Redo för barn nr 2, livrädd för hur jobbet påverkas!

Jag förstår dina samvetskval mot jobbet. Men rent krasst så kan du inte låta ett jobb styra ditt övriga liv. Ingen skulle tacka dig för att du prioriterar bort familjeliv till förmån för jobbet. Och du har dessutom en lagstadgad rätt till familjeledighet. Kör på med ett barn till!

Jag har två barn, ganska stora, går i lågstadiet båda två, och vi försöker få ett tredje sista barn nu. Jag har precis sökt nytt jobb och ska på intervju efter jul? känns ju inte heller toppen att kanske få det jobbet och tacka ja och sen behöva meddela att man är gravid om någon månad? å andra sidan är det ju som personen ovan skriver, man kan inte styra sitt liv efter jobbet, man har rätt att vara föräldraledig och ingen kommer tacka en för att man slet på jobbet och struntade i sitt egna privata liv!

Väljer jag att stanna kvar på min nuvarande tjänst eller om jag inte får jobbet kommer jag inte känna dåligt samvete alls, men samtidigt känner jag att jag kan inte avvakta, börjar bli äldre och vill inte vänta :)

Kör på!

Är det en bra arbetsplats så ser de långsiktigt på din anställning.

Tänk såhär. De löser det. Det är inga problem. Bolaget kommer inte gå under på något vis. De vet om att människor skaffar barn. Och detta är bara ett jobb. Det är inte jobbet du kommer tänka på på din dödsbädd. Så ta ut föräldraledigheter i de längd du vill. Du ska jobba ett helt liv. Småbarnsåren är så kort. Se till att satsa på det som för dig är viktigast i längden.

Fundera på vad du kommer tänka på dödsbädden. Åh jag ångrar att jag inte prioriterade mitt jobb över mitt familjeliv. Troligtvis inte.

Om det är till någon hjälp så kan jag informera dig om att ditt jobb (eller ja, din arbetsgivare) fullständigt skiter i dig. De bryr sig noll om dig. Det enda de bryr sig om är att du skapar vinst/hjälper till att skapa vinst åt företaget. De skulle inte tveka en sekund på att göra sig av med eller byta ut dig om du inte längre gjorde det.

Har du fast eller provanställning? Jag har varit i liknande situation. Provanställning ett halvår, så vi väntade faktist några månader.

Ta dig förbi provanställningen först om du har sån.

Fundera på om du orkar vara både ny på jobbet och gravid (jag hade inte fixat det).

Vad är det för typ av jobb? Tar det lång tid att lära sig jobbet (typ ett år eller så)? Är det svårt att hitta en vikarie?

Om svaret på de sista frågorna är Ja hade jag väntat lite med barn. Annars inte.

Exakt så.

En provanställd som ger upphov till problem med bemanningen? Bra att man inte behöver ange skäl för att avsluta.

Hade jag kunnat välja hade jag väntat nån månad eller två i din sits så provanställningen tar slut innan graviditeten syns.

Men nej, du ska absolut inte ha dåligt samvete!

...och då är det för din egen skull alltså, inte arbetsgivarens.

Tack för alla svar, och ert stöd!

Jag är förskollärare, och har precis landat en tillsvidareanställning utan provanställning. Så tjänsten är fast från början, vilket känns tryggt på ett sätt.

Hade jag haft provanställning, hade vi inte ens tänkt tanken på barn i nuläget.

Jag vill ju gärna tro att en arbetsplats som arbetar med barn är förstående kring att även personal och medarbetare kan komma att skaffa barn.

Men vad VILL du? 
Självklart går jobbet inte före familj. Däremot kanske det är skönt för dig att komma in i jobbet och är förbi den nervösa nyanställningsperioden innan det är dags igen, för din egen skull. Då är du ju inne i jobbet och det blir lättare att börja efter graviditeten. Och du slipper göra dina nya kollegor purkna, även om du har laglig rätt till det.

Men jag tror båda alternativ kommer lösa sig! Se bara till att du och mannen delar på föräldraledigheten så du inte går back så mycket ekonomiskt.

Jag känner att det är dags nu, liksom.

Som sagt, vem vet om det blir plus nu eller om 3 månader. Med första var jag superfertil och blev gravid bara sambon tittade på mig kändes det som, men den lyxen har man kanske inte 2 gånger.

Ja, jag har samvetskval gentemot jobbet och är kluven gällande om det är för tidigt, men samtidigt hinner jag jobba nästan 1 år innan bf. Jag planerar inte att gå hem i v. 20.

Jag känner att jag under dessa 2 månader jag jobbat nu, har kommit in i arbetet och arbetslaget helt okej.

Det jag behöver mer av är erfarenhet, för att stärka min yrkesroll och det hinner jag ju få under tiden.

Kanske inte fullt så mycket som hade varit det bästa, men liksom man försvinner ju inte iväg för alltid!