Varför blir vissa personer utanför?
Om vi spekulerar fritt så undrar jag varför somliga helt normala personer blir utanför en grupp och/aldrig får vänner? Vad kan det vara hos en allmänt trevlig person som gör att ingen vill följa upp för vänskap?
-
-
Svar på tråden Varför blir vissa personer utanför?
-
Jag skulle nog säga att jag är en sådan person ibland- beroende på vilken grupp människor det handlar om.
Jag har min umgängeskrets som jag kan vara mig själv med. Sen när man hamnar bland grupper- har hänt både jobb och fritid. Så känner man inte att man klickar med dom. Jag har svårt att släppa in alltför mycket folk i mitt liv då jag genast känner igen en eller flera personer man inte kan lita på.
Men å andra sidan lider inte jag av det, kanske mer i tonåren det var så. -
Håller med dig, har också rest mycket. Men många svenska kvinnor (är själv svensk) snackar mycket och skvallrar- hittar på saker. Det är nog mycket sånt gammalt som sitter kvar från tonåren och har själv märkt att många fortsätter vara så i vuxen ålder. Dvs-växer aldrig upp. Därför jag trivs bra med min umgängeskrets både privat och på jobbet.Anonym (Maria) skrev 2021-12-11 11:14:07 följande:
Finns nog många olika orsaker, ofta är man inte särskilt intresserad själv av andra människor kanske. El har tröttnat.....
Tycker mest det är ytligt, glättigt tramsande.
Känner inte alls igen bilden av beige människor som någon skriver, själv reser mycket och bor delvis utomlands, är social normalbegåvad, hamnar nästan alltid i en lyssnarfunktion hos alla potentiella vänner och bekantskaper. Har märkligt nog bäst vänner i utomlands.
Jag orkar inte riktigt längre att aldrig själv få uttrycka mig, så har börjat undvika människor nästan här i Sverige. Folk verkar ha ett väldigt behov av att hävda sig här.
Sedan vet jag i mitt fall har mobbing (vet fortfarande inte varför ens) Inte för att det måste finnas en anledning såklart men) genom skolåren har det satt djupa spår och känner tyvärr en viss misstänksamhet särskilt mot andra kvinnor, då det gång på gång visat sig även i vuxen ålder hur mycket sk*t som snackas.
Är högutbildad, ser hyfsat bra ut och har familj och barn.
-
Ingen passar in överallt. Problemet är om det händer hela tiden. Om man hade svårt att få vänner i skolan, om man på jobb efter jobb har svårt att komma in i gruppen, om inte ens gemensamma intressen leder till vänskaper. Då måste man titta närmare vad det beror på. Fel miljö, otur eller ligger det hos en själv?
-
Du skriver två ganska intressanta saker:Anonym (Maria) skrev 2021-12-11 11:14:07 följande:
Finns nog många olika orsaker, ofta är man inte särskilt intresserad själv av andra människor kanske. El har tröttnat.....
Tycker mest det är ytligt, glättigt tramsande.
Känner inte alls igen bilden av beige människor som någon skriver, själv reser mycket och bor delvis utomlands, är social normalbegåvad, hamnar nästan alltid i en lyssnarfunktion hos alla potentiella vänner och bekantskaper. Har märkligt nog bäst vänner i utomlands.
Jag orkar inte riktigt längre att aldrig själv få uttrycka mig, så har börjat undvika människor nästan här i Sverige. Folk verkar ha ett väldigt behov av att hävda sig här.
Sedan vet jag i mitt fall har mobbing (vet fortfarande inte varför ens) Inte för att det måste finnas en anledning såklart men) genom skolåren har det satt djupa spår och känner tyvärr en viss misstänksamhet särskilt mot andra kvinnor, då det gång på gång visat sig även i vuxen ålder hur mycket sk*t som snackas.
Är högutbildad, ser hyfsat bra ut och har familj och barn.
1. Du tycker att det är mest glättigt trams. Varför dras du till folk som du upplever som sådana? De här människorna märker garanterat att du ser ner på dem, varför ska de bjuda in dig till någon gemenskap? Och varför söker du dig till dem?
2. Du är misstänksam mot andra kvinnor. Det här märks garanterat också, ingen kommer försöka anstränga sig för att bli polare med någon som är avogt inställd från start.
