Namnbyte vid separation?

Jag tänker väl, skit samma? Spelar väl ingen roll vad folk tycker, det är ju ditt namn och det du kommer heta. Det blir ju dessutom främst jobb för dig att konstant byta namn med allt vad det innebär, men det är du ju van vid nu (på gott och ont). Vill du heta A-son så byt till det. 

Bara av nyfikenhet, varför har du inte tillgång till C-son längre?

Jag säger jämt till barnen att det folk sällan lägger någon vikt vid vad andra gör, att man inte ska bry sig så mycket om vad andra tänker och tycker. Verkar ha svårt att applicera det på mig själv.

Det var nåt med att jag bytte bort det för andra gången. Jag kan ha fel, men att gå tillbaka till det namnet igen känns lika lite jag som att ta grannens efternamn;)

Strunta i vad andra tänker. För mig var det viktigt att ta tillbaks mitt flicknamn. Barnen heter som pappan och det är helt ok eftersom det är deras sen födsel.

Om mitt ex gifter om sig vill då inte jag heta samma som nya frun. Usch.

Det kändes befriande att slutligen bli av sista anknytningen.

Enda problemet vid namnbyte är kk, pass och kontokort som måste ändras.

Dessutom att gå tillbaks till det efternamn du föddes till är logiskt i mina ögon.

Jag behöll ju mitt ex efternamn och folk har haft en massa åsikter om det, men det är faktiskt inte deras ensak. Detsamma gäller för dig. Det är ditt namn. Inte deras. 

Ganska vanligt att inte vilja ha sitt ex efternamn när man har gjort slut.Det bestämmer man själv helt enkelt.Andra får anpassa sig efter dina namnbyten.

Är du helt säker på att du inte har rätt att heta c-son? Namnlagen ändrades ju för ett par år sedan och blev betydligt friare än vad den var innan.

Jag gick från ett unikt efternamn taget av min farfar, och som i nuläget bara min farbror och hans två barn heter (och så mamma och jag) till ett riktigt dussinnamn. I kombination med mitt förnamn gjorde det att vi var 3 på orten, i samma ålder, som hette exakt samma sak. Så när vi skilde oss tog jag tillbaka mitt flicknamn. Nu planerar jag bröllop med min sambo och kommer då att lägga till hans namn och få ett huskeligt långt dubbelnamn, men det är okej för de passar ihop och mitt äldsta barn skulle gå i bitar om småsyskonen fick heta samma som jag när inte hen gör det. Dubbelnamn är ju inte exakt samma, så det funkar i hens autistiska verklighet.

Skickade för fort.

Det jag skulle säga var, gör det som känns rätt för DIG! Jag har haft flera arbetskollegor de senaste 20 åren som bytt namn ofta, och det är vad det är (min farfars far bytte efternamn 5 eller 6 gånger, vartefter de politiska vindarna blåste i Finland, därför valde min farfar ett internationellt gångbart, neutralt efternamn för att slippa eländet

Din blivande är inte sugen på att ta ditt namn då? Personligen, som någon som växt upp med ett tråkigt son-namn, hade jag älskat att få chansen att ta ett unikt efternamn.

+1

Byt till A-son, det du verkligen vill heta. Namnet är viktigt och det ska man trivas med.

Jag är också född A-son, bytte till B-son när jag var 10 och mamma gifte sig med min bonuspappa. Sen skiljde dom sig efter många års gräl. Mamma o jag fortsatte att heta B-son.

Min dotter fick hetta B-son och C-son (dubbla efternamn, mitt + hennes pappas)

Sen separerade vi och jag träffade en ny man som jag gifte mig med. Valde då att behålla B-son (bonuspappans namn) och la till D-son, som min man. Detta eftersom min dotter hette B-son och jag ville att vi skulle heta samma. Hennes pappa var tillfrågad men vägrade att hon skulle få byta till mitt nya efternamn trots att dottern ville det.

När min mamma gick bort (alldeles för tidigt) så kände jag hur B-son gnagde, kändes då fel att heta så när det inte ens var mitt riktiga släktnamn och mamma bara hade bråkat med min bonuspappa sista åren. Tog alltså då bort bonuspappans namn B-son, och lyckades namnändra dottern till D-son (makens och mitt nya namn) men hon heter även C-son, som hennes pappa.

Detta med namn kan verkligen vara komplicerat.

Tack för all input. Jag kommer nog genomföra bytet till det namnet jag verkligen vill ha och så skiter jag i vad folk tycker eller tänker. Det är ju en världslig sak :)

Ahit va namn! Men jag håller med, byt till det du själv känner är mest du- A-son.

Jag kan också ligga vaken över just efternamn... Jag heter, och har alltid hetat, A-son. Mina barn heter B-son, som deras pappa. Nu vill jag gifta mig och heta C-son. So far so good. Hade helst sett att mina barn också bytte till C-son men det kommer deras pappa aldrig gå med på och det är ok. Det som gnager i mig är fd fru C-son. Vill att hon tar sitt flicknamn men hon vill ju såklart heta som sina barn. Det vill min blivande man också. Funderar därför på att behålla A-son och lägga till C-son så kan jag välja när jag ska använda vilket.

Det där störde mig också innan jag gifte mig med min man, att få samma namn som exfrun. Mitt förslag då var att jag skulle byta till A-son (det namnet jag nu också vill byta till) och att vi då skulle ta det namnet när vi gifte oss. Min man var dock inte alls intresserad av att byta efternamn och det blev därför hans namn :(

Nu tror inte jag att jag någonsin kommer gifta mig igen, men OM jag skulle det så kommer jag aldrig mer att byta till en mans namn. Då får vi ha olika efternamn, det funkar ju det med.

Håller med det där med exfrun.

Det stör mig enormt att min mamma har kvar samma namn som ex nummer två och hans ex nummer två och därigenom hans biologiska barn som är vänner till mig.

Jag tycker hon ska byta till sitt flicknamn eller åtminstone ex nummer ett för då heter hon iaf samma som SINA biologiska barn. Varför ska hon heta som ett ex biologiska barn?

Jag tänker att om man är så orolig för vad andra tycker och tänker ska man låta saker vara som de är tills man har funderat klart och kommit fram till vad man vill själv.

Jag har full koll på vad jag själv vill, men i och med att det blivit ett skämt att jag bytt namn så många gånger känns det jobbigt på något sätt. Men i och för sig tror jag att det skulle bli samma om jag bytte tillbaka till det namn jag hade innan jag gifte mig. Det är ju ett namnbyte igen alldeles oavsett.

Att du inte ska byta efternamn till nästa gång du gifter då skilsmässa eller verkar vara en trolig framtid.

Det har du ju inte eftersom du säger att du är orolig för vad andra tycker. Hade du verkligen haft koll så hade du inte oroat dig för de skämt som omger dig.