Orosanmälan mot barnfamilj som hämnd

Eller så skiter du i saken och låter barnen leka och skrika normalt. Så är livet. Grannen får vänja sig. Så är reglerna. Några år till så har ungarna säkert slutat.

En fyraåring lyssnar om den är på gott humöret. Är dom på pissigt humör så är dom oftast inte så mottagliga för djup diplomati och kloka ord.

Varför tror du anmälan är som hämnd och inte av oro?

Håller med om att det inte alltid är lätt med barn som hörs mycket. Barn måste få höras och leka vilket grannen faktiskt får acceptera.

Men om jag bodde under en granne med barn där jag ofta hörde höga röster från vuxna och mycket gråt från barn så skulle jag nog också reagera och bli orolig över vad som händer. Det är liksom skillnad på barn som leker högljutt och barn som gråter och skriker ofta. Och föräldrar som skriker åt barnen. Nu vet ju inte jag hur det funkar hos er men om du vet med dig att du tillrättavisar dem genom att skrika åt dem så kan det var det som oroar din granne.

Jag har också bott under en barnfamilj där barnen lekte ganska vilt så det hördes i timmar ibland men aldrig att de skrek på sånt vis som fick mig att tro att någon slog dem. Kunde höra några gånger att någon av dem gjorde sig illa och skrek men blev tröstade av föräldrarna.

En tanke bara när du skriver att du markerar väldigt tydligt. Hur gör du då?

Hen kanske tror du gör det från vad som hörs.

Det är så obehagligt med människor som anmäler till Socialen bara för att de fått för sig något utan några som helst belägg. Vi har en knäpp kärring som anmält oss, men vi vet att det inte står rätt till i huvudet på henne. Hon anmälde såklart anonymt men vi vet att det är hon. Du behöver inte vara orolig, när soc förstår hur det ligger till så läggs det ner på en gång.

Så du går omkring och skriker åt dina barn, de bråkar och är ledsna stup i kvarten, grannarna har rakt ut sagt att de är oroliga för att du misshandlar dina barn och du undrar varför soc får in en anmälan emot dig. Ja just det ja.

Kan nog kanske vara så att ljuden som kommer från er kan misstolkas som misshandel. Så kan man ju göra sitt bästa för att minska ljudet, men samtidigt ska ni ju kunna leva som en barnfamilj. Man kanske inte har bobbycars och bollar inne, man försöker påminna barnen (och det kan ju lätt bli 150 gånger/dag) om att man går och inte springer inomhus, man försöker påminna om "inomhusröst" och "utomhusröst" (150 gånger/dag), har tjocka mattor för högljudda leksaker m.m. Men även om man håller på så, så blir det ju ljud från barn.

Och vissa barn är livligare än andra. Mitt äldsta barn är lugnet själv, alltid varit, ingen hade nog ens märkt att vi hade barn hemma om vi bodde ovanför dem med bara honom. Vårt tredje barn, däremot (2 år idag), är mer vilddjur än barn. Klättrar konstant. Hans favoritgrej i världen är att riva ner grejer från hyllor och lådor, snarare än att leka med dem. Samma i kök, badrum, vardagsrum m.m. Han kan, och jag överdriver inte, vråla i säkert 40 minuter non-stop för minsta. lilla. grej. som inte går exakt som han tänkt. Och jag menar V R Å L A. Försöker man hjälpa, trösta, avleda eller liknande så får han ett sånt utbrott att han antingen börjar stampa i golvet (medan han skriker) eller dunka sitt huvud i golvet eller väggen. Gissa vad dessa ljud kan misstas för..?

Hade inte våra grannar vetat exakt hur han är och hur vi har det med honom, så kan jag absolut tänka mig att det lätt skulle gå att misstolka ljuden från vårt hem som barnmisshandel. Dock bor vi på bottenplan i en stor och (för sin ålder) bra isolerad lägenhet. Vi har sett till att koordinera med grannen ovanför så hennes sovrum är på andra änden mot för var 2-åringens lek- och sovrum är. På så sätt minskar tillfällena där hon behöver riskera att störas av honom. Samtidigt har hon full förståelse för hur han är, för tydligen var hennes yngsta barn exakt likadan som liten.

Så mitt tips till dig TS är helt enkelt att ni tar er igenom den här grejen med socialen. Så kanske ni ska försöka, vänligt, bekanta er lite med grannen. Visa att ni vill minimera ljuden så långt det är möjligt med just era barn, och hur era lägenheter är. Kanske ni också kan försöka göra en mer "livlig barnlek:ig" del av er lägenhet, som ligger ovanför en del av grannens lägenhet som hon kanske inte t.ex. sover i när dina barn kan vara mer ljudliga. Och berätta att eventuella dunsar m.m. som kan höras INTE är misshandel, utan att det kanske är 1-åringen som övar på att gå och snubblar, att det kanske är saker som tappas i golvet (även om man har tjocka mattor så betyder ju inte det att allt stannar på mattorna konstant), att det kan vara något farligt på gång att hända - så du höjer rösten o.s.v. Det kan ju hända att grannen inte vet riktigt hur det kan låta från en barnfamilj utan att det är misshandel.