Trots & två trötta föräldrar

Jag tycker det låter helt normalt - trots är normalt i den åldern, att det blir värre med en ny syskon är normalt och TV är på ett sätt beroendeframkallande.

Ju vet jag ju inte vad ni redan har provat, men jag har följande tipps:
Angående "vanliga" trotsen:
* se till att ha tydliga regler och gränser som faktist är där eftersom den har en mening (dvs. inga regler för reglernas skull) och stå fast vid dem
* tydliga, logiska konsekvenser när i fall han överträder gränser
* låt honom bestämma så mycket som möjlig själv
* stödja hans strävan efter självständighet (det inkludera att bli av med blöjan - nästan 100% av barnen är redo att vara utan blöja vid 2årsdagen, då slipper ni även kampen med blöjbyte)
* mycket rörelse och bra mat
* undvik överstimulering (genom skärmar, leksaker som ljuder/blinkar, aktiviteter, ljud, annan underhållning)
* ser till att han får tillräklig med uppmärksamhet när han INTE trotsar
* ser över hur ni kommunicerar med honom - undvik ordet "inte", dvs. säg till honom vad han ska göra istället för vad han inte ska göra; och ställ inga frågor när det egentligen är en instruktion - att säga saker som "Kan du göra X?" är ett artigt sätt att framföra en anvisning, men ett litet barn ser det ordagrant som en fråga. Jag upplever att många strider med småbarn beror på just det: föräldrar vill att barnet (inte) gör någonting och istället för att säga det, frågar de barnet om hen vill göra det och blir förbannad när valet barnet träffar inte passar dem.

Angående syskonen:
* gör honom delaktig så mycket som möjligt
* framhäva det positiva i att vara det äldre syskon så mycket som möjligt - inte bara direkt till honom, utan även "vid sidan", tex. kan du prata med bebisen och säga saker som "Du vill också har lördagsgodis? Nej, du får nöja dig med mjölken, för du är för liten. Storebror får äta det, för han är ju redan 2år!"; eller för att kanske främja relationen lite "Storebror, din lillebror har tittat på dig hur åkte ner den där rutschkanan - han tyckte det var jättehäftig, kan du visa honom igen!?"

Angående TVn:
Upp till 2 timmar per dag är redan extrem mycket för en 2åring och nu blev det ju tom ännu mer. Eftersom det orsakar mycket bråk och ni klarar tydligen inte att vara konsekvent med det och det kommer bli mer och mer bråk hela tiden när ni försöker limitera det, tycker jag att ni borde gå cold turkey. Jag föreslår att TVn "går sönder" och att det tar ett tag (minst en vecka, helst flera veckor) tills den fungerar igen. Att inte får någonting alls är oftas lättare för barn (och vuxnar) än att få något begränsad, för att sluta med något man tycker är kul är svårt, speciellt när man inte förstå meningen med det. Och att inte tillåta något alls är enklare för föräldrar än att tillåta det limiterad. 
Medan han blir avvant från sitt "beroende" kan ni föräldrar funder på vettiga limiteringar och sedan vara sträng med dem när TVn blev "reparerad".

Vi fick sluta med tv och iPad för då slutade vredesutbrotten. Sen fick barnen se ett avsnitt eller en begränsad tid där vi satte en timer på 10-30 min. I början då var det lite sura miner men efter att vi var konsekventa så fungerade det.

Våra barn kan inte se på tv eller iPad varje dag för då blir de så där omöjliga. Utan tv eller iPad så får inte dem sånna utbrott. De ser oftast enbart på helgerna.

Det behöver så klart inte vara samma sak för alla barn.

Ni har all min medkänsla! Det tråkiga svaret är att det som kan hjälpa er är sånt som till en början kommer kräva ännu mer energi. Sluta med blöja är en sån sak. Energikrävande men vi upplevde att livet blev betydligt enklare.

Lägg ner tv. Mycket enklare sagt än gjort och det kommer vara hemskt i början men det blir bättre. Han kommer lära sig att varva ner och sysselsätta sig själv utan tv men det kommer inte hända om ni inte stryper tillgången.