Gemensam ekonomi, arv, enskild egendom

Jag tycker det är hon som är småsint. Också en av orsakerna jag inte gillar konceptet gemensam ekonomi. 
Att hon hade lagt undan en del av arvet som säkerhet är en sak. Men att du fortfarande ska vara den som tar det största ekonomiska ansvaret även om hon nu har möjlighet att bidra betydligt mer. 
Lite dina pengar är våra pengar, mina pengar är mina pengar. Säg att du numera kommer ta en mindre del av era gemensamma kostnader och hon får bidra mer

Egentligen är det två frågeställningar, gemensam ekonomi vs enskilt arv.

Ett arv som genom testamente är skrivet som arvtagares enskilda egendom är ju skrivet så av en anledning, som till exempel att make/maka inte ska få ta del av arvet vid en eventuell skilsmässa. Den som skrivit testamentet har ju faktiskt valt att skriva det så. Detta tycker jag generellt ska respekteras.

Om mina barn fått ett arv som enskild egendom och valt att spendera det på bostaden som är gemensam med partnern utan att skriva papper på det så hade jag blivit irriterad för jag hade tyckt det varit respektlöst mot den som skrivit testamentet. Samtidigt är det arvtagarens val att göra precis som hen vill med arvet och inget man kan lägga sig i.

Din fru gör alltså exakt som hon vill med arvet.

Gemensam ekonomi, det här är ju ditt /ert val. Din fru har alltså inte bidragit nämnvärt till er ekonomi, delvis av bekvämlighet skriver du. Du har uppenbarligen accepterat det under en massa år. Ditt val och konsekvensen är tydligen att du inte har något sparande medan hon har 1 miljon på banken nu.

Man får väl anta att ingen av er har något sparande? Om hon under era år tillsammans har lyckats spara p.g.a att du bidragit mer, ja då är något fel och ni bör dela upp det sparandet mellan er. Har ni levt mer "hand ur mun" och inte kunnat spara något så är det så (många lever så). Du verkar lite sur över att hon fortsatt jobba deltid när barnen blivit äldre - det är något ni kan prata om i så fall - att det är dags att hon jobbar mer för att bidra mer ekonomiskt? Kanske en dag att du skulle vilja gå ner lite i tid tex, vad händer då? 

NU har hon plötsligt ett arv. Du tycker det här blir fel, men jag tycker du ska utesluta vissa saker ur det resonemanget. Ni har tillsammans valt att leva på ett visst sätt, ni har varit överens om det så du kan inte komma nu och liksom klaga på den biten (förutom om hon sparat undan pengar under den tiden).

Däremot kan ni prata om NU: Rimligheten i att detta ska ses som "era pengar" eller inte. 
Har du själv något arv att se fram emot i framtiden - vad händer i så fall då? 

Småsint!
Nu har din fru mycket pengar, då är det hennes tur att stå för majoriteten av utgifterna. Sätt ner foten direkt och backa inte. 

Inte okej. Vi har också helt gemensam ekonomi och jag har lite lägre lön än min man. Aldrig några frågetecken kring det. Men jag har istället med mig mer kapital in i relationen och lika självklart som det är att båda våra löner är gemensamt så är det självklart att pengarna som jag fått är våra gemensamma. Inte okej att plocka russinen ur kakan som din gör. Enda läget när det är okej är om man ärver någon släktgård eller liknande anser jag.

Spännande svar du får förresten. Hade det varit omvänt med kvinna och man så hade kvinnan blivit uppmuntrad och mannen kallad snåljåp.

Jag hade faktiskt sagt : "Intressant att du vill skilja på ditt och mitt NU, men vill du det så respekterar jag det", och satt in mina pengar på ett eget konto, så får ni lägga hälften var till mat och drift. Kanske får hon då gå upp i arbete för att täcka sin halva, eller ta av sitt kapital, men det är hennes val. Man kan inte både äta kakan och ha den kvar.

Jag och min man delar lika på alla kostnader, och har våra egna sparande, och jag tycker den modellen fungerar bra.