Vem väljer ni? Er sambo eller ert barn?

Den vuxna personen som kräver att jag måste välja är den personen som väljs bort. Är det ett litet barn som inte vill att mamman/pappan ska ha någon pojk/flickvän, då får man fundera på varför och hantera det utifrån det.

Självklart är det ett ickeval. Såna där etiska dilemma var det bara nazisterna som pysslade med.

Även om du skulle vilja kan du inte välja bort ditt barn. Är man förälder kan man inte sluta vara det

Barnen kommer som nummer ett. Skulle jag inte leva med barnens pappa och en presumtiv partner sa åt mig att välja bort mina barn så kan den personen dra åt skogen. Skulle mina barns pappa av någon anledning när barnen är vuxna säga att vi ska klippa banden till ett av barnen så kan även han dra åt skogen. 

Kärleken till mina barn är ovillkorlig. Jag kommer inte alltid att gilla de val de gör men jag kommer aldrig sluta älska dem. 

Mina barn givetvis. Hur kan det ens vara en fråga?

Det beror på situationen.

Vadå ska inte vara biologiska?

Mina ungar går först, andras betyder inte så mycket för mig.

Förstår inte frågan.

Din partner är sjuk TS. På riktigt.

Förstår du verkligen inte det?

Lätt, ungarna. Alla dagar i veckan.

Frun kan du få för en hundring. Alltså, det medföljer en hundring.

Om du ställer den frågan till min sambo så hoppas jag att han skickar mig åt skogen! Alltid barnen först! :)

För mig är det en självklarhet att jag väljer mina barn. Jag skulle inte ens tveka