vad du behöver.

    I mitt fall var jag rädd att behöva ge upp mina intressen och bli en sån där mamma som bara pratade blöjbyten och puréer. Svintråkig.

    Min partner och jag pratade, och kom fram till lösningar som passar oss (han tog halva FL, vi åker bort på egen hand ibland, vi ser till att få lika mycket egentid med vänner var etc). Jag höll mig borta från mammagrupper och sånt och såg till att umgås med folk som inte hade barn själva för att slippa blöjsnacket.

    Nu har vi två barn i skolåldern. De är toppen.

    Jag är fortfarande inte intresserad av andras barn.

    TS, du verkar reflektera och vara en tänkande person. Du kommer att hitta ett sätt att förhålla dig till föräldraskapet som inte inkräktar på din person.

  • Anonym (Leila­)
    Lör 27 nov 13:08
    #13

    Jag har varit i princip samma situation. Jag gjorde abort. Efter aborten fick jag en enorm barnlängtan helt plötsligt. Då såg jag alla gravida och alla mammor med sina barnvagnar.

    Nu är jag närmare 40 och har bara lyckats få ett barn, som nu blir utan syskon.

    Så mitt råd är, behåll!!!

    Du vet ju att du vill ha barn i ditt liv framöver, så varför inte nu liksom. Så slipper du även abort, vilket även kan bli en rätt jobbig grej.

Svar på tråden Gravid, vad göra?
Logga in
Bli medlem
Medlemsregistreringen är tillsvidare avstängd mellan 00:00 och 07:00. Vänligen återkom senare.
Svara i tråden...