Känner mig utanför människor och samhället

Skickar en stor kram till dig för det låter som att du har det jobbigt just nu. Får uppfattningen att du har en ganska dålig självkänsla som du skulle behöva arbeta med. Bara i detta inlägg kallar du dig själv för väldigt många elaka saker, gör inte det! Det vi säger om oss själva till oss själva bryter ner oss lika mycket som om någon annan sagt det. Försök att byta ut alla elaka ord om dig själv till uppskattande ord. Om det är svårt så försök iallafall att ha förståelse för dig själv. Ibland brukar jag krama och tröst mig själv och be om ursäkt till mig själv för att jag sagt elaka saker till mig själv.

Att din väninna sa att du inte kan kräva en kram behöver inte betyda att hon inte tycker om dig, det är ju pandemi-tider och hon kanske kände oro pga det?

Tack för den varma kramen! Den tjejkompisen och jag har kramats tidigare, trots pandemin. Jag kände en stor dålig samvete som fick mig känna att hon kanske känner numera en enorm obehag. Så jag behöver nästan undvika att komma till sammanhang där hon befinner sig.

Jag har ju helt klart en dålig självkänsla eller en bra självkänsla, beroende på hur man ser på saken. Jag har ju liksom koll på vad jag är bra och vad jag är dålig på.

T.ex vet jag att jag är duktig på att läsa av människor. Men exakt vad skulle jag kunna bidra till samhället och människor överlag? - Det är en retorisk fråga. Jag är helt enkelt en dålig människa som inte kan bidra med någonting, dessvärre.

Jag har just tagit kontakt med 1177 och skrivit angående min psykisk ohälsa, i försök till att komma i kontakt med en psykolog.

Den incidenten som hände igår, fick mig att få enorm dålig samvete, där jag tänkt väldigt mycket på att jag kanske är en obehaglig person och kanske många gånger så kanske många känt obehag, men inte reagerat och bara haft sin ''pokerface''. Sedan igår kväll har jag varit förvirrad och känt en stor dålig samvete att jag fått henne att må dåligt. En gemensam vän, sa: ''Det är nog inte så illa som du tror att det är. VI som känner det vet att du är en fin person''. Det var fint sagt, men det varade inte länge till jag hamnade på botten igen. Som sagt, så fick det mig att tänka på att jag kanske varit obehaglig fler gånger utan att fått någon bekräftelse.

Tack för ditt inlägg. Det känns faktiskt skönt att få en respons!

Helt otroligt. Jag har fått tid hos en kurator redan på måndag. Jag trodde sådant här skulle ta tre månader.

Detta är för bra! Dock så fastnade jag i mina tankar på hur jag skall formulera mig bäst för att få mig förstådd.

Jag vill inte sitta där och sluddra och sedan få respons: ''Det är ingen fara med dig!''.

För jag mår otroligt dåligt. .Jag behöver verkligen hjälp!

Jag undrar hur kuratorer är. Är det någon som har bra erfarenhet med kuratorer? Blir det inte mycket snack om: ''Hur duktig man är''. Och alltid är positiv för sin klient oavsett vad man säger i princip.

Hej Ts!

Jag känner igen vissa delar i mig själv när jag läser ditt inlägg. Blir berörd. För jag vet hur lätt det är att "slå ner" på sig själv.

Jag tänker:

1. Alla är bra på något. Det är du också ts! Du är inte korkad eller sämre än någon annan människa. Du är du. Du är bra! Jag ser att du kan uttrycka dig bra i skrift till exempel.

2. Livet går upp och ner. Men att lära känna sig själv, sitt beteende, sina tankar lite bättre genom att ta hjälp av en psykolog, och där få hjälp med att kanske få syn på sig själv bättre är bara bra. (Har själv tagit hjälp av proffs då och då. Trots att jag tänkte jag behöver ingen hjälp) Jag tror att du kan få fin hjälp av en psykolog att hantera dina känslor av att känna dig mindre värd (det är du inte!).

Det du beskriver och som försvårar för dig i din tillvaro, går att få hjälp med i terapi.

Jag önskar dig ts, allt gott och glöm inte att du är värdefull. Värdefull och viktig!

Jag tror på dig för du är medveten om dina känslor.

Lycka till ts

Hej igen Ts!

Jag glömde säga: Hon som reagerade så med kramen, försök om du kan, att släppa tanken på att du skulle vara obehaglig. Det är jag säker på att du inte är. Själv blir jag väldigt glad om någon ger mig en kram. Älskar kramar. Hon som reagerade så mot dig kanske själv hade en dålig dag eller liknande? Låt inte dina dåliga tankar om dig själv ta över. Jag tror åå dig. Av mig får du nu en stärkande kram via nätet

Sen en sak till: Du skriver såg jag nu angående att prata med någon kurator/psykolog så här:

"Jag vill inte sitta där och sluddra och sedan få respons: ''Det är ingen fara med dig!''. Detta kommer inte hända ts! Och skulle det mot all förmodan göra det, så är det något fel på den professionella som lyssnar . Att du inte mår bra är ju något som den du pratar med vet och är satt att tillsammans med dig hjälpas åt att få dig att må bättre,. Det kan stundtals kännas jobbigt med att prata om sig själv, och sina fel osv (som en själv upplever det) men i längden är det jättebra.

