• Anonym (Anonym)

    Kan inte förstå att det är sant, jag har varit otrogen

    Jag börjar med att säga att jag aldrig i hela mitt liv hade tänkt att vara otrogen, jag vet själv hur hemskt det känns. Kan knappt förstå att det har hänt nu.
    Tack för att ni läser det här, jag kan knappt läsa själv vad jag skriver känner mig helt borta.
    Bakgrund:
    Under tre år så har vi växt ihop, dessutom flyttat ihop sedan två år tillbaka. Jag älskar hen oerhört och hen gör det likaså tillbaka (nu för stunden åtminstone). Vi har planerat en framtid ihop med giftermål, barn, ett fint hus och så vidare.
    Det enda problem som varit i förhållande har varit brist av sexlust hos min partner, vilket har resulterat i att jag tittat på mycket vuxet och tillfredsställt mig själv. 
    Händelse (5 dagar sedan):
    På 15 minuter har jag raserat hela våran värld, jag och min partners tre-åriga underbara förhållande. 
    Jag fick en sen inbjudan till en hemmafest av en vän och valde efter många om och men att följa med dit. Jag blev hejdlöst berusad väl där och delade en oskyldigt kul stund med gamla vänner där. Men plötsligt skulle alla dra och jag som ganska nyligen hade kommit dit kände mig inte riktigt redo att dra hem.
    Men eftersom att det bara var jag hen som bodde där kvar så satte jag omgående på mig jackan och mina skor för att tacka för mig.
    När jag kramade hen så höll hen fast mig och bad mig stanna för bara en shot till, vilket jag slutligen gick med på, dumt jag vet. Jag kan tillägga att jag berättade att jag har en sambo hemma som väntar.
    Jag pratade om jobb och annat med hen för att hålla det på en god nivå. Men plötsligt strök hen handen mot mitt lår och jag blev helt förstelnad av skräck. Och plötsligt knäppte hen av skärpet och jag blev helt tagen av stunden. Jag försvann totalt in i en annan värld och det blev som en film. Hen drog mig till sitt sovrum och det slutade med ett initierat samlag som inte slutfördes. Sekunden jag insåg vad som sker så kom det som en käftsmäll. Jag hoppade ur sängen och tog illakvickt på mig kläderna och åkte förtvivlat hem.
    Eftertanke:
    Jag vet att detta är mitt fel och att jag inte borde satt mig i den situationen. Jag kan inte hela min värld förstå att det har hänt nu. Min sambo är så underbar och hen undrar nu varför jag är så låg. Hen skulle bli helt förkrossad om hen fick reda på det, jag också. Men hur kan jag fortsätta leva såhär i lögn. Jag är alldeles illamående och är beredd att göra allt för att få det att fungera igen, jag har insett hur mycket jag  älskar min partner och hur mycket hen älskar mig.
    Vad ska jag ta mig till? Hjälp snälla.
    TRÅDSTARTARENS TILLÄGGSKOMMENTAR 2021-12-18 09:02
    Uppdatering:

    Hej, tack för alla som svarat.

    När jag skrev det här så vad jag oerhört förvirrad och förstod inte riktigt vad som hade hänt, jag gör det fortfarande inte men bilden är klarare.

    Men händelseförloppet var lite annorlunda än så jag förklarat egentligen (nu när jag har benat ut allt i huvudet).

    Jag förenklade och förkortade tidigare.

    Obs nämnde då att det inte vara fullbordad sex, men missförstod begreppet. Avbrutet sex är rätt ord för det.

    Jag behöver återigen dela med mig händelseförloppet. Känner stort behov att skriva av mig om vad som hänt, för att bearbeta mig själv först och främst. Hur jag kunde göra något så fruktansvärt. Men även era tankar kring det.

    Händelseförlopp, detaljerad version:

    Jag drog till hemmafesten sent, hade druckit innan med andra kompisar.

