Brottslighet - prevention!

Jag vet inte vad det är som gör att jag och mina syskon i alla fall hittills inte blivit kriminella. Vi kom till Sverige för 15 år sedan när jag var 8. Jag har 3 äldre syskon och 4 yngre, kommer från ett land med djupa kontraster. Vi var ganska fattiga där, min pappa försörjde oss på dagjobb, stölder och narkotikaförsäljning. Både min mamma och min storasyster, som var 12 när vi kom hit, sålde sig om det behövdes. Kanske min äldsta bror också, han har sagt att det kan ha hänt när vi pratat om svårigheter i förra hemlandet. De som inte är fattiga där är extremt rika, men det finns nästan inget mellantig. Man är antingen fattig eller stenrik. 

Då och då bryter det ut småkrig och så i området och det var under en sån orolig period som vi flydde och till slut hamnade här i Sverige. Vi fick en lägenhet i Rågsved i Stockholm. Min pappa fick ett riktigt jobb och en utbildning parallellt den sommaren och jag minns att han kom hem till oss efter första dagen på utbildningen och grät för att hans 5 döttrar skulle få gå i skolan. Hans mamma, min farmor, hade mördats innan jag föddes för att hon startat en skolverksamhet för flickor med hjälp av FN. När mitt yngsta syskon började i skolan gjorde min mamma det också. Det har nog varit till hjälp att våra föräldrar värderar skola och kunskap högt. I vårt gamla hemland så var och är utbildning biljetten ut ur fattigdom i många fall.

Sen sa min äldsta storebror en sak också för ett par dagar sedan när han fick höra om en som blivit skjuten här i närheten. Han sa att småkillarna som pangar på varandra här i Sverige gör det för det har aldrig varit i närheten av riktigt krig och riktig fattigdom. De går och tror att det är coolt för de vet inte vad det faktiskt innebär. När de väl trykt av den där kulan, eller vad det är annars de gör för sina gäng, är det för sent, leken har blivit allvar och de ångrar sig för jävligt efteråt. De tror att det är som på film och i tv-spel, utan konsekvenser och de kan bara stänga av om de vill. För sent fattar de att det inte går. Min bror jobbar med såna här ungdomar så han hör en del. Killar som blivit utbrända av gängkriminalitet för att de inte har någon verklighetsförankring och inte får någon förrän försent.

Men resurserna räcker inte till. Och soc och bup då har det redan gått för långt. Det behövs andra resurser tidigare. Det behövs resurser i skolorna för att kunna splittra gäng där. Det behövs resurser på fritiden för att hindra och förebygga. Det handlar ofta inte om individer som behöver soc och bup utan om grupper som trycker på och hetsar varandra i och mellan grupper, som inte har något konstruktivt att göra. Jag vet att många skrattar åt en när man tar upp saker som att fritidsgårdar har lagts ner men de gjorde faktiskt större nytta än många tror. Resurser som kunde ha lagts på fritidsgårdar med närvarande vuxna som kunde jobba och förebygga läggs nu istället i andra änden, när det redan är för sent.