Så tro på dig själv. Ingen bra terapeut säger "det är ingen fara med dig" när du är modig och ber om hjälp.

Lycka till igen Ts!

Tack och vad härligt att du berätta och analyserar angående hennes reaktion. Det hjälpte en smula. Man kan ju dock inte veta hur hon uppfattade det hela, så jag mår fortfarande dålig samvete för det. Kanske kände otäckt för henne i alla fall.

Tack för att du skriver att en kurator inte kan reagera så som jag misstänker.

Stort tack skall du ha, för att du skriver i min tråd!

Hej igen Ts!

Tack själv för att du delar med dig. Håller alla tummar för dig nu Försök att inte vara så hård mot dig själv. Om dig själv. Kram!

INFJ (introvert, intuitiv, feeler, planner)? Som känner mer intresse för andras känslor än sina egna? Som använder den existensiella intelligensen, precis som Gud? (Gud använde inte den matematiska eller kinetiska/rörelse-intelligensen t.ex.). Besök mer än gärna personalitycafe.com om du vill.

Jag tycker att det låter som att du har en högkänslig personlighet. Google HSP eller högkänslig och läs.

Vi tar mycket personligt trots att det inte alls är riktat mot oss alltid. Vi är väldigt känsliga och är bra lyssnare. Tar inte så mycket plats utan är gärna tysta och bara känner in stämningen och lägger märke till detaljer, både hos människor och i döda ting. Vi har ett rikt inre liv och tänker mycket. Analyserar och har svårt att säga nej för vi vill inte göra andra upprörda och ta det personligt.

När vi är i vårt högkänsliga läge kan det rinna över och då tappar vi tålamodet. Vi kan agera lite som en med borderline. Dvs att vi ter oss maniska och oresonliga.

Detta läget blir vi i när vi inte trivs eller mår bra. Tex om något ljud stör oss, en doft stark parfym, någon som är elak mot oss osv.

Man ska umgås med folk som får en att må bra och det kanske inte denna vännen gör? Hon får dig att tvivla och boka tid till psykolog.

Tack!
Jag har läst om högkänslighet personlighet och det var väl kanske en tid sedan som jag misstänkte att jag kanske hade det. Men jag tror faktiskt inte att jag har det.

Angående om vännen. Nu låter det lite som om man anklagar henne för att jag mår dåligt och bokar tid hos vårdcentralen för samtal. Jag vill vända allting emot mig istället.

Det var som så att jag kanske helt enkelt missförstod det hela och borde ha sett signalerna tidigare. Visserligen kanske en del av mig känner att hon kanske borde ha sagt rent verbalt att ''Idag vill jag inte krama''. Istället för att säga: ''Du kan inte kräva en kram''. För jag krävde trots allt inte. Jag bara missförstod. Å andra sidan; så kände hon kanske att jag ''krävde'' = Att hon kände en obehag.

Med det sagt, så känner jag att det var jag som gjort fel. Även om jag inte hoppade på henne rent fysiskt, så kan det ändå vara som så att hon kände obehag.

Jag kände både förnedring av hennes uttal. Så jag känner konstant skam och dålig samvete. Jag planerar på att be om ursäkt när jag träffar henne. Förhoppningen är att det skall kännas skönt att få bekräftelse att jag absolut inte ställde något krav på henne och att jag respekterar henne.

Jag vill också understryka att det är ju inte bara hon som det handlar om här. Utan jag känner helt utanför och en enda stor idiot. Jag bidrar inte med något och jag känner att jag är otroligt iväg för andra människor i min omgivning/vänner som jag umgås oftast med.

Jag har kommit i den tanken av att jag undrar om dessa ser mig som vän överhuvudtaget eller om vi bara råkar umgås med varandra. T.ex kommer vi på olika aktiviteter att göra i kyrkan och då råkar jag ju bara vara där. Samtliga människor blir inbjudna. Nya och gamla bekanta är välkomna in. Jag undrar helt enkelt om dessa vänner hade makten att ta bort mig totalt så jag inte finns någonstans på sådana evenemang eller närheten av de överhuvudtaget, så kanske dessa skulle tagit en sådan chans och gjort så jag aldrig mer kommer. Avslutar vänskapen helt enkelt. Jag tror helt enkelt inte längre att jag är omtyckt och att jag bara är idioten i gruppen.

Det som Anonym (Ledsen och arg), tyckte jag var väldigt fina ord. T.ex så tycker att personen att jag inte skall vara hård emot mig själv.