Gravid efter MA

Hej! Jag går gärna med här. Fick ett plus igår , är på bim-4 så väldigt tidigt. Jag fick ett tidigt mf i oktober, och har varit väldigt påverkad. Jag misstänker det hade att göra med svamp/BV och att jag tog lätt medicin mot det (något jag inte gjort denna gång såklart). Är tyvärr ofta drabbas av svamp/BV så självklart rädd det ska hända igen. Känner nu konstant nervositet för hur det ska gå, och särskilt nervös inför nästa vecka där jag fick mf sist. 

Skönt att ha lite stöd i denna grupp :)

skickar en stor kram, låter tufft med två mf! Håller verkligen tummarna att det går bra för oss denna gång Hur långt är du nu och hur mår du?

Kan inte citera. Men Wave Mother, vad ledsen jag är över att höra det!! Skickar en gigant kram! Vet inte om det finns något hopp, men i så fall håller jag tummarna   Det är så tufft att gå igenom, så hoppas du har bra stöd också och ser till att prata med någon. jag fick terapi efter mitt sista mf och det var verkligen bra att tala med en prof. alla är ju olika men tror inte man ska underskatta hur mycket det påverkar med alla hormoner, känslor etc. i fall det är ett mf hoppas jag du blir super snabbt gravid igen  

Skickar en styrkekram, och förstår helt att man är förberedd och garderar sig på ett annat sätt när man redan haft mf/ma. Tror på sätt och vis det är en fördel man vet det kan hända och du kan bli gravid igen. Men förstår också om du vill ha en paus och inte konstant känna pressen med test etc. Kanske det är då det händer naturligt? Är ju så det går för vissa :) Ta hand om dig iaf , tror det är viktigt man låter sig själv reagera och fundera. Jag själv är nervös varenda jävla gång jag går på toa eller känner något i tjejmagen. Orkar inte hålla på sådär i 9 månader!! Men det är svårt att släppa. Tror det är mer vanligt än man tror att den här tiden är präglat av förtvivlan och väääldigt lång och frustrerande väntetid än lycklig och mysig gulletid. 

Jag vet? jag läste nånstans att det är så typiskt att om man har för lite symtom är man nervös , har man för mkt är man också nervös! Inte lätt alltså :) Jag känner mig ändå ok lugn, har fått en liten milstolpe överstökat iom jag klarade bim (i söndags). Sen inbillar jag mig andra saker som lugnar mig lite i det hela - som att man blir lite mer empatisk av att ha känd hur skröpligt det är att bli och vara gravid. Det är ju tyvärr otroligt vanligt att det inte går lätt, och jag är ändå tacksam att lite bättre förstå hur otroligt det är att man kan bli gravid och få ett hälsosamt barn, det är liksom ingen självklarhet :) 

Hej på er, behöver dela min oro lite. Är i vecka 7 nu, och har börjat må riktigt illa, har väldigt ömma bröst, molvärk och en stark känsla av att vara gravid. So far so good. Men tidigt i morse fick jag ett konstigt ?stick? i höger sida av livmodern, mådde därnäst skit dåligt i ett par minuter, varefter det kom en väldigt annorlunda kramp, och efter det kände jag mig liksom ?tom?. Väldigt svårt att beskriva, men är typ 95% säker på ett mf. Blöder inte något, och kräktes även nu på morgonen. Men har inte känslan av att vara gravid, känner mig mer ?frisk? i huvudet, illamåendet är nästan borta etc. Jag vet det låter lite tokigt, att jag inte ska ta ut något illa i förskott. Hoppas såklart på det bästa och att det bara är psykisk

Tack Tino (kan Inte citera). Ja det är lite jobbigt. Jag har fortfarande massor med symtom så hoppas det bara var inbillning :) Har försökt boka ett tidigt VUL men det är jätte svårt att få tid! Så får väl hålla tummarna att det ändå är som det ska vara <3

Förstår din oro, men grattis till att Nipt gick bra! 

jag tycker det går mkt upp o ner. Just nu är jag väldigt nervös för att jag haft ont i magen / kramp i fler dagar - vilket troligen bara är ligament och almen mag-oro som ju är helt normalt - men åt också lite saker i helgen man ska vara försiktig med (lax, kött och löjrom tex), så min hjärna är paranoid, troligen totalt utan anledning. 

jag har nästa UL (kub) om 2 veckor, och hoppas på det
bästa. Tror det bästa rådet jag läste var att man kommer bli lika ledsen om något går fel om man varit nervös eller hoppfull. Så man kan lika gärna glädjas och vara hoppfull :) Vissa har ingen tanke alls på att det finns en risk och köper alla prylar i vecka 8 typ, och det skulle jag inte våga. Men alla vi som upplevd mf/ma vet ju det finns en risk och då tror jag man ska försöka släppa taget och inte mata oron :)

En annan tanke som hjälper mig - som du är inne på Tino - är att man ska lita på barnet och tro på det vet bäst samt peppa bebisen i magen med positiva tankar! Det tvingar liksom en att tänka positivt och är säkert lika bra att öva sig på att göra till när barner är född (jag är förstföderska) och det kommer finnas lika många saker att oroa sig för eller anledning till att tveka på om barnet utvecklas som det ska :)