varannanveckas förälder med bekymmer

Ordning och reda och förbereda för vuxenlivet absolut. Men hålla sig undan och vara på ditt rum på kvällstid för att föräldrarna ska få vara ifred? Vad är det för dumheter? Om ni har fler såna lustigheter för er så förstår jag att hon inte känner sig hemma hos er.

Om jag inte missat något tycker jag inte att det låter som något alarmerande hos mamman. Jag håller med om att prata om pojkvännens utseende med en 12åring inte är så lämpligt samt att anpassa film och spel till adekvat ålder är något man bör göra. Men sen är det ju svårt att veta exakt hur det ser ut, kanske hade mamman inte berättat för dottern om magrutorna utan dottern hade överhört ett samtal med en väninna? Kanske är dettta med filmerna något du kan lyfta med mamman att du oroar dig över?

Det övriga om städ och så skulle jag säga R fullt normalt. Det är fullt normalt att en 12åring krånglar när den ska hjälpa till hemma oavsett hur mycket regler som finns och oavsett hur konsekvent man är som förälder. En normal del i ett barns frigörelse skulle jag säga, de behöver få göra motstånd och protestera ibland. Det behöver inte ha med "kulturkrock" mellan familjerna att göra utan protester hade säkert uppkommit ändå. Det låter som att du har lite höga krav på att en snart tonåring ska hjälpa till hemma glatt utan protest. Visst finns det de som gör det men minst lika många som inte gör det, och det har nog mindre med uppfostran att göra och mer med barnets behov av frigörelse att göra och hur barnet uttrycker detta.

Hos er tycker jag det låter jättekonstigt att barnen måstehålla sig på sina rums kvällstid. När umgås ni då? Antar att barnen är i skola och ni på jobb dagtid?

Som förälder skulle jag tagit på stort allvar om mitt barn ansåg att hon inte fick vara sig själv eller blev trodd på. Då skulle jag satt mig ned och pratat med mitt barn om det. Just det låter ju inte alls som att det har något med familjernas olika städregler att göra. Så jag tycker inte att du ska baka in de känslorna i att ni har olika regler i respektive hem, det bottnar nog i något annat.

Om en 12åring ska få bestämma var hon ska bo, är ju en komplicerad fråga som man säkert kan tycka olika om. Eftersom jag själv inte har egen erfarenhet av barn som bor v/v törs jag inte uttala mig om det, men om du och mamman har olika uppfattning om den delen kanske ni kan boka ett samtal hos familjerätten för att få ett samtal med oberoende part om hur ni ska lösa situationen kring barnets önskan om ett fast boende.

Generellt har inte barn svårt att anpassa sig till olika regler hos olika föräldrar, så just den biten tycker jag inte är något att oroa sig för. Är det någpt specifikt som du tror är direkt skadligt hos mamman (du skriver tex inte vilka olämpliga sammanhang det är hon följer med på) så ska du förstås gå vidare med det, men att vardagsrutiner ser olika ut är i normalfallet helt ok. Jag tänker att du i ditt samtal med din dotter om hur hon känner hos er ska försöka lägga tanken om "kulturkrock" bakom dig och istället fokusera på hennes känslor att inte vara accepterad, har svårt att tro att detkänslan kommer ifrån att det är olika vardagsbestyr i olika familjer. Det känns som ,viktigast i nuvarande läge att fokusera på att hon ska känna sig accepterad hos er, och att du älskar henne för den hon är.

Håller med! Otroligt märkligt att skuffa undan barnen på sina rum! När umgås man då? Dagtid är de väl i skolan på vardagar? Egentid för föräldrar är efter läggdags för barnen eller möjligen om man är iväg på någon vuxenaktivitet i min värld.

Det kan låta hårt men du borde göra en orosanmälan mot mamman. Hon missköter dottern på flera plan. Orosanmälan görs alltså inte för omhändertaganden, att dottern inte får gå dit osv utan är för att ex-frun behöver stöttning i sitt föräldraskap.