Och nej, kvinnor snackar inte mer skit än män. Och långt ifrån alla kvinnor snackar skit om andra.
Men ingen kommer anstränga sig att bli vän med dig med den attityd du har mot andra. -
Man behöver sätta sig i situationer där man naturligt pratar med andra. Haka på om några kollegor börjar löpträna före jobbet, gå på bostadsrättsföreningens städdagar, gå en kurs, åka på gruppresor där man naturligt hamnar i sällskap med andra, ställa upp som ledare i barnets scoutgrupp. En del gör inte så mycket sådant, utan väljer mer ensamma aktiviteter. Reser med bara familjen, lämnar barnen på aktiviteter och går etc.
Många tycks vänta på en inbjudan till middag som start på en vänskap, men för de allra flesta börjar en vänskap med ett antal timmar bredvid varandra i skolbänken, sandlådan eller på vandringsstigen. -
Nej, du antar mycket fel saker om mig. Det är mer så att människor dras till mig som en magnet mer.Anonym (Parsly) skrev 2021-12-11 12:02:45 följande:
Du skriver två ganska intressanta saker:
1. Du tycker att det är mest glättigt trams. Varför dras du till folk som du upplever som sådana? De här människorna märker garanterat att du ser ner på dem, varför ska de bjuda in dig till någon gemenskap? Och varför söker du dig till dem?
2. Du är misstänksam mot andra kvinnor. Det här märks garanterat också, ingen kommer försöka anstränga sig för att bli polare med någon som är avogt inställd från start.
Och nej, kvinnor snackar inte mer skit än män. Och långt ifrån alla kvinnor snackar skit om andra.
Men ingen kommer anstränga sig att bli vän med dig med den attityd du har mot andra.
Jag måste dra mig undan till slut och begränsa umgänge. Detta är människor, vänner från alla möjliga yrken, utbildningsnivå vad som. Jag ser inte ner på dem alls.
Jag nämnde mer allmänt i början av inlägget att vissa kanske upplever människor som tjatiga, glättigt, ytligt osv. Inte jag personligen.
Tror iaf det beror på att jag är troligtvis, baserat på min livserfarenhet är en väldigt bra lyssnare antagligen som jag blir denna magneten.
Om du hade läst vad jag skrivit ordenligt istället för att dra en mängd felaktiga slutsatser.
Jag är öppen och har ingen misstänksamhet i början utan kör med öppna nya ögon, men det har så ofta visat sig genom åren hur det kan se ut och låta.
Har aldrig påstått att alla kvinnor skulle prata illa om andra. Nu har man ändå levt i över 40 år så har man upplevt en del saker i livet.
Tyvärr sätter mobbning enormt djupa spår ja, det är ett faktum som kan skapa visst skada i förhållande till andra. Även om man kan dölja det utåt väldigt bra.
Märkligt nog finns alltid bara mobbningsoffer. Aldrig några mobbare. Aldrig någon som erkänner att fy f*n vilken hemsk mobbare jag var/är. Märkligt fenomen. -
Är rätt blyg av mig ja. Men kan samtidit ändå va rätt typ social me människor jag känner välAnonym (Olika) skrev 2021-12-11 11:35:05 följande:Är du blyg av dig? Tvärtom kanske du är social?
-
Precis så är det för mig. Jag är jättebra på att ha bekanta, att kallprata etc. Jobbkontakter tycker att jag är såå trevlig att ha att göra med.Fjäril kär skrev 2021-12-10 21:51:14 följande:
För att få en vän måste man vara en vän. Dvs bjuda på sig själv, bjuda in till vänskap och möjliggöra vänskap. Att vara artig och vara socialt trevlig räcker liksom inte.
Men jag har en spärr mot att öppna mig. Behöver känna en person länge för att göra det. Därför har jag få vänner, men många bekanta. -
Jag har aldrig förstått min plats i vänskapskretsar. Jag är tydligen bäst när folk har behov men annars är jag värdelös. Jag har som inga vänner, bara människor som lutar sig mot mig när det stormar.
-
Du är social med dom du redan känner är du en populär vän generös?Anonym (maryam) skrev 2021-12-11 12:30:32 följande:
Är rätt blyg av mig ja. Men kan samtidit ändå va rätt typ social me människor jag känner väl