    Väl där så hade vi kul i några timmar och tog mängder av shots. I slutet av festen så satt jag och pratade med hon som bodde där, om jobb och allt sånt man brukar prata om. Men rätt som det var så skulle alla sticka från festen, och jag insåg snabbt att det bör jag då också göra, så jag gick till hallen jag med. De andra hann sticka när jag satte på mig jackan.

    Jag sa hejdå till hon som bodde där.

    Men hon bad så mycket om att bara få ta en shot till med mig, hon verkade ledsen över att alla stuckit.

    Men jag sa att jag behöver åka hem till min sambo. Men jag tyckte lite synd om henne och gick med på bara en shot till, för jag själv hade ändå ganska nyligen kommit dit och tyckte att vi hade haft en oskyldigt trevlig konversation.

    Efter ca 10 minuter prat om hennes problem så tar hon plötsligt på mig och rör vid mitt skärp. Jag sa ifrån och så gick jag till dörren igen och sa återigen att jag måste hem till min sambo nu - men hon bad mig att snälla stanna. Jag sa att det inte går - du måste förstå mig, snälla.

    Hon smeker på mig och tar på mig mellan benen och kysser mig, jag blir helt förstenad av skräck och vet inte vad jag ska ta mig till. Känner enorm skuld och rädsla.

    Jag ber henne att sluta men hon fortsätter att tjata om att jag borde stanna. Att hon är så kåt.

    Jag går in i något slags märkligt överlevnadsmode och säger att okej jag kan göra det skönt för dig, sen måste jag verkligen åka. Jag vill inte att du gör något för mig sa jag.

    Vi går till hennes säng och med ångest i hela kroppen går jag ner på henne.

    Jag slutar kort därefter och säger att nu räcker det, jag måste hem.

    Hon drar då av mina byxor och går ner på mig, jag vågar inte säga någonting, det har slagit totalt slint i huvudet, jag blir hård men är inte där överhuvudtaget.

    Hon drar mig sedan över henne och ber om att jag ska vara i henne lite grann.

    Jag säger ifrån - att det går inte, men hon tjatar och jag ger med mig och säger okej ändå.

    Efter ca 10 sekunder i henne så klarar jag inte det mer och hoppar ur sängen tar på mig byxorna och går till hallen.

    Jag känner på något konstigt sätt skuld till henne och ber om ursäkt, även fast jag själv var så rädd och sårad.

    Men återigen när jag sätter på mig jackan så fortsätter hon att tjata och röra över min kropp och där säger jag nej du måste förstå mig, men hon slutar inte och säger att hon inte förstår. Hon ber om att få bara lite till av mig, att hon sen skulle vara nöjd.

    Jag ville bara därifrån, men kände mig som en fånge. Jag klarade inte av att bara sticka därifrån, det kändes som att jag var tvungen att göra något för henne.

    Så vi går tillbaka till hennes säng och i ca 20 sekunder så är jag i henne, men under tiden får jag hjärtklappningar och kan knappt andas, lägger mig bredvid i ca 30 sekunder.

    Väl där bestämde jag mig för att det räcker, jag måste ta mig härifrån till vilket pris och går mot hallen igen.

    Återigen ber jag henne hemskt mycket om ursäkt, att jag inte kunde göra det hon ville.

    Hon låter mig då gå. Och jag cyklar hem och förstår inte vad som har hänt.

    Tankar nu:

    En sån växande skam har jag känt under tiden efter, hur jag sårat min partner genom att vara med någon annan.

    Men jag förstår inte hur det gick till, hur jag inte bara kunde slita mig därifrån, allt kändes som en film. Jag som älskar min partner så oerhört, allt det som vi har tillsammans och byggt upp är det bästa jag vet.

    Jag försöker att hitta ett tillfälle att berätta, men jag vet hur ledsen hon kommer bli, men jag kan inte leva med mig själv längre.

    Sover inget om nätterna, skriker i ensamheten. Vågar inte vara ensam längre, sover hos mina föräldrar nu när hon är borta under helgen. Jag som i vanliga fall njuter av egentid.