Att dottern inte vill vara hos er behöver ni inte ta personligt, det är så klart roligare att stanna hos någon som inte sätter gränser och passar upp på henne som en prinsessa, men hon lider skada av det redan nu.

Självklart skuffar vi inte upp dom på sina rum direkt när de kommer hem. Gemensam middag där alla får komma till tals och berätta om sina dagar och upplevelser. därefter hjälper vi med läxor på vardagar och efter det är det lek/film/spel. och efter kvällsbestyren med kvällsfika så får barnen varva ner på ovanvåningen. men det är inte så att de är inlåsta på något sätt som jag tyckte det lät som i svaren.

men samtidigt så tycker vi att det är viktigt att även vi vuxna får lite tid för att prata om och gå igenom dagarna ungefär efter 20:00 även om inte barnen lägger sig förrän vid 20:30-21:30.

exfrun delar fortfarande säng med den snart 12-åriga dottern. så det är lite annorlunda där om man säger så.

Det är mycket i din text där jag tycker det låter mycket vettigare hos dig än hos mamman.

Men att barnen ska hålla sig undan kvällstid och att du inte tar din dotters känslor på allvar låter jättekonstigt. Nu menar jag inte att ni är stränga utan att hon inte blir trodd på osv.

Ring soc och be om hjälp med gemensamma samtal för dig och mamman. Då kan ni diskutera vad som är rimligt runt en 12-åring. De kan även prata med barnet om ni kommer fram till att det vore bra.
Det handlar inte om att göra en orosanmälan, men man kan göra en ansökan till Soc. Då ber man dem själv om hjälp, och de måste hörsamma detta. En orosanmälan läggs ofta ner, men en ansökan får de inte lägga ner. 

Om du inte gör något, kommer tiden gå tills barnet är 13-14 och har situationen inte lösts då, så kommer dottern sluta vara hos er eftersom så gamla barn inte kan tvingas till umgänge om de inte vill. 

Även jag tycker det låter märkligt att ni har som regel att barn måste vara på sina rum kvällstid. Det är en helt annan femma när tex tonåringar väljer det för att de hellre hänge online med kompisar, men att tvingas till det låter märkligt. 

tack för era synpunkter.

självklart ska jag prata med dottern vad det är som får henne att känna att hon inte blir trodd på. och varför hon känner att hon inte känner att hon får vara den hon är.

Har kontaktat familjeteamet på kommunen nu och sett till att dottern får komma iväg och prata med en utomstående.

Ser att det är flera som reagerat på det ts skriver om hur familjen har det kvällstid och jag tror att ni har misstolkat det. Jag växte upp på det sättet att man höll sig i sitt rum när man lekte osv, det var inte någon slags bestraffning eller "du får inte vara med" eller liknande, bara helt naturligt eftersom man så klart hade sina leksaker, böcker och annat i sitt eget rum. Ts skriver inte att barnen inte får vara någon annanstans, däremot att de får leka tillsammans eller vara på sitt rum, alltså mer att föräldrarna inte är med i aktiviteter som på dagtid. Alla gör olika med sina kvällar men man måste inte läsa in så otroligt mycket i det. Ts beskrivning av sin egen uppväxt låter hårdare men blanda inte in det i hur de har det nu.

Fast om ts menar att ungarna frivilligt hänger på sina rum kvällstid hade väl inte ts skrivit som han gör. Jag tycker att det framgår tydligt av trådstarten att ts familj har som en bestämd regel att på kvällarna ska barnen vara på sina egna rum så att föräldrarna får egentid. Om det är helt ok för barnen att se på TV i det gemensamma TV- rummet, sitta i köket och göra läxor eller spela spel, , bygga lego i vardagsrummet i närhet av föräldrarna, prata med mamma om valfritt ämne osv har jag svårt att se att ts skulle skriva som han gör. Jag uppfattar det som att ettsådant beteende i normalfallet inte är ok, utan att barnet ska vara på en speciell plats (där föräldrarna inte är) på kvällarna om det inte är något särskillt. För mig låter det udda jag tror att det är en ganska ovanlig regel.