Mitt barn är inte lika viktigt..

Anonym (Ts) · 2021-12-04T00:05:54+01:00

Hur ska jag tänka och göra? Tillsammans har vi 3 fantastiska barn. Dom 2 äldsta är mina bonusbarn. Inga gemensamma. Det är ganska nära i ålder vilket dom har haft otrolig glädje av och även vi. Vi har varit ett par i nästan hela barnens uppväxt och hittat på massor med saker.. Men en sak som stör mig, som jag märker ju äldre barnen blir.. då min biologiska är 4 år yngre än "vår" äldsta.. Att min man inte längre tycker att det är självklart att vi hittar på roliga saker för att dom 2 äldsta inte längre har något intresse av att vara med.. Hans 2 biologiska har alltid varit, förståeligt, hans allt. Jag har alltid tyckt att barnen ska komma först och jag har alltid värnat om allas relation, inklusive relationen till barnens mamma. Jag själv har ingen kontakt med mitt barns pappa och har aldrig haft. Jag har alltid värdesatt min och min mans relation så högt för att jag har varit så tacksam och glad över att han inte gör skillnad men jag märker nu att det är skillnad han gör. Nu är det helt plötsligt inte på tal om att frigöra tid för varken mig och mitt barn eller för honom och mitt barn för att dom 2 barnen han har inte vill vara med. Det blir då orättvist enligt honom för att hans barn aldrig hade möjlighet att göra något ensam med sin pappa, vilket jag heller aldrig uppfattat varit ett problem. Nu tycker inte han att vi ska åka på semester eller göra nånting alls pga orättvisa vilket leder till att min biologiska, som inte ens är tonåring, sitter på sitt rum som hans tonåringar gör.. fastän han är "yngre" och kanske behöver annat.. jag försöker hitta på saker men min man ger mig alltid dåligt samvete över dom andra barnen vilket får mig att tveka men det känns sååå fel. Vet inte vad jag ska göra? Han accepterar inga orättvisor mot hans barn så jag undrar mest varför det är okej gentemot mitt. När hans barn var i samma ålder som mitt är nu gjorde vi massvis med saker.. men nu står det still. Är livrädd att mitt barn ska fara illa.. hur ska jag göra/tänka ??

Anonym (Ts) skrev 2021-12-04 00:56:52 följande:

Jag har ställt mig i bostadskö för ca 2 månader sedan då jag upptäckte av en slump att min man står i bostadskö.

Jag arbetar heltid, är högskoleutbildad dock inom kvinnodominerade yrke så är rätt lågavlönad jämfört med min man som tjänar nästan dubbelt än mig. Jag har inte ens råd att pensionsspara medan han har råd att lägga pengar på tex aktier varje månad. Har diskuterat min ekonomi, vår ekonomi och skillnaden där, sååå många gånger. Hans svar är alltid "det är inte mitt fel att du tjänar så" samtidigt som jag inte just NU har en möjlighet att förändra det. Jag köper det mesta av maten tex, samt betalar mina fastna räkningar, har alltid tagit ALL vabb, betalar kläder till mitt barn som oftast är begagnat vilket jag även köper till hans barn som inte duger och han köper då dyra märkeskläder till de 2 med motiveringen att jag kan ju köpa sånt också om jag vill.. men samtidigt så tankar han min bil full för att han då anser sig "skuldfri" för att jag handlat mat till en helg för honom och barnen som jag själv inte ens får en matlåda av. Han betalar inte en krona i drivmedel pga milersättning.

Han behandlar dig som skräp, på det behandlar han ditt barn som skräp

Jag brukar inte skrika dumpa men här är det så uppenbart att du lever med ett riktigt as
Är ni gifta så kontakta en jurist, är ni sambos likaså, ta reda på dina rättigheter sen lämnar du och sätter dig själv och ditt barn först, det är på tiden att någon gör det.

Mitt barn är inte lika viktigt..

INNEHÅLL