    Men som många här säger så är det nog som så att jag borde ha varit stark nog att bara gå därifrån den kvällen och inte utsatt mig i den situationen, men jag var för svag. Och detta lägger jag nu 100% på mig själv inför min partner.

    Om det här är slutet så får det förbli så, jag ser inget ljus i tunneln. Tack för ni som läser och tycker till.
  • Svar på tråden Kan inte förstå att det är sant, jag har varit otrogen
  • Anonym (Anonym)

    Är det enda rätta att berätta? 
    Jag känner nog att hen förtjänar att höra sanningen men samtidigt skulle såra hen så enormt och försumma hela vår relation (vilket återigen är mitt fel).

    Finns det någon därute som har överlevt otrohet inom förhållande och kunnat gå vidare efter de berättat?

  • Anonym (3-barnsmamma)

    Jag tycker det är viktigt att vara ärlig om ett förhållande ska fungera. Bättre det kommer fram snabbt och i anslutning till det hände än att det kommer fram längre fram från någon annan.

    Sedan är det ju inte säkert att ert förhållande håller, det är ju upp till din sambo om hen kan förlåta eller inte. Risken är att de alltid ligger och skvalpar och att att din sambos tillit är förstörd. Men tycker ändå din sambo har rätt att veta sanningen. Personligen hade jag nog haft svårt att förlåta, iaf till en början. Men beroende på hur förhållandet är så kanske det skulle gått med tiden.

    Sen kanske man i fortsättningen inte ska gå på fest om man inte kan tygla sig oavsett alkoholmängd i blodet..

  • Anonym (Anonym)

    Tack för svaret.. 
    Det är så svårt att berätta nu i juletiden bara. Kan det vara värt att vänta åtminstone till alla måltider med föräldrar är över?

    jag är redo att förändra hela mitt liv efter denna händelse, jag bara hoppas så innerligt att min sambo skulle förlåta mig en dag och kunna leva med mig.

  • Anonym (3-barnsmamma)
    Anonym (Anonym) skrev 2021-12-15 13:17:05 följande:

    Tack för svaret.. 

    Det är så svårt att berätta nu i juletiden bara. Kan det vara värt att vänta åtminstone till alla måltider med föräldrar är över?

    jag är redo att förändra hela mitt liv efter denna händelse, jag bara hoppas så innerligt att min sambo skulle förlåta mig en dag och kunna leva med mig.


    Alltså jag vet inte, beror väll på hur hen är. Jag vet inte själv hur jag skulle vilja ha det. Men du känner ju er relation bäst och om de känns bättre att vänta så är de upp till dig. Men dra inte ut på det för länge, sveket blir på något sätt större då. Om jag fattade rätt så var det inget fullbordat sex? Kanske lättare att förlåta då.
  • Anonym (Kvinna 42)

    Det känns som att ni har massor av saker att prata om annars finns risk att liknande saker händer igen. Om ert liv är sexlöst och du uppenbarligen tycker att det är ett problem så måste ni ju faktiskt lägga korten på bordet och lösa det. Annars kommer du ju så småningom ändå att söka bekräftelse på annat håll. Om inte via sex så i alla fall med chattar etc - och där kanske du redan är? Oftast är det ju precis så en otrohet börjar. "oskyldiga" flirtar och komplimanger med andra män via tex Facebook och så en dag har man passerat flera gränser och så hamnar man i säng med nån.

    Jag hade verkligen inte planerat bröllop utifrån dessa förutsättningar om jag var dig eftersom ert haltande sexliv uppenbart kommer att bli ett stort problem och redan har eskalerat till otrohet. Att gifta sig kommer inte att vara lösningen utan snarare i detta läge ett sätt att slippa undan konsekvenserna av det du gjort.

    Att be din partner att stanna är ju bara ett sätt att förminska problemet och normalisera och avdramatisera vad du gjort.

    Det är inte din partner som ska välja i detta läge. Du har redan valt åt hen. Nu ska du bara berätta om det och stå för det och berätta varför du gjorde det.

  • Anonym (klapp)
    Anonym (3-barnsmamma) skrev 2021-12-15 13:12:38 följande:

    Jag tycker det är viktigt att vara ärlig om ett förhållande ska fungera. Bättre det kommer fram snabbt och i anslutning till det hände än att det kommer fram längre fram från någon annan.

    Sedan är det ju inte säkert att ert förhållande håller, det är ju upp till din sambo om hen kan förlåta eller inte. Risken är att de alltid ligger och skvalpar och att att din sambos tillit är förstörd. Men tycker ändå din sambo har rätt att veta sanningen. Personligen hade jag nog haft svårt att förlåta, iaf till en början. Men beroende på hur förhållandet är så kanske det skulle gått med tiden.

    Sen kanske man i fortsättningen inte ska gå på fest om man inte kan tygla sig oavsett alkoholmängd i blodet..


    ja, kvinnor skulle ha svårt att förlåta, men när dom själva är otrogna så tycker dom att mannen ska förlåta, och inte vara så överdramatisk, finns viktigare i livet än att tjafsa om bagateller, finns orsaker till att kvinnan är otrogen, hon måste få känna sig åtrådd och sedd, som en kvinna
  • Robert 558

    Berätta för din sambo vad som hänt, det förtjänar hon. Du hade i vart fall stake nog att backa innan det gick hela vägen. Du har inte varit känslomässigt otrogen och heller inte fysiskt. Kanske ska du fundera på hur ditt förhållande till alkohol ser ut? Och definitivt så är detta en möjlighet att berätta för din kvinna om hur du ser på ert så kallade sexliv. 

  • Ocdmänniska

    Tyvärr så är det ju ärlighet som gäller. Du går helt enkelt berätta allt som hände, precis som du gjord nu. Hade inte dragit upp det med att ni inte har så mycket sex för då låter du som du skyller på det, och det i mina ögon är inget man kan skylla på, man ska inte behöva vara rädd att sin partner ska vara otrogen så fort man inte har sex. Ett förhållande är mer än så. Jag förstår dig och ibland gör man saker man helhjärtat ångrar.

    Risken med att inte berätta det direkt är att det kan kännas som ett till svek bara det ju längre tiden går

  • Anonym (3-barnsmamma)
    Anonym (klapp) skrev 2021-12-15 13:49:20 följande:

    ja, kvinnor skulle ha svårt att förlåta, men när dom själva är otrogna så tycker dom att mannen ska förlåta, och inte vara så överdramatisk, finns viktigare i livet än att tjafsa om bagateller, finns orsaker till att kvinnan är otrogen, hon måste få känna sig åtrådd och sedd, som en kvinna


    Nej, kvinnor som grupp har inte svårt att förlåta. Tror du har varit i alltför många destruktiva förhållanden där du har svårt att se din egen del i vad som sker alternativt en man som har svårt att hålla dig till en och för över problemet på din partner. Detta är inte en tråd som handlar om att kvinnor har svårt att förlåta, vi vet inte heller om ts är man eller kvinna.
  • Anonym (Inga)

    Jag hade aldrig berättat! 

    Själv har jag utsatt (berättade aldrig)och blivit utsatt (jag lyckades luska ut) för otrohet - i samma relation. Skulle dock aldrig göra om det. Problemet för oss var just vår relation. Den var död. 

    Om ni har lite sex efter tre år måste ni göra något för att rädda förhållandet. Får man inte närhet i en relation, då händer det som hände dig. Man är inte mer än människa.

    Mitt råd: berätta inte men ta tag i er relation. Lämna om ni inte kommer vidare, jag lovar, det är inte värt att lägga sin tid där den inte blir väl omhändertagen. Med barn, hus och annat blir det inte mer romantiskt. Tvärt om, då ställs det på sin spets.

    Stort lycka till!

Svar på tråden Kan inte förstå att det är sant, jag har varit otrogen